Alla tycks vara eniga om att det var en bra helg i Malmö och det kan vi alla vara tacksamma för. Vi behöver en ”feel-good factor” i svensk rugby efter diverse besvikelser. En av dessa var de dåliga insatser som herrlandslaget presterade i Europa-trophy där de slutade sexa, klart sämre än länder vi tidigare spelat jämnt emot eller slagit. Sex av de spelare som visade upp sig i Europa spelade i Malmö, ett par var antagligen skadade och fyra spelar i utlandet. Tre av Europa-spelarna ställde upp i Malmö för de två klart bästa lagen, Exiles och Wexiö. Om jag har räknat rätt var 19 av spelarna i finalen OS-behöriga för Sverige (svenskt pass) plus en till endast Sverige-behörig.
Jag har vid ett flertal
tillfällen hävdat att uttagningen till landslaget varit mycket bristfällig. Det
är svårt att bedöma kvaliteten hos de utländska spelarna då de aldrig ställs
mot inhemska konkurrenter. Ta dock en titt på de två Europa-omgångarna i år.
Jag tror inte många vill göra gällande att Sverige skulle slå Exiles i dagens
läge. Tveksamt att de ens skulle besegra Wexiö. Jag tror att Masset T. gjorde ett bra jobb som
coach för två år sedan men sedan dess har det gått utför. Han tränar ett lag på
Irland, utser sin flickvän som manager, tar ut två spelare från sitt lag på
Irland och två spelare från sitt lag i Sverige. Dagsformen tyder på att kanske
bara en av dessa spelare borde ha varit med. Hur som helst, jag vill göra
gällande att det inte bör vara så svårt att få ihop ett svenskt lag från de
spelare som visade upp sig i Malmö i helgen. Det blir billigare och det blir
lättare för dem att träna ihop, något som de uppenbarligen inte hade gjort före
årets Trophymatcher. Och se till att vi får en ny coach baserad i Sverige, som
gärna får ett mindre arvode för att ta hand om laget.
Jag är mindre insatt i
damernas spelarmaterial men jag kan med egna ögon konstatera att spelet i
Europa gått bakåt de två senaste åren. Nio av de 12 spelarna i Malmö är aktiva
i Sverige och jag tror att åtta ställde upp i helgen. De återstående tre har
alla varit Sverigebaserade och egentligen finns inga ”utlandssvenskor”.
Semifinalisterna i Malmö var klart bättre än de fyra andra lagen; av
finalisterna hade segrarna Pingvin noll spelare med i Europatrophy, medan Malmö
hade två. I matchen om 3dje plats hade Exiles och Vänersborg en spelare
vardera. Således fyra spelare från de fyra klart bästa lagen. Nu finns ingen
direkt koppling mellan bra lag och bra enskilda spelare, men man kan tycka det
är märkligt att svenska mästarna inte har en enda spelare i landslagstruppen.
Var tränaren Mobbs-Smith med i Malmö med anteckningsblocket i högsta hugg?
Jag vet inte riktigt var vi
för närvarande står på damsidan. Vi får gott om bilder av leende lag, men ingen
reell rapportering om matcherna eller analyser. Det går bra för svensk
damidrott för närvarande och när man tittar på landslagen i fotboll, basket och
handboll, alla i huvudsak professionella, är det uppenbart att de bästa
idrottsexemplaren väljer att delta i sport för pengar i stället för
amatörsporten rugby. Nyrekryteringen inom rugby sker oftast inom rugbyfamiljer
och basen behöver nog vidgas.
Jag har börjat inse att, om
en viss person har en negativ inställning till en budbärare och en positiv
inställning till en viss företeelse, då är det omöjligt för personen att godta
kritik från budbäraren angående företeelsen. Senaste exemplet på detta var min
kritik av en alltigenom urusel engelsk kommentator i Malmö i veckan. I stället
för att påpeka vilka förtjänster kommentatorn hade eller kanske rentav tillstå
att det fanns utrymme för viss kritik valde en Malmöanhängare att kritisera
budbäraren, dvs mig, personligen. Jag borde ha kopplat ihop en tråd till köket
därifrån två av mina söner hade kunnat kommentera i stället. Poängen var
förstås att sönerna kommenterar rugby och amerikansk fotboll på Viasat och att
min kritik egentligen bottnade i att sönerna inte hade blivit tillfrågade om
Malmöturneringen.
Nu är det så att mina söner
är medelåldersherrar, framgångsrika affärsmän, som flyttade hemifrån för mer än
30 år sedan och har numera egna kök. De har anlitats i många år av kommersiella
TV-bolag som uppenbarligen anser att de tillför sändningarna ett visst
mervärde. De får hyfsat betalt för detta arbete och varje krona tillfaller
ograverat Exiles RFC, då de ser detta som en del av sitt engagemang inom
föreningen och idrotten.
Det handlar om stora belopp varje år. Inför
varje sändning lägger de ned åtskilliga timmar i förberedelser för att kunna ge
en initierad skildring av turneringen, lagen, regeltolkningar, spelare,
namnuttal och diverse (skämtsamma) anekdoter. Mannen i Malmö hade inte lagt ned
en enda minut på dessa förberedelser och kunde således inte berika bildspelet i
något avseende.
Jag ser för resten att han är
upprörd över att jag kallat honom för en ”engelsk” kommentator som om det vore
ett hätskt angrepp mot en del av det förenade kungariket. Jag menade
naturligtvis till skillnad från den ”svenska” kommentatorn som lär ha gjort ett
hyfsat jobb.