Category: Hunter on rugby Page 11 of 28

Sveriges damer och herrar höjde sina prestationer något i andra omgången av EU´s Trophyturnering i helgen. Men det gjorde även de flesta andra nationer och Sverige är fortfarande en bit ifrån ambitionen att återvända till Championshipnivån.

Damerna började utmärkt med en knapp gruppseger över en av förra omgångens dominanter, Ukraina.  En förklaring var Tova Derks återkomst till svensk rugby efter tre år i England där hon bl.a. blev uttagen till det nyformade damlaget Barbarians.

Tova är en komplett spelare, kanske Sveriges bästa för tillfället: snabb, taktiskt medveten, tacklar och off-loadar bra och driver in i rucks. Jag tror att hon inspirerade laget som höjde sin spelstandard avsevärt. Det gällde inte minst Minonna N. som haft en besvärlig period med skador och sjukdom. Nu kämpade hon frenetiskt och stod för Sveriges två försök.

Grupperna bestod av 2 x 5 lag och av bara farten på Dag 1 vann Sverige sina tre återstående gruppmatcher mot Georgien, Danmark och Turkiet.

På liknande sätt fick vi en ny skräll där Finland slog första omgångens segrare, Tjeckien, samt Moldova, Norge och Ungern,

Norden gick således direkt till semifinalen då Sverige ställdes mot Tjeckien och Finland not Ukraina, Skulle vi få nya skrällar där första omgångens trea och fyra på ett mera bestående sätt skulle detronisera Tjeckien och Ukraina? Men här tog det roliga slut för oss och våra grannar. De två senare lagen skärpte sig ordentligt och motståndarna kunde inte upprepa sina bedrifter från Dag 1. Här slog Tjeckien Sverige med 26 – 0 och Ukraina 36 – 0 mot Finland. Det blev således samma matcher om etta/tvåa resp. trea/fyra. Men inte samma resultat som tidigare om första plats; här vann Ukraina med 14 – 5 och tog Trophytiteln sammanlagt. Men både de och Tjeckien flyttas upp till Championshipnivå nästa år, medan Tyskland och ett svagt Rumänien återvänder till Trophyturneringen 2022.

Sverige slog Finland om tredje plats med ett försök i sista sekunden, även denna gång av Minonna. En reell satsning och Sverige kan hamna bland de två främsta nästa år. Men det blir minst fyra länder som slås om dessa placeringar.

På herrsidan har jag fortfarande svårt att se att vi tagit ut vårt bästa lag. Alex Melander var en klar förstärkning denna vecka, men jag hade gärna sett ett par till från Troján. Flera spelare hade begränsad speltid och gjorde obetydliga insatser. Jag tror att det var fel att spela Ian mest som klunghalv han är mer en playmaker och egentligen hade vi ingen sådan när inte Robin var på plan. Theo var som vanligt svårast att stoppa på hela turneringen men hans bollbehandling kan förbättras. Alex gjorde några fina försök och letade efter jobb på annat håll. Robin var nog Sveriges bäste spelare; han letade efter möjligheter och gjorde några fina försök trots att han numera saknar den bländande snabbhet han hade för några år sedan.

Sverige spelade bara två matcher Dag 1 Luxembourg fick lämna w.o.  p g a Covidproblem. Lika bra det då Luxembourg klart förbättrats i år. Sedan blev det en mödosam seger, 15 – 5, mot Turkiet; Theo sprang igenom två gånger och Andy Daish gjorde ett kameoframträdande och skapade utrymme i hörnet. Sveriges två sista försök kom dock då 3” återstod och Sverige spelade 7 mot 6. Sverige hade sedan inget svar mot Ukraina som vann 28 – 5. En fin 70m. sprint av Alex gav ett tidigt försök men Ukraina var aldrig hotat.

Två ”segrar” Dag 1 gav sedan Sverige en plats i kvarten där de mötte Israel som hade slagit dem två gånger under omgång 1. Denna gång hade Sverige ett litet övertag och det räckte för att oväntat ta Sverige till semifinal där de fick möta Tjeckien. Matcherna på det stadiet och framtiden förstördes nog av ihällande regn.

Sverige mötte Tjeckien i semi och hade nog sin bästa match. Men Tjeckerna var lite för snabba och lite för skickliga och det blev till sist 24 – 0. Och det räckte för uppflyttning (bara ett lag) till Championship nästa år.

Finalen förstördes enligt min uppfattning av en nitisk domare som efter 4” gav ett rött kort till en tjeck som slirade in i en Belgier i den mycket blöta situationen. Tjeckien ledde redan 12 – 0 men luften gick ur dem och Belgien vann till sist 22 – 12. Men Tjeckien vann Trophy sammanlagt och det gav som sagt uppflyttning. I en mycket tät Championship drog ett starkt Polen det kortaste strået och de kommer att utgöra tuff konkurrens tillsammans med Belgien och Ukraina mot Sverige i Trophy 2022. Vårt nuvarande svenska lag, som kom fyra i år, vinner inte den serien.

Det går framåt för ungersk rugby, de verkar ha fått en bra rugbyarena. De skötte också den dubbla turneringen på ett mycket bra sätt, trots problem med Covid och väder. Ett streck i räkningen var en bedrövlig engelsk kommentator som inte hade en aning om vad det innebär att sköta den uppgiften.

En underhållande andra omgång i SM-sjumanna då Enköping med ett nödrop vann på nytt över huvudmotståndarna Exiles och denna gång främst Troján.

Standarden var över lag bättre än gången innan och det fanns mycket bättre offloads och anfallsspel än tidigare. En eloge till Troján som var nog dagens bästa lag, de släppte bara in hälften av alla poäng som Exiles och Enköping noterade bakåt; pluspoäng även till Enköping som låg under mot tre motståndare men som ändå kämpade sig till segrar i andra halvlek.

Exiles hade ett hyfsat lag men gjorde sin sämsta prestation i mannaminne mot Troján; de gjorde allting fel medan Troján gjorde allting rätt och van solklart med 27 – 0. Det blir en spännande final om en månad där de tre huvudmotståndarna i Norr ställs mot Göteborg. Exiles har vunnit SM de 5 – 6 gånger de ställt upp de senaste 10 åren (vid andra tillfällen hade de i stort sett hela landslaget och avstod). Klart att de måste skärpa sig om de skall fortsätta segersviten i år.

I dagarna får vi se vilka som tas ut till landslaget inför EM:s andra omgång. Tidigare var det 8 Enköping, 3 Exiles och en Spartacus. Det är uppenbart att Troján måste få 3 – 4 med om dagsformen skall avgöra.

På damsidan ställde Exiles upp med ett bättre lag än vad jag sett på länge. Resultat: tre stora segrar med noll insläppta poäng och 20 – 0 efter 6” mot Enköping i finalen. Det blev till sist 27 – 12 och en poängskillnad på 173 – 12.

Motståndet blir tuffare i finalen då konkurrensen var nog hårdare söderut. Kalmar Södra med ett plocklag gick upp i ledningen i finalen då en minut återstod mot Malmö. Inför EM hoppas jag även här att några nya kreativa spelare kan hittas.

Zagreb i all ära men jag tror att de flesta av oss rugbyintresserade var mest glada åt att Irland i Monaco tog den sista OS-platsen för 7-manna i Tokyo genom att slå Frankrike i en otroligt spännande final.

Detta var i stort sett samma gäng som tog sina första steg mot höjderna när de utklassade Sverige i Trophyfinalen i Malmö för 4-5 år sedan. En fantastisk framgångssaga.

När det gäller våra mera mondäna aktiviteter i Zagreb gav Sverige rätt slätstrukna intryck. I första omgången av EM-Trophy kom herrarna på 5:e plats av 12 och damerna 3:e av 8. Båda lagen inkasserade rätt stora förluster och det är uppenbart att de inte har någon chans att avancera till Championshipnivå nästa år. Trots att de 6N i stort tagit sin Mats ur skolan och där många av Sveriges traditionella rivaler redan uppflyttats till den nivån i år.

Båda lagen hade problem i upptakten då uttagna fick ersättas sent. Matt Mitchell var en svår förlust för herrarna och Babas-stjärnan Tova Derk en ännu större förlust på spinnsidan.

Herrarna uppträdde som nybörjare mot ett oväntat starkt Israel, vidrörde knappt bollen och förlorade 17 – 0. Sedan blev det en lätt vinst mot Bulgarien och en ny överkörning av Rumänien, 28 – 7. Sveriges försök kom vid slutsignalen då motståndarna verkade tro att matchen var slut.

Dag 2 och i kvarten ny, knapp, förlust mot Israel. Då var det spel om platserna 5 – 8 och där hade Sverige kraft nog att slå Kroatien och ett slutkört Rumänien.

Jag skall inte nämna namn men det var uppenbart att flera svenska spelare på den nivån inte kunde tackla, passa eller fånga bollen. Jag såg knappt en enda ”off-load” under de två dagarna, laget hade ingen aning om utsparkar (för eller emot) eller inkast. Jag skulle byta ut halva laget inför andra omgången.

På damsidan har man spelat ihop mera och vet vad 7-manna går ut på. Men spelet har utvecklats och det är fråga om Sverige har hängt med. Alla lag har minst en riktigt snabb sprinter, de slåss om bollen vid rucks och mauls, tar snabba straffar och är mycket bättre på off-loads. Sverige spelade mot de två finalisterna och förlorade 0 – 24 mot Tjeckien och 7 – 38 mot Ukraina.

De slog Finland om 3:e plats i spelets sista minut och var inte särskilt imponerande mot blåbären Georgien och Moldavien. Jag vet inte om vi har dolda damresurser gömda någonstans. Om inte skall vi koncentrera oss på att behålla en plats på Trophynivå och glömma alla Championship-ambitioner.

En eloge till Tjeckien som vann omgången på både herr- och damsidan utan att vara i närheten av favoritskap. Men de hade någonting annat: jävlar anamma.

Sverige lär behålla fiktionen att vi på sikt kan aspirera på en OS-plats. För 5 år sedan var Irland nästan 60 poäng bättre än ett bra svenskt lag. Nu är de bättre och vi är klart sämre. Jag tror inte att Irland hinner numera göra 80 poäng, men det blir snudd på det. Samma resonemang gäller om man skulle ställa Ryssland/Frankrike mot våra tjejer.         

Back to business med första omgång av 7-manna SM och helgens EM. SM för herrar fungerade hyfsat, trots flera avhopp i Norr; alla kommer visserligen att kvalificera sig till  finalen men standarden höll en hygglig nivå trots det långa uppehållet. I Norr såg Enköping ut att vinna med viss marginal men de viktiga matcherna mot Troján och Exiles var mycket jämna tills ett par minuter före slutet. Då hade Troján två utvisningar och Exiles kunde inte få ihop 7 hela spelare. Även Uppsala häll en hygglig standard, medan Exiles´ andra lag slog Hammarby lätt.

I Väst spelade Göteborg och Spartacus inledningsvis jämnt men Göteborg drog ifrån i finalen. Vänersborg släppte in ganska många poäng men var ingalunda utklassade. Inga lag från Skåne och man kan diskutera det etiska i att de två landslagsuttagna ursprungligen därifrån plötsligt dyker upp i Enköpingsdräkter. Samma sak skedde hos damerna m a p  Kalmar Södra och man kan notera att dessa två lag har landslagansvariga verksamma där. Det finns som bekant många sätt att aspirera på SM-titlar!

Landslagstruppen på 12 man var relativt stark från början. Trevligt att se att Robin Fransson gjort comeback efter svåra hälsoproblem och grattis till Ian Gowland, en pigg 40-åring, som fortfarande platsar i laget. Trots angiven klubbtillhörighet hade Enköping sex spelare i truppen, och Exiles fyra, tillsammans med Jesper Gustavsson från Spartacus och Alfred Nordgren från Harrowgate. Alla sex från Enköping ställde upp i helgen medan Matt Mitchell saknades från Exiles. På slutet var det endast Ian kvar, då Dennis Melander och Theo Karlsson sparades med lindriga skador. Nu ser vi plötsligt dagen före turneringen att Mitchell och Nordgren är borta och att ytterligare två spelare från Enköping är uttagna.

Landslagstruppen har nu försvagats och några namn saknas: Sean Burke har bl.a. familjeåtaganden men återvänder till 15-manna. Unge Liam Pallin har varit halvskadad, han gjorde turneringens bästa försök i förra årets SM-final. Och naturligtvis hade man velat se Alexander Melander med. Han gjorde 7 försök i helgen för Troján men har kanske en liten bit kvar till att återhämta sig helt.   

Det har skett en del omstuvningar i det europeiska mästerskapet och trophynivån, då Frankrike, England, Wales och Irland utgår och endast Italien ställde upp från de sex nationerna i årets mästerskap som påbörjades förra veckan.. Den icke redovisade förklaringen var nog att OS var med i bilden men jag misstänker att 6N inte alltid ställt upp med sitt bästa lag i Europa på senare år och har börjat förlora. Sverige har slagit Frankrike och spelat oavgjort mot England på senare år och när så sker brukar 6N raskt dra sig ur, vilket vi sett förut. Hur som helst, Rumänien åkte ur, Litauen flyttades upp och det blev 8 lag som tävlar om mästerskapet. Spanien vann en spännande final mot Tyskland.

Sverige spelar nu på en tuff Trophynivå där det 2019 var nästan dött lopp mellan Litauen, Ukraina och Belgien. Sverige kom sexa och nu får de dessutom Rumänien att tampas med. Det lag som Sverige disponerade över för 3-4 år sedan hade klarat en bra placering, nu blir det avsevärt svårare.

Om sanningen ska fram var Belgien det klart bästa laget sista gången det begav sig, men de lyckades slarva bort segern. Nu blir det tre grupper om fyra länder där. Rumänien, Ukraina och Belgien är först-seedade. Sverige placeras tvåa i Pool A efter Rumänien och de två återstående länderna är Israel och Bulgarien. Sverige spelar enligt ordningsföljden Israel, Bulgarien och Rumänien. Israel har blivit bättre på sistone och skall inte underskattas. Ett minimivillkor är dock att Sverige slår dem och Bulgarien, sedan får vi se.

Av det vi såg i helgen i Sverige var det lite för mycket 15-manna spel och det känns som om vi inte har någon utpräglad sprinter. Den reviderade laguppställningen innehåller i bästa fall endast tre forwards och det räcker inte alls. Nog hade Elias Granath kunnat få en chans. Jag har svårt att se att vi kan aspirera på att vinna Trophyturneringen, men jag hoppas som alltid på mirakel.

Bra avslutning på säsongen

Vi får gratulera Tävlingskommittén att de lyckats ro i hamn samtliga mästerskap med heder i behåll, något som få länder i Europa lyckats med. På finaler är det alltid vinnare och förlorare men när man läser igenom hemsidorna verkar alla vara nöjda med utfall. Kanske för att det egentligen inte fanns några överraskningar. En eloge till Exiles som stod emot en klart förbättrad insats från Troján i herrfinalen och tog sitt nionde SM-guld i rad. Troján hyllades för sin insats att ta ett första SM-silver någonsin. Mindre betoning att Exiles till sist vann 44 – 10 över två matcher. De bildades under samma period som Troján men har under tiden tagit 17 SM-titlar och figurerat i 20 SM-finaler i följd sedan 2001. Endast Enköping kan matcha dessa siffror,

Exiles är i princip ett klubblag men i år har klubbtillhörighet varit ett tänjbart begrepp. Jag tror att Troján hade 8 egna spelare i sin startuppställning och 7 av Enköpings 8 försök i damfinalerna gjordes av inlånade landslagsspelare. Vänersborg hade två damspelare som tog 7-manna guld för Troján och 15-manna guld för Enköping. Även de tre andra damsemifinalisterna var kombilag. På herrsidan hade Hammarby och Enköping i stort egna lag.

Nåväl, vem bryr sig? När etablerade klubbar återvänder nästa år (?) får vi hoppas att alla i stort sett återgår till sina ursprungliga baser. Om Exiles går till final nästa år och får där möta Övriga Sverige blir de nog inte så glada!

På damsidan blev det en mycket bättre final denna vecka. Enköping var dock rätt överlägsna och ledde 24 – 0 i halvtid. En 6:e titel för Enköping som förhoppningsvis kan bygga på egna resurser till nästa år. Jag beklagar att jag överskattade Göteborgs marginal i första final. Uppsala/Berserkers lär ha gjort bra ifrån sig i båda finalerna, även om det var Göteborg som erövrade bronset.

Hammarby började bra mot Enköping om herrarnas bronsmatch, de har en rad talangfulla spelare. Men det var Enköpings tyngd som till sist kunde nöta ut dem och leda till 24-0 i vardera halvleken.

Så till herrfinalen. Den som trodde att Troján skulle nöja sig med en hedersam förlust hade fel. De pressade hårt de första minuterna och hade lätt kunnat ta tillbaka hälften av Exiles försprång. Men det blev till sist ingenting och spelet utjämnades. Exiles började pressa med de hade inte alls samma dominans i klungan som veckan innan. Exiles hade nog ett litet övertag i klungan men ett mycket bättre organiserat Troján och ett slarvigt Exiles gav Troján mycket mera boll vid inkasten. Trojáns kedja fick tillfälle att gå till anfall men Exiles försvår var omutligt. Det blev mycket spel mitt på plan men efter 20” kunde Exlles driva bollen mot mållinjen och flankern Terry (Vaa Iuta Patau) gjorde inget misstag. Uscha gör inte heller misstag, det blev 7 – 0 och en aggregerad ledning på 30 – 3. Ytterligare ett hårt pass där båda lagen hade sina chanser men det blev Exiles som fick ett litet övertag och Terry tog sin chans att notera sitt andra försök.  Uscha 2 poäng till och i halvtid stod det 37 – 3 till Exiles och en avgörande ledning. Men Troján gav sig inte; än en gång satsade de hårt och efter 60” fick de sin belöning efter 140” då lagkaptenen Sebastian Nockmar stod för Trojáns första försök. 14 – 7 till Exiles men närmare än så kom man inte. Terry missade chansen till ett hattrick då han sprang runt för att lägga bollen under stolparna men mot slutet var det Exiles som tog befälet. Klungan drev över linjen efter 70” och som vanligt var det Beso som lade bollen.

Kanske säsongens bästa match där Sveriges klart bästa lag möttes.

Jag väljer inte ut några spelare denna vecka. Alla är värda gratulationer efter en kort men krävande säsong.

Proffsig uppsättning domare med Rami och två uppkopplade assisterande. Mitt önskemål om offsidebevakning lyhördes.    

Först Damerna

Göteborg slog Uppsala/Berserkers 37 – 0 på bortaplan förra veckan och har nog inga större problem att kvittera ut bronspengen på hemmaplan i helgen. SM-finalen kan vara en jämnare affär, men Enköping har 12 poäng tillgodo från förra veckans resa till Skåne och bör kunna ta hem sin första titel på 10 år.

Jag såg från förra veckan att någon Malmöfan var missnöjd med att jag tyckte att första damfinalen var en besvikelse men att Enköping var nog det bättre laget. Jag tittade i detalj på första halvleken men med ena ögat därefter då herrfinalen pågick samtidigt. Klart att Malmö kom in mer i spelet då men de fick hjälp av Enköpings strategi att gå till långsamt anfall fem meter från den egna mållinjen. Spelstandarden förbättrades något i andra halvlek men passningsspelet från båda lagen var bedrövligt.

Det fanns massor med landslagsspelare på plan men flera i de två samlingslagen spelade som om de knappt kände varandra. Kom ihåg att de två finalisterna dittills haft 4 resp 1 seriösa matcher under hela säsongen mot det enda riktiga motståndet, Göteborg.

Sjumanna-SM höll en hygglig standard i somras, men det gjorde inte matchen i Lund. Det kan hända att minnet sviktar, men min bedömning är att Exilkes från 2004/05 och Göteborg från 2012/13 var minst 50 poäng bättre är lagen i årets SM-final.

Till herrarna som också haft ett fåtal lag men en klart högre standard. Det blev tuffa, jämna matcher tills Hammarby började vekna. Mot Troján borta kunde de inte få ihop fullt lag p g a skador och en viss försiktighet inför Covid-19. Veckan därpå spelade de hyfsat mot Exiles, men gav upp matchen mot Enköping om tredje plats. Nu blir det en enda bronsmatch i Enköping i helgen med hemmalaget som klara favoriter.

Helgens höjdpunkt blir SM-finalens returmatch i Stockholm. Spänningen denna vecka är dock något mindre då Exiles tar med sig en ledning på 20 poäng från Norrköping. Min bedömning från första matchen var att Trojáns klunga och Exiles kedja spelade under sin normala kapacitet och att Exiles dominans i klungan fällde avgörandet. I skrivande stund är inte laguppställningarna klara: Exiles verkar inte dock ha några skador och har minst tre spelare som skulle platsa i vilken annan startuppställning som helst, men som inte får plats i Exiles trupp om 23 spelare.

Bilden kan nog vara mera prekär för Troján. Förra veckan hade de tre landslagsmän, Melander, Paulsson och Nilsérius, borta före pausen medan fler skadade sig i andra halvlek. Det krävs att flertalet av dessa kan återvända om Troján skall ha någon chans att hävda sig. Oberoende av laguppställningarna är det dock svårt att föreställa sig att Troján hinner ikapp 20 poäng på bortaplan mot ett fulltaligt Exiles lag som siktar på sitt nionde SM-guld i rad.

Jag nämnde att Imran hade dömt matchen på ett bra sätt förra veckan. Jag var speciellt nöjd med den strikta tillämpningen av off-side regeln. Det går inte att spela rugby om inte den lagen tillämpas och här bör domaren utnyttja de assisterande domarna då en del sker bakom huvuddomarens rygg. Det blir regn som vanligt, men förhoppningsvis något mindre än vad vi haft under hela säsongen. Jag tror att Exiles äntligen fått ett grepp om streaming; kolla på deras hemsida hur det går till.

Det lutar åt att det blir ovannämnda klubbar som tar hem SM-titlarna i år. Exiles slog NRK Troján med 23 – 3 i Norrköping medan Enköping med viss möda slog Skåne Ladies 17 – 5 i Lund. Dammatchen blev något av en besvikelse, då Enköping dominerade under långa perioder utan att ta sig över mållinjen. Ett försök i sista minuten snyggade till resultatet för dem.

Veckoslutets höjdpunkt var dock Trojáns försök att ta ett första SM-guld efter 65 år av strävanden. Nu verkar det inte bli så; det är osannolikt att de hinner ikapp 20 poäng nästa vecka, men man skall aldrig säga aldrig.

Det var underbart höstväder i Norrköping i dag. Exiles började mycket starkt och Troján hade svårt att ta sig ur sitt 22 m.-område. Troján försvarade sig dock tappert och det enda som Exiles kunde visa upp var två långdistanssparkar av Uscha. Troján lyckades komma in i spelet mot halvlekens slut men missade en enkel straffspark medan Uscha stod för ytterligare en massiv straffspark och Exiles gick in i omklädningsrummet med en 9 – 0 ledning.

När de är som bäst spelar Exiles med en intensitet som de övriga svenska lagen inte kan matcha. Konsekvensen blev att kanske Trojáns två bästa spelare, Alex Melander och Sami Paulsson, fick utgå strax före pausen. Prognosen var att Troján skulle få svårt att hålla stånd därefter och det såg illavarslande ut då Exiles klunga och Uscha lade till 14 poäng genom Beso och Sean inom loppet av 8 minuter. Besökarna i ledning med 23 – 0 och en halvtimme kvar. Men Troján reste sig och även om Exiles fortsatte att pressa gjorde de inga fler poäng medan Troján missade ett par enkla straffar innan de till sist noterades för en trepoängare.

Exiles tilldelades betydligt fler straffar i första halvlek då Troján försvarade sig regelvidrigt, men i andra halvlek blev det Exiles som drevs tillbaka efter upprepade misstag. Som helhet skötte sig Imran i sin första final utmärkt.

Jag skrev innan som svar på frågor från Trojáns hemsida att det kunde bli en jämn första final men att Exiles hade styrkan att dra ifrån på hemmaplan. En ledning på 20 poäng är nog inte så jämn och förklaringen är att Trojáns klunga blev helt överkörd. De gick bakåt från första insättning och tog knappast mer än ett par inkast under hela matchen. Exiles höll ett mycket högt tempo och det syntes att Trojáns forwards inte orkade hänga med i den takten. Det är svårt att se hur Troján kan motverka den situationen inför final 2. Oroväckande för Exiles kedja kan vara att de hade tillgång till ett mycket stort antal anfallssituationer men inte lyckades stå för ett enda försök. Inte minst tack vara en fin insats från Trojáns försvar. Hemmalagets kedja imponerade även om inte heller de lyckades passera mållinjen. De hade en kort period i andra halvlek då de pressade på ordentligt men den gången var det Exiles som inte gav vika. Sean utmärkt som vanligt, Uscha sparkar allting som vanligt och för Troján gjorde Jonas Zengler sin sedvanliga goda insats.

Exiles är nog favoriter inför andra omgången, men det skall bli intressant att se hur båda lagen agerar för att rätta till dagens brister.

En eloge till Exiles farmarlag Erikslund som vann Div. 2 genom att lätt slå Uppsala på bortaplan. Tre Exilesspelare hjälpte till.     

Exiles spelar sin 20:e SM-final i rad de två närmaste veckorna. De har spelat varje final sedan 2001 och av de redan avklarade har Exiles vunnit 13, förlorat en mot Vänersborg resp Pingvin samt fyra mot Enköping.  Sedan 2012 har de vunnit 8 i rad. Vinner de i år blir det en hård satsning på 10 i rad 2021 för att matcha Pingvin (1991 – 2000) och Enköping som vann 16 gånger på 18 år (1973 – 1990) inklusive 11 SM i rad.

Icke oväntat vann Exiles sin semifinal mot Hammarby 50 – 6, medan i en betydligt tuffare match gjorde Troján comeback i andra halvlek för att slå Enköping 29 – 24. Som framgår av första stycket är Enköping en av Sveriges ledande klubbar genom tiderna medan Troján, som bildades 1956, aldrig varit i närheten av ett SM-tecken.Hammarby hade skrapat ihop ett undermåligt lag förra veckan som blev helt överkört av Troján. Lyckligtvis fick de tillbaka flera skickliga spelare till dagens semifinal där de kämpade oavbrutet trots att utfallet var rätt givet. Traditionsenligt ösregnade det i år men bollhanteringen höll en hygglig nivå. Det blev för det mesta enkelriktad trafik då Exiles klunga dominerade men Hammarbys kedja försvarade sig på ett bra sätt och de släppte bara in tre försök före halvtid, samtidigt som de noterade två straffsparkar. Det blev således bara 19 – 6 i pausen. Efteråt blev försvarsluckorna större men hela bänkens deltagande innebar att passningsprecisionen minskade något. Hammarby kämpade dock in i det sista och försvarade sin mållinje de sista 12 minuterna. Slutresultatet 50 – 6 och sju olika Exiles spelare stod för de åtta försöken. Nu spelar Hammarby om bronsmedaljen. Rami höll ett bra grepp om matchen, det verkar som om spelare och domare får en allt bättre gemensam uppfattning om vad spelet går ut på.

Sedan var det dags för veckans höjdpunkt, ett tredje möte mellan jämnstarka Troján och Enköping. Min uppfattning var att Troján var en aning starkare och att hemmaplan kunde vara avgörande. Det såg inte ut så i början då Enköping pressade och gick till pausen med en 3 – 17 ledning. Trojáns klunga drev över efter 45” och minskade glappet till 7 poäng. Men Enköpings kända svagheter i klungan och på bänken ledde till en katastrofal period från 55” till 63” då Trojáns klunga svarade för tre försök och 19 poäng. 29 – 17 med 15” minuter kvar men Enköping såg aldrig riktigt ut som om de skulle hinna ikapp. Bobby Nave stod för ett soloförsök med 5” kvar men närmare än 5 poäng kom de aldrig. På det stora hela vann Troján en knapp men rättvis seger.

De senaste årens dominant möter således årets uppstickare i det som kan bli två spännande finalmatcher. Jag återkommer med en matchanalys längre fram i veckan.

Damernas semifinaler blev mindre spännande då Enköping och Skåne Ladies hade 30 poäng tillgodo mot Göteborg resp. Uppsala/Berserkers. I avsaknad av flera ledande damlag är det nu en Upplandskombination som möter motsvarande från Skåne. Enköping dock klara favoriter.

Endast enstaka matcher för att fastställa finalisterna. Söderifrån verkar Skåne Ladies och Göteborg vara jämnstarka, men det blir Göteborg som får åka upp och möta Enköping. Dessa har plockat ihop ett lag som varit helt överlägset de två andra klubbarna norröver och det återstår nu att se om Göteborg kan bjuda på bättre motstånd än i norr. Glappet blir nog mindre men det bör fortfarande bli en relativt bekväm eftermiddag för hemmalaget. Skåne hemma får inget besvär alls av Uppsala/Berserkers.

På herrsidan har konkurrensen varit hårdare. Exiles vann till sist grundserien men tappade 3 poäng under de tre första matcherna. Hammarby fick en enda poäng men under första hälften av grundserien gjorde de 8 försök. Troján började bra, kom av sig något men kom tvåa ändå och knep hemmaplan mot Enköping.

Hammarby har börjat bra på senare år men tenderar att slocknat på slutet. Så även i år fast de lär ha haft lite otur med förkylningar och rädsla för viruset. Exiles har nu i princip sitt starkaste lag och även om ett par med mindre skavanker fått ledigt nu på lördag är huvudproblemet vilka som skall få plats i truppen. Regn räknat som vanligt. Otänkbart dock att Hammarby vinner denna match.

Matchen mellan Troján och Enköping är betydligt intressantare emellertid. Troján vann med en poäng hemma och ledde med en poäng då fem minuter återstod i Enköping innan hemmalaget lyckades rädda situationen. Det blir en ny jämn match men jag lutar åt att det blir Troján som går till final. Troján kämpade hårt mot ett starkt Exiles lag i Stockholm och låg under, dock kanske tursamt, med endast 17 – 14 i halvtid men orkade inte i andra halvlek och till sist blev det 53 – 14 till Exiles. Ytligt sett låg Enköping bättre till förra veckan när de förlorade endast 23 – 40 mot Exiles och låg under 23 – 27 då 15 minuter återstod. Jag tror att det är en felaktig syn på tillvaron. Exiles dominerade helt första halvlek och slarv innebar att det bara blev 27 – 6 i halvtid. Exiles vann straffstatistiken 7 – 3 och det var sällan Enköping tog sig ur sin egen planhalva. Intressant var att under de 25 minuter i början på andra halvlek då Enköping gick fram till 23 – 27 vann de straffstatistiken 10 – 1. Under den perioden fortsatte Exiles att helt dominera klungor och inkast och hade en rad bra anfall, men det är svårt att hävda sig när man ger bort en straff varannan minut. De sista minuterna hade Enköping gjort sitt inkl. ”uncontested scrums” och Exiles kunde dra ifrån igen. Men även då var straffarna 3 – 1 till Enköping, totalt 16 – 9 under hela matchen. Imran skötte matchen hyfsat, med kanske ett par misstag i andra halvlek, men Exiles måste fortsätta att analysera varför de straffas så ofta.

Tillbaka till helgens Troján – Enköping tror jag att Troján har en starkare klunga där Enköping får svårt att kompensera för ett svagt första led och egentligen bara en som hoppar vid inkasten. Kedjorna är nog jämnstarka men Troján har åtminstone en snabbare anfallare. Det ser ut att regna även i Norrköping vilket kan ge en ny straffsparkstävling.

Matchen skall streamas i Norrköping, Exiles behärskar fortfarande inte den tekniken.