Category: Hunter on rugby Page 2 of 28

En viktig helg där åtskilliga frågor besvarades. På damsidan vann Exiles 66 – 0 i Uppsala och vinner norra gruppen med Enköping som tvåa. Ett mycket bättre resultat för Exiles än vad Enköping presterade för ett par veckor sedan. Södra gruppen såg Vänersborg få 5 poäng för säsongens första w.o. mot Smålands damer. Skåne fick däremot kämpa frenetiskt för att slå Göteborg 44 – 41 i en match där Göteborg hade en mikroskopisk chans att gå till slutspelet. Det blev inte så och nu i semi möter Exiles  Vänersborg och Skåne Ladies Enköping. Det kan vara rätt spännande match i september.

I Superallsvenskan avslutade Exiles åttande omgången med en resa till Spartacus. De skickade ett ganska starkt lag till ett Spartacus som verkade ställa upp med färre och färre av sina stjärnspelare. Men Spartacus skötte sig bra, inte minst försvarsspelet. Exiles missade många chanser medan Spartacus blev farliga med sitt passningsspel. 6 – 3 i försök, av vilka Exiles skänkte bort minst ett. Wertti outstanding i dag, både framåt och bakåt, brodern Joonas  hade också en bra dag, medan Theo satsade hårt på klunganfall. Exiles leder nu med 17 poäng efter 8 omgångar. En seger till mot Enköping nästa vecka och SM är avgjort.

Till sist Allsvenskan: i norr var Exiles B redan segrare och Hammarby var tippade som segrare mot Uppsala. Då behövdes en seger för Erikslung mot Exiles om de skulle gå till slutspelet. Exiles var något svagare än förra veckan, de gjorde många enkla fel och Erikslund var mycket mer på hugget. De ledde från start och var värda en plats i semi, även om Exiles hotade i andra halvlek. Således Exiles etta, Erikslund tvåa.

I Syd var bilden komplicerad. Man räknade med att Lugi skulle slå Vänersborg och sluta på 20 poäng. Om Göteborg skulle slå Malmö skulle de sluta på över 20 poäng som etta, medan Malmö kunde få 19 och komma trea. Men Malmö hade tydligen också gjort sina beräkningar; de slog Göteborg lätt och utfallet blev Malmö etta, Lugi tvåa. Semifinalerna  blir således Exiles Lugi och Malmö Erikslund, även här två spännande dubbelmatcher som drar igång  redan nästa vecka.

Två lag har spelat 7 matcher i år, två har spelat 3, övriga mest 4 – 5 när vi nu närmar oss september. Sorgligt men sant. Pingvin firade den officiella invigningen av nya aren och drog in en publik på 600. De har förstärkt sitt lag med två landslagspelare från Kalmar och 3 – 4 nya utländska spelare. De ställde upp mot ett B-betonat lag från Enköping, där en av de bättre spelarna skulle gifta sig, med halva laget inbjudna. Det blev en hyfsad match men kanske inte på Supernivå och glädjande att Pingvin tog sin första seger för säsongen. Exiles åker ned till Spartacus nästa helg för att avsluta åttonde omgången. En seger där och mästerskapet är i stort sett avslutat.

Lite mera spännande blev det på Allsvenskan, både Norr- och Söderöver.  Både grupperna kunde kämpa om de tre högsta placeringar med viss oklarhet om vilka två lag skulle gå till semifinalerna. I Norr slogs Exiles B mot Hammarby. Den var rätt jämn i början, men Exiles så småningom fick ett övertag. Inga A-lagsspelare med, men ett antal f.d. landslagsmän som bestämt sig för att offra sig på denna nivå något år till. En hattrick för Ian Gowland som pensionerade sig för några år sedan. 10 försök mot 3, 58 – 19 till Exiles. Det innebar att de vann norra serien för första gången; de möter Erikslund i sista matchen, men kan inte hotas. Hammarby kan fortfarande kvalificera sig till slutspelet om de slår Uppsala borta nästa vecka, samtidigt som Exiles slår Erikslund. Det kan bli på det sättet.

Lika spännande söderut. Lugi kan slå Vänersborg och sluta på 20 poäng. Då är det frågan om hur det går för Göteborg,17 p., som möter Malmö, 19 p. på hemmaplan. Vinner Malmö går de till slutspelet tillsammans med Lugi, förlorar de blir det nog Lugi och Göteborg.

Till sist har vi damerna. Nåstan alla tycks ha svårt att få ihop ett lag på bortaplan eller att regelbundet ställa upp med sitt bästa lag. Samtliga lag har förlorat med minst 60 poäng, med undantag för Exiles. Kommande helg slår Vänersborg Småland och får 22 p. Sedan är det Göteborg  (12 p.) som på hemmaplan möter Skåne (20 p.). Vinner de blir det Vännersborg etta och Skåne, annars blir det tvärtom.

Jag skall också nämna en P18  match som spelades i helgen mellan Exiles och Uppsala. De senare har varit bäst i våras och det blev en riktigt tuff 15-mannamatch. Till sist var det Exiles som vann 34 – 24. Vänersborg och Enköping har också varit bra i år och tillsammans med Malmö kan vi se framemot en bra P18-turnering i Vänersborg i september.    

På tal om lag som i bästa fall har 16 – 17 spelare till varje match och ett par mindre på bortaplan var jag ute och tittade på Exiles träning i torsdags. Tre av ungdomslagen var inte med den dagen men sammanlagt var det 130 spelare som tränade. Det är ingen tillfällighet att de leder samtliga tre serier.

Andra Exilesnyheter:

Klubben spelade cricketmatcher i söndags mot tidigare militärer från Storbritannien och Samväldet samt Australiens affärsförening. Syfter var välgörenhet, med målet att hjälpa militärer som fått psykiska och fysiska skador under sin tjänstgöring. En pokal donerades för att hedra minnet av Ray Duke-Berkeley, MBA, verksam inom Exiles, Stockholm Cricket Club och de ex-militärerna i årtionden. En riktigt lyckad eftermiddag som ger mersmak inför framtiden.

Vidare deltog min son Hunter Jr i VM-friidrott för veteraner i Göteborg i helgen. Hunter är storgrabb, spelade för landslaget under en 15 årsperiod och gjorde över 20 försök för Sverige. Han spelar ibland fortfarande för Exiles B-lag som 55-åring. Han tävlade i över 55-kategorin, kom femma i tiokamp och stav och tog en brons för Sverige i 4×100 m. stafett. Han har ytterligare två VM-medaljer från tidigare år.

Även SRFs tidigare ordförande, Stina Leijonhufvud, deltog i VM över 50 år i kula. Det finns gott gry i gamla rugbyspelare.

                                                                                                                                         Serien består av 2 matcher varje omgång. Varje lag spelar fyra matcher mot de övriga.  12 matcher vardera, rak serie. Det är tänkt att den som kommer sist får spela mot segraren i Allsvenskan för att avgöra upp- och nedflyttning.  Efter sex omgångar, halvvägs, var poängen följande: Exiles 30, Spartacus 21, Enköping 12, Pingvin 0. Exiles hade 6 x 5 poängare och vinner med stor säkerhet SM för 20:e gången och tangerar Enköpings rekordantal, med stora flertalet från 70- och 80-talen. Om Enköping slår Spartacus har de fortfarande en liten chans att gå om dem och ta silvret. Annars flyttar Spartacus upp ett pinnhål och kommer tvåa. I helgen tog Enköping emot Spartacus och Exiles Pingvin. Spartacus åkte upp med 15 man, en blev skadad tidigt och de spelade resten av matchen med 14 man. Enköping ställde upp med fullt lag, liksom tidigare med många unga spelare. De tongivande spelarna från båda lagen, Robin Fransson och Jonaton Hector, valde att spela för ett samlingslag på Scandinavian Sevens i Köpenhamn (var det någon som nämnde begreppet ”klubblojalitet”?).

Matchen visades tyvärr inte och jag kan bara utgå ifrån skriftlig dokumentat                           ion. Matchen var jämn i andra halvlek, tills Spartacus fick ett gult kort. Under perioden då Enköpings 15 spelade mot 13 gjorde de två försök, vilket gav en betryggande ledning. Sedan var det Enköpings tur att få ett gult kort. Då blev det 14 mot 14 och nu var det Spartacus tur att göra ett par försök, vilket gav till sist en knapp seger 34 – 31 till hemmalaget. Oroväckande att Spartacus endast kunde få ihop 15 man till en viktig match.

Pingvin åkte upp till Stockholm med 18 man inkl. ett beviljat lån från Kalmar. Tre spelare fick bytas ut under matchen och då en fjärde fick en skada mot slutet fick de avsluta matchen med 14 man. Pingvin gjorde dock som helhet en mycket bättre match än tidigare under säsongen. De försvarade sig bra under upprepade Exiles anfall i första halvlek och mot slutet kunde de också gå till anfall. 10 – 3 till Exiles i halvtid. Andra halvlek såg Exiles dominera i klungorna och nya ständiga anfall gav till sist ytterligare fyra 5-poängare. De ledde 30 – 3, då en kvart återstod, men Pingvin fortsatte att sticka upp ibland. Från ett sådant anfall kunde  sprintern Liam Palin runda fullbacken och lägga bollen under stolparna. Han gjorde detsamma några minuter senare och Haydon Turner fick avsluta. Liam hade också en bra match i försvar där han med två långa rusher över spelplanen räddade två givna försök. Plötsligt stod det 30 – 17, men Exiles kunde samla sig. Joe Hargan sprang 95 meter rakt igenom Skånelaget och fastställde slutresultatet till 37 – 17.

Pingvins försvar var som sagt mycket starkare än tidigare, men det skall också sägas att Exiles backar var något B-betonade, dessutom utan en given sparkare. Klungan var stark och körde över Pingvin i andra halvlek när Anthony Rafael kom in på plan, men inkasten var dåliga ch Oscar Larsson fick härja fritt. Hur som helst, man ställer upp med det man har. Det var positivt att se Pingvins insats och det skall bli spännande att se hur de klarar sig nästa helg när det blir Enköpings tur att göra den långa resan till Trelleborg. Exiles åker veckan därpå till Spartacus i syfte att i princip avgöra SM.

Två fantastiska turneringar I Paris med en halv miljon åskådare fördelade på sex dagar; damerna lockade lika mycket folk som herrarna. Spänningen och spelkvaliteten var på högsta nivå, nya länder höjde sitt spel, och överraskningar kom stup i kvarten. Detta måste uppfattas som ett internationellt genombrott för sjumannarugby på ett sätt som t o m kan hota den betydligt långsammare XV-mannavarianten, åtminstone på damsidan. Det märks hur mer och mer pengar kommer in i spelet, senast i dag fick USA $4 miljoner av en donator för utvecklingen av damsjumanna och det pratas om att de belgiska damerna skall få penningkontrakt. Sydamerika går framåt med stormsteg och de enda som tycks ha problem är Storbritannien där Skottland, England och Wales inte vill betala, med den påföljden att deras damer kom på 7:e plats och herrarna inte ens kvalificerade sig.

Och hur går det för Sverige? Både damer och herrar klarar sig bra på Trophynivån i Europa men har hittills inte räckt till på Championshipnivå. Både lagen får dock en ny chans 2025. Men amatörer har tyvärr ingen chans mot proffs.

Sveriges inhemska sjumannakrafter samladess i helgen i Enköping för att konkurrera om SM-tecknen. Herrarna hade ursprungligen 11 lag anmälda; det blev 9 sedan 7 och till sist 6 då Erikslund lämnade återbud i torsdags. Nu har vi Hammarby och Exiles från Stockholm, Spartacus och Göteborg från Västkusten och Vänersborg samt Enköping från övriga Sverige. Endast en liten remsa i centrala Sverige är således representerad.  På damsidan hade vi åtta lag. Det var tänkt att herrarna skulle spela en rak serie på sex matcher för att få fram SM-medaljörerna, men nu lades det till ett slutspel där serieettan mötte tvåan i en SM-final, trean mot fyran och femma mot sexan. Det blev således sex matcher på två dagar, ett rätt så krävande schema. Exiles ställde upp med ett starkt lag och var nog favoriter att bevara sin titel från förra året. De två återstående lagen från Superserien, Enköping och Spartacus utgjorde de största hoten medan Hammarby med en rad nya spelare kunde möjligtvis överraska. Jag kan inte erinra mig ett sjumanna SM med så få deltagande lag, men det här är bara ytterligare ett steg i sportens tillbakagång i Sverige. Av landslagets 12 senaste herrspelare var det fem som spelade i SM och tre som deltog i seriespel för Livonia i Balticum. Huvudtränaren för Livonia och Sverigerekryteraren är SRF´s heltidsanställde generalsekreterare. Att han inte avskedats för länge sedan för bristande lojalitet är ett nytt belägg för svensk rugby´s förfall.

På herrsidan visade det sig att de tre superlagen var en klass bättre än de tre allsvenska. De enda matcher som kunde avgöra SM-medaljerna var mellan dessa tre första. Enköping slog Spartacus med ett nödrop 19 – 17 medan Exiles slog dem 26 – 12. I serien slog Exiles Enköping  med 40 – 7, men i finalen var det jämnare, 14 – 0. Exiles pressade hela matchen, medan Enköping försvarade sig tappert utan att vara i närheten av att göra poäng. Spartacus vann sedan lätt över Göteborg om bronspengen. Matchen 5 -6 vanns av Vänersborg som besegrade ett oväntat svagt Hammarby.

Rangordningen blev 1. Exiles 2. Enköping 3. Spartacus 4. Göteborg 5. Vänersborg 6. Hammarby

Exiles var nog trots allt en klass bättre än motståndarna; på sina 6 matcher gjord de 33 försök och släppte in tre.

På damsidan hade Enköping halva landslaget och var nog favoriter. Exiles, som var rätt svaga förra året hade en rad nya spelare som kunde hota Enköping, medan Vänersborg brukar ha förmågan att resa sig när SM är med i bilden. Det blev inte riktigt så: i ena gruppen vann Enköping lätt sina tre matcher inkl. mot Exiles, medan Exiles slog de två återstående lagen, Malmö och Wexiö, med bred marginal. I andra gruppen visade det sig Lugi vara bäst med Vänersborg tvåa, medan Göteborg och Uppsala fick kämpa om platserna 5 – 8.

Semifinalerna blev sedan Lugi mot Exiles och Enköping mot Vänersborg. Lugi med ett par landslagsspelare nyss anlänt från Malmö var för snabba för Exiles, medan Enköping körde över Vänersborg. Finalen var en ganska jämn match i början men Enköping drog ifrån på slutet. Exiles var för starka för Vänersborg. Platserna 5 – 8 såg Malmö slå Göteborg och Uppsala  Wexiö. Slutplaceringarna såg Malmö slå Uppsala och Göteborg Wexiö.

Rangordningen blev 1. Enköping 2. Lugi 3. Exiles 4. Vänersborg 5. Malmö 6. Uppsala 7. Göteborg 8. Wexiö

Tävlingskommittén och Enköping skötte turneringen bra. Det är inte deras fel att klubbarna ideligen ändrar sig om bl. a. deltagandet. Det fanns minst ett halvt dussin spelare som ställde upp för klubbar där de inte är registrerade. Får alla dispens om moderklubben inte spelar? Då är det inte en riktig SM-turnering. Publiken bestod till 95% av de närmast sörjande.

Nu är det tillbaka till XV-manna där Exiles och Enköping tar emot Pingvin resp. Spartacus i helgen. Om inte serien helt skall punkteras måste Enköping slå Spartacus. Båda matcherna streamas, tror jag.  

Fyra landslag visade upp sig i helgen och tre klarade sig utmärkt. Men i alla gratulationer låt oss inte glömma att alla spelade på Trophynivå (T), dvs ett steg lägre än högsta Championshipnivå (C). Och steget upp kan vara svårt.

Låt oss börja med damerna som vann samtliga 12 matcher över två helger och befordras till Championship nästa år, tillsammans med Georgien. Otur för ett klart förbättrat Danmark som slutade på samma poäng som Georgien men kom trea enligt poäng för och emot beräkningar (tror jag, Rugby Europe gör fel gång på gång samt förklarar sällan detaljerna). Damerna hade ett mycket starkt försvar, var bra på klungor och inkast och hade förbättrat sina off-loading färdigheter. Lagkaptenen Maja Meuller, som nyligen fått kontrakt med Harlequins, var outstanding och hon fick god hjälp av Linda Håkansson Brinklert och Elizabeth Sonnenholtzner. Det som fattas är en riktig sprinter och det kan straffa sig nästa år när de flyttar upp.  Glappet mellan C och T har varit rätt stort på sistone; sista gången Sverige var med på högre nivå åkte de ur omgående och samma öde har nu drabbat Ukraina och Turkiye som flyttade upp till 2024 och är nu tillbaka till T-nivå 2025.  Intressant att 10 av 12 damer spelar i Allsvenskan, endast två utomlands.

Nu till herrarna: en fin prestation att ta hem T-gruppens andra omgång. Lite otur att de sammanlagt hamnade på 36 poäng totalt med Tjeckien, men kom tvåa av icke-preciserade skäl. Båda två flyttas dock upp. Här var konkurrensen rätt tuff och Sverige fick gräva djupt för att ta sig fram. En del av förklaringen var att de inte hade tillräckligt med bra spelare. Med sin bästa uppsättning gick de upp till en klar ledning men reserverna fick kämpa för att behålla ledningen. Matt Mitchell, kring 40 år, fortfarande bäst på plan men den som gör oerhört mycket i det fördolda är Fredrik Enson, tidigare Södertälje, som efter en lucka på ett par tre år nu dyker upp för Exiles. Liam Pallin, mycket snabb med ett par spännande försök och Axel Kalling-Smith fortfarande med förmågan att driva på som en ångvält gjorde också fina insatser. Men dags att avpollettera några ur den äldre generationen. Och ta in fler än 2 forwards i truppen. Endast 4 spelare som förekommer regelbundet i Superallsvenskan. Det finns flera nya alternativ.  Även här finns ett relativt stort glapp mellan C- och T-nivå. Men med vissa – redan tillgängliga – ersättare tror jag att herrarna 2025 har en chans att stanna kvar på den högre nivån.

Jag vet inte varifrån pengarna kommer men de har satsats på våra två U-18 lag med varierande utfall. Flickorna U18 gjorde en fin insats. I sin grupp fick de möta Ukraina om första plats och efter den tuffaste match jag sett på den nivån blev det oavgjort. Ett idiotiskt rankingsystem innebar att de möttes på nytt i semifinal men denna gång blev Sverige mycket starkare. I finalen var det jämnt i början men en liten tysk tjej visade det sig vara snabbast; hon sprang in tre försök och då var saken avgjord. Men en fin insats från våra flickor. Ingen information, men antagligen bara ett lag som flyttas upp medan Polen flyttas ned. Bra tränarinsats av Ian Gowland, flickorna visste vad de skulle göra. Flera spelare döttrar till kända svenska rugbyfigurer (Gallagher, Ripol, Kassander). Trevligt!

Pojkarna var mindre framgångsrika. Tre förstärkningar från England som kunde springa men inga visade prov på särskilt mycket sjumannakunnande. Inte heller våra inhemska talanger. Henry Knights kunde dock springa in försök. De blev femma av åtta. Det finns dock ett växande antal bra U18 grabbar i Sverige. Låt oss hoppas de får tillfälle att träna ihop för landslagsuppdrag.      

De flesta rugbyspelare i Sverige tog semester för länge sedan, men denna helg hade vi två matcher kvar för att nå halvvägs i Superallsvenskan. Efter många dröjsmål blev det äntligen dags att inviga Pingvins nya arena i Trelleborg. Det är en jättefin anläggning och en viktig tillgång för rugby i Skåne och Trelleborg. Det samlades 350 människor för att bevittna Pingvins match mot svenska mästarna Stockholm Exiles. Matcherna mellan de två lagen har varit jämna på senare år och det var en knapp seger för Pingvin som ledde till att de 2022 blev Svenska mästarna för första gången på 20 år och som bröt Exiles tio-åriga mästarskapssvit.

Det var då det. Året därpå blev det kris inom Pingvin och Exiles återtog SM utan större besvär. I år har lagen fortsatt att uppleva olika öden: Exiles obesegrade  efter 5 matcher medan Pingvin hade 5 förluster och noll poäng i serien. Hade detta varit en pojkberättelse hade Pingvin inför sin hemmapublik och i sin skinande nya arena vunnit en dramatisk seger med ett försök strax före slutsignalen. Tyvärr blev det inte så: Pingvin fick genomlida sin största förlust någonsin på hemmaplan då de släppte in 12 försök och förlorade 78 – 7. Vi visste att Exiles var rätt starka och att Pingvin var rätt svaga; när jag såg laguppställningarna insåg jag att poängskillnaden skulle bli stor.

En bidragande faktor var att den nya spelplanen är av normalstorlek. Pilevallen, som varit Pingvins hemmaplan från starten för drygt 60 år sedan var mindre än de formella kraven på en rugbyplan, både på längden och på tvären. Det var relativt svårt att skapa utrymme och att över huvud taget göra försök. Den nya spelplanen framstod dock som gigantisk och det kunde Exiles yttrar utnyttja till fyllest.  Främst gynnades David Hill som fick ihop fem försök av totalt ledande 13 för säsongen.

Den andra aspekten var åldern på spelarna. Pingvin ställde upp med ett gäng 19-åringar i kedjan: dessa ställdes mot ett gäng härdade 30-åringar, de flesta på landslagsnivå. Här var det ingen tävlan. Detaljerna om klungaspelet vet jag inte så mycket om; men jag är informerad om att Exiles dominerade samtliga faser. Exiles bänk filtrades in strax efter pausen och samtliga 8 var med en stund före slutet.  Det kan nämnas att Pingvin fick tillstånd av Exiles att inför matchen låna två bra spelare från LUGI, vilket inte heller ger de rätta signalerna.

Exiles har nu 6 x 5 = 30 poäng och det vore märkligt om de inte vinner serien redan efter 10 omgångar. De har gjort 54 försök på 6 matcher, 9 per match, vilket ur konkurrenssynvinkel inte är bra. Pingvin vinner nog inga seriematcher i år och det vore bäst om de tillbringade viss tid på lägre nivå för att ge alla ungdomar tid att växa till sig.

Hittills har Spartacus visat sig bättre än Enköping, som också håller på att introducera ett antal unga adepter. Men i denna omgång kom de i närheten av en förlust. Det blåser mycket i Partille och Spartacus började lite nonchalant mot vinden. De ledde 5 – 0 tidigt, hade många genombrytningar men lyckades inte få bollen över mållinjen en andra gång.

Man inbillade sig att Spartacus skulle dra ifrån med vinden bakom sig efter pausen och de gled mot 17 – 0. Men Enköping  kämpade tillbaka och låg under med endast 22 – 17 då några minuter återstod. Ett anfall förde de 10 meter från linjen med chans till utjämning och målspark då 5” återstod, men Spartacus räddade situationen och lade till ett eget försök vid slutsignalen. 29 – 17 således till Spartacus som nu har 21 poäng. En bra insats dock av Enköpings unga kedja med goda bidrag dessutom av Mac Setanta och Solomon Saul. Spartacus´ centrala figurer hade en mellanvecka och får nog skärpa sig om de skall nå fram till silvret. Lagen möts igen andra veckan i augusti i Enköping.

Dagens nyhet är att Förbundets nye ordförande, Michael Hedberg, har hoppat av efter ett par månader. Antagligen har han nu insett i vilken penibel situation Förbundet befinner sig. Landslagstrupperna tycka dock leva ett eget, dyrt, liv utan någon som helst kontroll.

Det får bli ett extra årsmöte på nytt. Under tiden har klubbarna konstaterat att Förbundet, med undantag för Tävlingskommittén och Disciplinnämnden, upphört att fungera. Huvudproblemet är att Generalsekreteraren, som skall vara Förbundets ansikte och röst gentemot klubbarna och externa instanser inte fungerar. Han svarar nästan aldrig på brev, har misslyckats upprepade gånger med att lämna besked om viktiga frågor, visar sig ytterst sällan i rugbysammanhang och har aldrig lärt sig efter åtskilliga årtionden hur svenska språket är uppbyggt. Vederbörande har i åratal kvitterat ut en heltidslön utan att göra rätt för sig. Behöver jag precisera den första åtgärd som bör vidtas när vi får ytterligare en omstart? 

Två matcher i Superserien om tre veckor, sjumanna-SM första veckan i augusti, men i övrigt tar 15-manna rugby en paus på 10 veckor. Vi har inte tillräckligt med lag för att rättfärdiga en säsong från maj till oktober. Redan nu är det samma lag som möts gång på gång på gång.

Två matcher spelades i Superserien i helgen. De två svagare lagen möttes samt de två starkare lagen. Enköping och Pingvin tillhör tyvärr den första kategorin och deras match gjorde lite för att ändra omdömet. Det blev jämnt i första halvlek, 15 – 12 till hemmalaget Enköping. Därefter fick Enköping ett ryck där de gjorde tre försök och drog ifrån till 34 – 12 då 22” återstod. Därefter blev det en seg affär då Enköping lade av och Pingvin hade lite att erbjuda. Nu har vi sett alla nya spelare som klubbarna anskaffade i år, men inget tyder på att dessa nämnvärt höjt standarden på lagen. Fyllt luckorna men inte mycket mera. Elias Granath återvände från studierna och gjorde bra ifrån sig, likaså Wannerberg som hade varit med om Sveriges sjumanna lag. Stommen i det gamla gardet syns inte hos Enköping även om Proos gjorde en trevande insats då han kom in med 8” kvar. Ärligt talat tror jag inte att dessa två lag presterar på en högre nivå än allsvenska matchen mellan Hammarby och Exiles B några dagar innan.

Exiles hade vunnit sina fyra matcher lätt med 5 poäng varje gång, medan Spartacus hade också tre femmor och en poäng för fyra försök mot Exiles. 20 mot 16 poäng således inför drabbningen i Stockholm. Spartacus började bra även om Exiles för det mesta hade ett övertag. Det blev dock 10 – 12 till bortalaget strax före halvtid och det blev skrämselhicka för Exiles efter 52” då en av Exiles pelare fick ett rött kort efter en mycket märklig tackling. Vi får se vad disciplinnämnden kommer fram till.

Hur som helst, Exiles skärpte sig med 14 man och vann resten av matchen 36 – 5. Exiles hade en mycket starkare bänk och även med 7 man i klungan dominerade de de fasta situationerna. Jag blev imponerad av det jobb som Exiles andra led Jérémy Viala och Liam Ryderfelt presterade i anfall och försvar. Spartacus har bra backar och är klar tvåa i Sverige just nu, men deras klunga håller inte riktigt måttet. Exiles hade 6 – 7 av sina bästa spelare borta och om de mot förmodan får ihop allihopa någon gång blir det inte roligt för motståndarna.

Jag är naturligtvis glad om det går bra för Exiles och det gör det för närvarande. De leder Superserien och Norra delen av Allsvenskan för både damer och herrar. Vi får se om de kan hålla dessa positioner fram till säsongens slut.

Efter många om och men blir det Enköping som tar hand om sjumanna SM. Det bör gå bra, de har två spelplaner och är vana vid att arrangera evenemang. Det har också bestämts att det inte blir någon kvalificering. Med två planer och två dagar klarar man lätt 2 x 12 lag och så många lag har vi inte i Sverige.

Hammarby 17 – Exiles B 24

”Game of two halves” en vanlig klyscha då Hammarby tog emot Exiles B i en hängmatch för att avgöra vem som går in i sommaruppehållet i ledningen för Allsvenskans Norra del. Exiles började bra men under en längre period tappade deras backar bollen varje gång de vidrörde den. Hammarby passade på och pressade Exiles med bra kedjeanfall. Till sist lyckades hemmalagets australiensare Jordan Meznaric ta sig igenom försvaret och Hammarby tog ledningen med 7 – 0. De lade till en straffspark och gick in till pausen med en 10 – 0 ledning. Exiles hade en tung och erfaren klunga och det märktes att motståndet var tuffare än vad Hammarby hade ställts inför tidigare under säsongen. I andra halvlek tog Exiles befälet och Hammarby hade svårt att stå emot. Exiles drev framåt gång på gång i klungan och luckorna började öppna. De skapade 4 försök och omvandlade poängställningen till 10 – 24. Hammarby fortsatte att kämpa och vid slutsignalen gjorde de ett andra försök och fastställde slutresultatet till 17 – 24. Detta gav de en välförtjänt poäng, medan Exiles genom 4 försök fick 5 poäng. Det kan noteras att Exiles två sista försök gjordes av Hamish Mabon, som fyller 60 i februari! Detta är hans sista säsong och det har lockat ett antal tidigare landslagsspelare att ställa upp för Exiles B-lag. Hamish fick också ett gult kort för en hög tackling, enligt uppgift hans första sedan flera årtionden tillbaka.

Matchen spelades på en hyfsad nivå och några i publiken undrade om inte lagen skulle ge Pingvin och Enköping från Superserien en bra match. De är inte så långt ifrån i alla fall.

Profixio helt fel fortfarande. Poängfördelningen efter 4 omgångar är Exiles B 16, Hammarby 12, Erikslund 11 och Uppsala 5. En rolig serie där alla kan slå alla.

En liten notering om SM för sjumanna i början på augusti (?). Enligt uppgift ansökte Malmö om turneringen i februari, med krav på klara besked senast i april för att bl. a. möjliggöra planeringen med kommunen. Efter tre brev fick de aldrig något svar och nu har de sagt att det inte längre är aktuellt. Vad säger SRFs tävlingskommitté och generalsekreterare? Existerar de? På min tid hade vi en GS, Hasse Nordgren, som jobbade 9 – 5, mån. – fre. på kansliet.  Dags för nye ordförande att ta i med hårdhandskarna.

Serierna rullar vidare. Exiles damer slog Enköping borta 60 – 0 för en vecka sedan, nu förlorade de 7 – 17 på hemmaplan. Trots förlusten vinner Exiles serien. Av tidigare redovisade skäl kan Enköping känna sig förfördelade. Söderut lyckades Skåne Ladies få ihop 15 spelare till Vänersborg och förlorade 73 – 5. Göteborg på hemmaplan slog  Småland Ladies med marginal. På Göteborgs två bortamatcher har de släppt in 96 resp. 76 poäng. Poängfördelningen med två omgångar kvar är Skåne 15, Vänersborg 12, Göteborg 10 poäng. Vänersborg har två hemmamatcher kvar, hoppas de vinner.

Förväntade resultat på Superallsvenskan. Exiles med många borta slog Enköping 55 – 19. Enköping, som gjorde hyfsat ifrån sig, ser ut att ömsa skinn. Jag skall dock inte spekulera vad som händer bakom kulisserna. En ny Nr 8, 18 årige David Jensen, verkar mycket lovande.

Pingvin har nu 4 – 5 nya spelare och är troligtvis något starkare. Spartacus vann till sist 27 – 12; Adrian Quarnström gjorde hattrick inom en halvtimme men blev sedan skadad. Spartacus fick kämpa innan Hector, som spelade fullback, gjorde ett bonusförsök.

Lite statistik från Superserien: efter 4 omgångar har Exiles gjort 36 försök, 9 per match, men också släppt in 9, drygt 2 per match. Förklaringen är delvis att Exiles på ett relativt tidigt stadium släpper in alla sina reserver, normalt 8 stycken. Fram till 60” har Exiles bara släppt in 2 försök på 4 matcher; ytterligare 7 har släppts in efter 60” då många reserver skapar luckor i försvaret. Efter en tredjedel av serien och bortsett ifrån katastrofala skador tyder mycket på att Exiles tar sin 20:e SM-titel i år. Inte särskilt roligt efter 4 matcher.

Återstår Allsvenskan: jag skrev tidigare att det kan vara en rolig serie och mycket tyder på det. Det blev serievändning och i Norr tog Exiles emot Uppsala som hade slagit dem 53 – 33 efter blixtanfall de sista 10 – 12 minuterna. Nu var Uppsala lite svagare och Exiles lite starkare och det räckte för att vända på skutan. Efter de första 10 minuterna då Uppsala slog in två straffsparkar blev det Exiles för hela slanten. Det skadade inte att Ian Gowland gjorde ett gästframträdande. Det blev 36 – 6 till sist.

Efter en tuff match på bortaplan för en vecka sedan vann Erikslund till sist över Hammarby med 24 – 20. Nu var det Hammarbys tur att kämpa på bortaplan och att ta hem segern med 26 – 21.

Profixio-tabellen är helt fel. Enligt mina beräkningar har Exiles, Hammarby och Erikslund alla 11 poäng och Uppsala 5. Hammarby och Exiles har en hängmatch för att avgöra vem som leder serien efter 4 omgångar. Den spelas på Gubbängen nu på onsdag.

I Söder hade jag fel när jag trodde att Malmö varit obesegrade. De hade förlorat på hemmaplan mot LUGI. Denna helg var det bara Vänersborg/Karlstad mot Göteborg och här var det bortalaget som vann med bonuspoäng. Efter fyra omgångar är det Göteborg som leder med 16 poäng, Malmö har 14, LUGI 10 och V/K 1. Kan bli en spännande avslutning.

Seriespel tar nu paus i nästan 10 veckor! Vi får hoppas att någon förening har tagit på sig uppgiften att organisera 7-manna i början på augusti. Ha en bra semester!  

Inget dåligt veckoslut med en rad spännande matcher. Mina prognoser slog in mitt i prick, vilket inte inträffar särskilt ofta.

Seriematcherna slutade i stort sett enligt prognoserna: Enköping kämpade bra en halvtimme före pausen, men orken tog slut och Exiles gjorde 45 poäng i andra halvlek. Mac Setanta klart bäst av dem som kom från Troján. Retur nästa vecka då båda lagen har spelare tillbaka, men jag befarar att glappet mellan lagen fortfarande blir stort. Pingvin kämpade också bra under långa perioder men kunde inte stå emot då Spartatus anfall kom igång. Blir det mindre skillnad nästa vecka då Spartacus har sina halvbackar tillbaka? Jag tvivlar på det.

Damerna gick planenligt. Enköping utan 5 spelare hade ingen chans mot Exiles, med 0 – 60 i baken and Norra serien avgjord. Göteborg kunde inte få ihop fullt lag och förlorade stort mot Sörmlands damer och Skåne ladies fick kämpa mot Vänersborg, de låg under i andra halvlek. Allt förutsägbart med tanke på vilka spelare som var i Spanien.

Kanske Enköpings sämsta helg genom tiderna, 14 – 71 och 0 – 60. En del av förklaringen till följd av förbundets nonchalans. Det var känt för länge sedan att såväl herrar som damer skulle spela i Spanien; men ingen informerade Tävlingskommittén som lade serien samma helg och vållade problem för flera klubbar. Business as usual!

Malmö fortsätter att dominera Södra Allsvenskan medan det är fortfarande jämnt i Norra delen. Erikslund vann med ett nödrop mot Hammarby och Uppsala – Exiles B stod oavgjort 33 – 33 då 12 minuter återstod. Exiles pressade för det mesta och stoppades 2 m från linjen vid flera tillfällen. Men en interception och tre ytterligare anfall från långt håll såg Uppsala vinna 55 – 33! En rolig och återhållande match, vi får se hur returen blir nästa vecka i Stockholm.

7-manna turneringar var en stor besvikelse, de deltagande lagen var klart sämre än som hade aviserats men det gav inte Sverige särskilt framträdande platser ändå. Spelplanen hade i Sverige bedömts som ospelbar på morgonen och omvandlades till lera och vattenpölar efter enorm bevattning på eftermiddagen. Ett lag som inte dök upp och All Star lag som saknade stjärnor. Schemat ändrades ideligen och den spanske kommentatorn var något av ett skämt. Herrarna hade 7 – 8 lag som kunde spela 7-manna och Damerna kanske 4 av 7. Turneringen har varit på gång i 37 år, men man fick en känsla av att slutet var nära.

Herrarna spelade rätt bra på Dag 1, de hade turen att tillhöra den svagaste gruppen och utnyttjade våra snabba ynglingar på ett bra sätt. I kvarten blev det sedan Litauen som spelade ut dem fullständigt och vann 28 – 5, Sveriges poäng efter slutsignalen. I den match som jag tror var om 5 – 8 plats förlorade Sverige knappt mot ett s.k. Sydafikanskt lag. Vad som blev slutresultatet orkade jag inte bevaka.

Damerna fick bara två matcher Dag 1 mot nästintill nybörjare och vann lätt. Sedan blev det mot det tredje svaga laget, som också förlorade stort. Det hade aviserats att Polen och Kina skulle spela, finalisterna i HSBC Challenger series, men det var deras utvecklingslag som ställde upp. Polen vann knappt över Sverige i semifinalen och Shandong (Kina) slog lokala klubben i den andra. Det blev således final mellan de två utvecklingslagen, vilket ger en viss fingervisning om turneringens kvalitet som helhet. Sverige kunde dock inte veta i förväg om denna låga kvalitet. Jag har upprepade gånger efterlyst en riktig sprinter i det svenska damlaget. Hon saknas fortfarande och det är delvis därför vi inte gör några framsteg.

Rugby Europe har tre veckor innan Trophyturneringarna börjar äntligen redovisat var och när de skall äga rum. Herrarna lyckades inte nå befordran till Championship nivå förra året och även Damerna åkte ned till Trophynivå i år. Matcherna är i juni/juli och efter seriespel.

Rugby Europe, som Anders Svärd påpekat för mig, har Israel i båda grupperna och herrarna tror jag skall inleda mot dem. Hade jag någon makt i SRF skulle jag begära a) att Israel utesluts ur turneringen och om inte det beviljas b) att Sverige drar sig ur. Ett c) alternativ vore att lämna w.o. i eventuella matcher mot Israel. Jag gissar att Norge, som nyss erkänt Palestina, kommer att hamna i liknande bryderier.