Tag: landslag Page 1 of 2

Jag hade bestämt mig för att inte skriva om en känd landslagsman i rugby som i samband med den aktuella debatten figurerat i hemska skildringar av sexuella trakasserier och misshandel avseende ett flertal unga kvinnor. Han har fått lämna sin anställning och det är tveksamt om och när han kommer att erbjudas en ny.

Min förhoppning var att han aldrig mera skulle förekomma i rugbysammanhang och att han snabbt skulle falla i glömska utan att tillföra sporten ytterligare skada.

Men nu ser jag att han förekommer i ett svenskt lag som åker till Dubai i dagarna. Detta är illa nog, men truppen leds av Förbundets Generalsekreterare Neil Johnson. Det är möjligt att Neil inte kände till vederbörandes förehavanden, trots att dessa redovisats utförligt i massmedia. I så fall bör han som anställd av Svenska Rugbyförbundet omedelbart avskilja sig från detta uppdrag. Kände han till personens bakgrund är det snarare så att han bör lämna sitt uppdrag inom svensk rugby.

Han anställdes av förbundsordförande Madeleine Lahti, känd för de bevingade orden:

Disciplin – Respekt – Integritet – Passion – Solidaritet – Tillsammans

Jag vet inte hur hon ser på Neils agerande avseende Dubai-resan. Blir det total tystnad som vanligt?

Det hör till god kutym att alltid skriva positivt i ett rugbyförbunds hemsida och SRF är inget undantag. Efter att ha last Anna-Lena Schwartz skildring av Sveriges insats mot Ukraina i helgen trodde jag att Sverige hade vunnit med c:a 50 – 0. Nja…., på de sista raderna nämns att Sverige förlorade. För att vara exakt med 29 – 8, fyra försök mot ett, där Ukraina hade sin bonuspoäng efter 56”.

ALS höjer klungan till skyarna. De var något bättre än tidigare men förlorade en klunginsättning och började glida bakåt på slutet, t o m mot sex ukrainska spelare. De förlorade fyra inkast och tog ett. De vann således inte sina fasta situationer. Kratsaren Jan-Olof Johansson får också mycket beröm. Som lätt överviktig 33-åring gör han en god insats men jag kan inte hitta där han kom över fördelslinjen och han höll i endast 50”. 5 m. från Ukrainas mållinje kastade han in fel och omedelbart efteråt blev det två felaktiga inkast 15 – 20 m. från den egna mållinjen. Den som gjorde vissa framsteg med bollen i hand var pelaren Marcus Loxvi, fast han började slockna på slutet. Andra ledet inte mycket att säga om. De hoppar bra vid inkasten men är annars tämligen anonyma. Skulle inte skada om båda två kunde lägga på så där 15 kg i muskelmassa. Tredje ledet är vi överens om, att Theo K. gör bra ifrån sig. Tyvärr fick han gå in som pelare efter 50”. Jag är lite kluven när det gäller Anders Nilsson. Han anses vara ”störst av alla” enligt ALS och jag vet inte om jag riktigt kan köpa det. Han är inte så snabb numera och platsar inte längre i Blackheaths A-lag. Och inte heller kommer han särskilt ofta över fördelslinjen. Men han är en skicklig och rutinerad spelare som jag nog skulle behålla i ett riktigt svenskt A-lag.
När det gäller halvbackarna är jag överens med ALS om att Robert P. och Rickard N. gjorde bra ifrån sig. Möjligtvis kunde man dock säga att Roberts många boxkickar i andra halvlek nästan aldrig följdes upp av jagande kolleger, med den påföljden att Ukrainas back-three kunde gå till motanfall. Rickard är en talangfull spelare men jag är inte övertygad om att han skall spela uthalv. Han skapade en briljant öppning som ledde till Sveriges försök, men därefter blev det halvluckor där ingen medspelare befann sig i närheten för att föra anfallet vidare. Det vore en intressant kombination att se honom tillsammans med Erik A. som centrar. Erik kämpade hårt hela dagen och, till skillnad från flera andra, hade den tyngd som krävdes för att stoppa Ukrainas tungviktare. Jag, i likhet med andra, har tidigare berömt Alex Melander, men det är dags att konstatera att han var något av en katastrof som center. Fyra gånger rusade han in i backlinjen för att göra försök á la Milner mot Ungern och fyra gånger tappade han bollen framåt. Den enda gång han fångade bollen överlämnade han den snällt till försvaret. Alex är en utpräglad ytter, man såg vad han kunde uträtta när han fick lite utrymme i matchens sista sekunder. När det gäller Sveriges back-three är det bara att konstatera att de inte befinner sig i närheten av internationell klass.
Jag beklagar att jag kritiserar vissa spelare vid namn, det brukar jag aldrig göra. Men om jag skall ge någon sorts motvikt till ALS solskenshistoria, vi har trots allt vunnit endast en av de senaste 23 matcherna, är jag illa tvungen. Jag vidhåller att högst sex av de uttagna i helgen skulle platsa i Sveriges bästa lag, med kanske tre som startar.

Pretty much as expected. A pretty poor Swedish team lost to a slightly better Ukrainian team. Plenty big runners in the Ukraine pack just too much for the Swedish defence. Swedish halfbacks, Robert P. and Rickard N. had not a bad game and Theo K. was always looking for work. Otherwise not a lot to cheer about. Seems as if no-one can kick a ball in the team either.

Lithuania were down 16 – 14 at halftime to Latvia, but they came away strongly with three tries in the second half to win 33 – 19. Group decider next week when Lithuania meet Ukraine. On today´s showing I would say Lithuania are the better allround team, but none of the five teams in the Conference are particularly impressive. If Sweden had taken the matches seriously they could well have won the Conference and been promoted.But Sweden as we know are building a team for the future, very, very slowly. Under the present regime one win in 23 games.

Sverige har fått ihop 21 spelare till Odessa. Saknas: Philip Murphy (skadad), Carl Lindblom (missing in action). Fyra nya jämfört med Ungern, endast flankern Theo Karlsson en förstärkning. Sex avbytare av vilka endast en är back! Av dem som startar är 5 från Hammarby, en vardera från Exiles, Pingvin och Trojan, två från utlandet och 5 från lägre svenska serier. Laget enligt min bedömning är kanske 30 poäng sämre än Exiles eller Pingvin (som i SM-finalen hade drygt 35 Sverigebehöriga spelare på plan).

33 players named for the Swedish game. 18 from Olymp Kharkiv and 7 from Odessa. The remaining 8 from half a dozen other clubs. The squad contains 10 newcomers, almost all of whom come from the smaller clubs. The cup finalists supply 75% of the squad (Olymp won 31 – 28). All home based players. A reasonable team but no superstars.

Samma ölmagar, samma spelare ur gärdsgårdsserier, samma B/C nivå, ett fåtal spelare av internationell klass. Ukraina är visserligen svaga, de har förlorat sina fem senaste matcher, men inte kan de förlora mot detta ”svenska” lag?

Sverige har bytt ut fem spelare från Ungernmatchen, antagligen p g a skador eller otillgänglighet:
Oscar Larsson Pingvin
Ehsan Fadaker Hammarby
Tom Milner Ilkley
Jono Edwards Göteborg
Jack Duffy Landsdowne

De som tillkommer kan inte rimligtvis uppfattas som förstärkningar (möjligtvis med ett undantag):

Jonas Zengler Trojan
Adam Christersson Kalmar Södra
Christoffer Andreasson Göteborg
Philip Murphy Trinity College Dublin
Linus Clarén Trojan

Rugby i Ukraina genomgår som sagt en kris; ett inbördeskrig pågår och många av klubbarna härstammar från det militära. I våras förlorade de t ex med 50 poäng mot Schweiz. Men så dåliga är de inte. Jag såg deras cupfinal förra veckan mellan Odessa och Olymp Kharkiv. Backarna mediokra men många stora, starka, atletiska forwards. Det skulle förvåna om inte den svenska klungan blir helt överkörd.
Jag tror att Sveriges bästa lag, som inte skulle omfatta mer än 3 – 4 ur den uttagna truppen mot Ukraina, skulle ha en chans i lördagens match. Men de som de facto representerar Sverige är långt ifrån den nivån.

Lördagens andra match i Conference N 1 bjuder på det baltiska derbyt mellan Lettland och Litauen. Vi har sett hur Lettland med viss möda kunde slå Ungern förra veckan, dock utan att göra försök, medan Litauen gör nu sin entré. De senare har visat sig vara starkare än sina grannar på senare år och det skulle förvåna om de inte vinner och bäddar för en avgörande match mot Ukraina vecka därpå.

As we wait with bated breath for the team to face Ukraine, perhaps a few comments may be made. The last time Sweden fielded an A/B-team rather than a B/C one was against Luxembourg a year ago. Not the greatest opposition, but the first time we´d won in 20 games.

Since then, when Kanogo has been interviewed, he has expressed himself cryptically about bringing on younger players and building a team for the future. This building process has resulted in Sweden being relegated in Europe and dropping som 30 places in the world rankings.
I ask myself who has given this mandate to Kanogo to develop a team for the future. I have never heard anyone in a position of responsibiity stating that this is the case or noting that the mandate has been singularly unsuccessful. If I were in charge of Swedish rugby I would have been doing everything to ensure that Sweden stayed at the Trophy-level or that we did everything possible to get back up to that level. In actual fact we left the Trophy-level like lambs, losing every game, and at the Conference 1 level last year we finished fourth out of five, winning the one game against Luxemburg. And now in the 2017-2018 Conference season we have another, narrow, win against the team which will almost certainly be relegated to Conference 2 next Summer.
Turning to the actual team selected last week it is interesting to look at the process of bringing on younger players. The pack had for instance three starters over 30 and one just under. It was also obvious that at least three of the forwards were nowhere nearly fit enough to play international sport, all of them with protruding bellies. It makes a mockery of Swedish rugby to suggest that these players should be in the elite representing their country. Did you see any comparable stomachs in the Pingvin – Exiles finals? No, neither did I.
I have already suggested it is unbelievable that the chairman of a club, who is also sole selector and trainer of the national team should pick six of his own players as starters in the Swedish team. The club of course finished a poor fourth in Allsvenskan which only had five teams. Only two other players from the Swedish top division were regarded as being good enough to make the best XV.
In any other rugby country I am convinced that there would be an outcry if people abused their positions in this way, but in Sweden everyone seems delighted that we managed to scrape home against a very poor team.

Has anything positive come out of the policy of ”bringing on younger players”?. In my subjective opinion there are very few good young players who have come forward in the last couple of years, which is worrying for the continuation of the sport. Having said that, the picture is not all black. Three teenagers involved in the Hungary game are some of the most promising newcomers in recent years. I refer to Alex Melander, Rickard Nunstedt och Theo Karlsson although I think two of them played out of position. Let´s hope the U18 and U20 efforts can find a few more.

Fyra straffar mot två såg Lettland ta hem segern efter en tuff match där regnet inte hjälpte passningsspelet. Ungern ledde 6 – 3 i halvtid men Lettland tog ett fastare grepp i andra halvlek och tog nog en rättvis seger. Bra resultat för Sverige då Ungern knappast slår Ukraina eller Litauen i sina återstående matcher. Sverige har ju redan två poäng.