Author: Hunter Mabon Snr

Pride of place the first two male championship semis with the two favourites playing away. Both games were quite tight but it was Pingvin who beat Enköping 22 – 13 and Exiles got home 33 – 18 against Hammarby. The Ladies trundled on with the North and South leagues. The South is 50% walkovers and the North has only had one game where both teams had 15 players.

Göteborg proved too strong for Exiles Twos in Stockholm as well and they have now extended their winning run to 10 games. They have more than a 50 – 50 chance of beating Trojan for a place in Allsvenskan next year, although I expect most rugby people would like to see Trojan stay upp as well and make it six teams in Allsvenskan.
Erikslund beat Spartacus by a wider margin than in Gothenburg and will now face Exiles Twos for Seventh ranking in Sweden, not a bad performance by both teams.
Back to the two semis: there is not much information to date on the match in Enköping but it seems to have been close throughout. Enköping started off with a couple of yellow cards, but were still within one-score distance well into the second half. A final penalty gave the result 13 – 22 and a nine-point lead into the second semi.

Like Pingvin last week, Hammarby started off against Exiles at 100 mph and Exiles had difficulty in getting their hands on the ball. They did, however, work their way into the opposing 22 and the young prop Theo showed strength and power to force his way over. Two more points from Neill gave Exiles a rather undeserved 7 – 0 lead. Hammarby continued to have more than their fair share of the ball and even missed a long-range kick at goal.
The Exiles backs were always looking dangerous and then on 27” the Hammarby defence just held the line in one corner, but the ball was whisked out to the other and Oliver found space to score.
Hammarby were running ceaselessly at the Exiles defences but Exiles held firm and it was seldom they made it over the gain-line. On 38” Dustin Jinka put over an easy penalty for Hammarby to make it 12 – 3. And then Exiles in a two minute burst more or less killed the game. First some snappy interpassing by the Exiles backs cut the defence open and it was fullback Ash who went over for the score, converted by Neill. Then a brilliant break from the base of the scrum by Matt saw the ball end up in Olivers hands again and he made no mistake for his double. Another conversion, the whistle went and suddenly Exiles seemed to have an unassailable lead, 26 – 3.
Exiles had some wind assistance in the second half while Hammarby were unable to take long kicks for position to the same extent. They were still getting plenty of the ball, however, and with Exiles giving away penalties galore they were pinned on their own goalline until Andreas Nilsérius on 55” found a way over far out.
Exiles were beginning to show signs of nerves when another Hammarby attack saw reserve Pontus Westlund Spaak force his way over. With the conversion it was suddenly 26 – 15 and Hammary were within two scores. The tension only lasted a couple of minutes, however. Bradders ran strongly from No 8 and linked up with Matt who sprinted away under the posts. The conversion made it 33 – 15 and Exiles could breathe again. Play was then rather inconclusive for a spell and supporters looked at each other when with about ten minutes to go Hammarby elected to take a penalty which was far out and close to the halfway line. It was converted brilliantly by Hammarby player-coach Dustin Jinka but there was to be no more scoring on the day. Exiles were just held up with a couple of minutes to go, but then that was that. 33 – 18 to the “away” team and they will meet again in a week´s time to decide who goes to the final.

This was a poor game by the Exile´s forwards, probably their poorest of the season. But that was partly because Hammarby didn´t allow them to play any better. There were two or three late changes and the scrummaging lost most of its stability. They were pushed back for the first time this season and they lost two against the head, unheard of. The lineouts were more of a disaster. Exiles are usually rock solid on their own throw-in but here six were thrown in widely inaccurately and lost. This cannot be allowed to happen again. The two captains of recent years were both absent and there was perhaps some lack of leadership on the day. The Exiles backs were excellent as expected, but they didn´t get as much of the ball as they had hoped for because of the malfunctioning forwards. Let´s hope we can get things sorted out by next week and show what Exiles can really do when firing on all cylinders.

But congratulations Hammarby. I think you played better than Pingvin the week before.

Sverige spelar två landskamper i EM i oktober. Ansvarig i SRF för landslag Pasi Niemela har meddelat att Sverige har träningsläger den 23/24 september och att en träningsmatch mot Danmark ingår. Utmärkt! Vi informeras dock ej om vilka som leder och ingår i truppen. Är detta den nya strategin? Ge ingen information och då kan man inte bli kritiserad. Det finns andra belägg: David Henley nämndes aldrig som U18 tränare och Anders Svärd fick veta av nye Generalsekreteraren Neil Johnson att ansvariga för 7-mannalaget skulle ”meddelas 2018”.

Normalt skulle en tränare med så många misslyckanden bakom sig som Kanogo få gå. Kritiken bl. a. gick ut på att han inte pratade med tränarna och att han inte gick på matcherna. Sedan dess har han pratat åtminstone en gång med Exiles tränare och han har varit i Enköping för matchen mot Exiles och på Årsta för dubbelmatcherna i helgen. Det tyder på att han har fått förnyat förtroende fast Säpofilialen SRF som vanligt tiger som muren.
Den tredje aspekten på kritiken var hans uttagningar. Flera spelare har representerat Sverige som knappt skulle platsa i Exiles B-lag. En del av problematiken var att flera spelare till sist vägrade spela för Sverige med honom som tränare. Jag kan inte erinra mig att några tackade nej till Massey när han kallade till landslaget för 7-manna.

Hur som helst, här är ett bidrag till det jag uppfattar vara en bra uppsättning till matcherna i oktober. Jag har sett kanske hälften av alla Allsvenska matcher i år, delvis tack vare Youtube. Inom parentes har jag angett åldern, samt antalet år i Sverige, om vederbörande inte är ”inföding”.

Sverige XV-manna hösten 2017

1. Mak Jelec Dozo – Exiles (29, -)
2. James Derbyshire – Exiles (28, 6)
3. Mark Beveridge – Exiles (39, 9)
4. Daniel Chamberlain – Exiles (28, 6)
5. Andy Daish – Old Albanians (31, – )
6. Erik Sjöbeck – Pingvin (26, -)
7. Sean Burke – Exiles (27, 5)
8. Chris Bradley – Exiles (30, 6)
9. Matt Mitchell – Exiles (33, 8)
10. Dustin Eaton – Exiles (31, 6)
11. Robin Fransson – Enköping (26, -)
12. Neill Erasmus – Exiles (27, 6)
13. Rikus van Niekerk – Exiles (27, 6)
14. Oliver Sharp – Exiles (23, -)
15. Fredrik Enstad – Södertälje (25, -)

16. Theodor Karlsson – Exiles (18, – )
17. Casper Forsberg – Exiles (18, -)
18. Erik Sandberg – Exiles (21, _)
19. Jonathon Edwards – Göteborg (30, 5)
20. Jonas Zengler – Trojan (31, -)
21. Erik Arvidsson – Pingvin (26, -)
22. Matthew Keane – Pingvin (24, 3?)
23. Oliver Callaghan – Amstelveense (25, -)
Några kommentarer:
1.Vad pinsamt! 11 Exiles bland de 15 främsta! Ja, men vi har bara två bra lag i Sverige och många av Pingvins nyckelspelare är inte behöriga. Finns andra bra, gömda namn?
2.Vi behöver några nya hårdingar i första och inte minst andra ledet. Andraledare är bra på att hoppa, men inte trycka. Kanske Andy Daish, men oklart om han är med i OAs A-lag. Svenska klungan har mosats gång på gång på senare år.
3.Vet inte om Matthew Keane har uppnått tre år än.
4.Vi har bra backar, många från 7-manna. Dessutom kan flera spela överallt.
5.Vet inte om några kan vara skadade. De flesta har dock spelat nyligen.

Uttagna till träningslägret kommer rimligtvis att meddelas snart, samt Tränare och manager.

Hoppas att jag träffat rätt i några enstaka fall.

För första gången denna säsong har vi haft några roliga seriematcher där resultaten var inte kända i förväg. Det tog 65” för Enköping att försäkra sig om en tredje plats i Allsvenskan och 67” för Exiles att klara första plats. Paradoxalt nog om resultaten hade varit det omvända hade semifinalerna varit de samma. Dock med ändringen att Pingvin hade fått den andra finalen på hemmaplan, om de nådde så pass långt.

Min prognos att Exiles skulle vinna med mer än 5 poäng slog in och uppfattningen att Hammarby inte skulle vinna med 18 poäng, under förutsättning att Robin F. spelade, visade sig också vara korrekt.
Jag visste inte vilka som skulle spela förra veckan: Tower var inte helt frisk för Exiles, medan uthalven James Campbell döck upp för Pingvin och deras Argentinare verkar ha tappat sugen. Från normalt bänken gjorde Emil Andersson en god insats som andraledare medan Erik Arvidsson som bara spelat ett par gånger i år dök upp som center och gjorde ett utmärkt individuellt försök. Två av fem spelare från Helsingborg. Erik´s bror Thomas spelade för Hammarby i andra semifinalen. Deras far, Nils, var en av Sveriges bästa yttrar genom tiderna. Pingvin spelade utmärkt de första 30 minuterna men i andra halvlek tog orken slut. De kom in i Exiles planhalva endast via enstaka sparkar och deras spelare låg skadade ett flertal gånger när matchen närmade sid slutet. Vi får hoppas att alla hämtat sig till lördagens semi. Exiles vann för resten andra halvleken 20- 0.
Den andra matchen i veckan, Hammarby mot Enköping, hade kanske inte riktigt samma intensitet, men var spännande ändå. Jag har framfört min oro inför att två allsvenska lag i praktiken slagit ihop sina påsar inför säsongen, men detta har åtminstone räddat Hammarby som hade varit en klass sämre utan förstärkningarna från Södertälje. Landslagskaptenen Fredrik Enstad, den främsta importen, gjorde två försök mot Enköping.
Nu skall förra veckans lag mötas i ytterligare ett par veckor i semifinalerna, fast i nya kombinationer. I serien har matcherna mellan semifinalisterna varit tämligen jämna. Exiles har slagit Hammarby med totalt 17 poäng och Pingvin Enköping med totalt 10 poäng. Det tyder på att hemma-borta semifinaler likaledes kunde vara jämna.
En faktor som dock ändrar ekvationen är att Robin Fransson och Fredrik Enstad blivit uttagna till ett Europalag som spelar mot Polen i en jubileumsmatch nu på lördag. Ett bra val, jag gratulerar båda två, men det kommer att innebära att båda deras semifinallag försvagas.
En annan faktor är att Exiles nu i stort har sitt bästa lag tillgängligt och det laget är hästlängder före några som representerat Exiles i år. Detta kommer att ge Exiles tränare huvudbry då han har säkert minst 25 spelare, av vilka 16 – 17 spelat för Sverige, som aspirerar på en plats i startuppsättningen. Hammarby har inte i närheten av det djupet i sitt spelarmaterial och jag räknar med att Exiles fortsätter sin segersvit mot Årstarivalerna.
Enköping skapade en viss oro hos Pingvin i båda sina seriematcher och de har nu ytterligare en lång resa efter urladdningen förra veckan (då minst 20 supporters följde med). Pingvin fick en del skador förra veckan som kan försvaga dem, men jag tror inte att Enköping har tillräckligt mycket ”fire-power” för att slå hål i Pingvins försvar.

Ett par ord till om U18 i Ungern. De kom tvaå på Trophynivå och missar uppflyttningen. De har hyllats oreserverat i Sverige, främst av släkt, vänner och den sedvanliga hyllningskören.
Jag har inget behov av att kritisera grabbarna, de gjorde en hyfsad insats, men låt oss inte gå till överdrifter. Att slå Slovakien, Bulgarien och Ungern var att slå nybörjare. Mot Lettland som kunde lite 7-manna spel vann de med ett nödrop. Ukraina var bara starkare och snabbare än de andra lagen, inte särskilt mycket bättre på 7-manna. Och Sverige gjorde ett otal elementära fel i finalen.
För resten, när blev David Henley tränare för detta lag? SRF har, vad jag vet, aldrig nämnt has namn och han är ingalunda det första namn jag skulle tänka på som en 7-mannatränare.