Sverige – Tjeckien

Ny Europeisk säsong för herrarna på Trophynivån. De kom tvåa förra året efter en bra säsong och slipper nu Schweiz som flyttas upp till högsta nivån för första gången. Men Polen åkte ur högsta nivån och är nog favoriter inför 24/25-säsongen. Sverige möter dem på hemmaplan till våren. Samtliga fem matcher spelas utanför den svenska säsongen och i denna omgång har Sverige två hemma- och tre bortamatcher. Det blir tufft att nå drömmen om att vinna och flytta upp till Championship-nivån, men man kan ju alltid hoppas.

En klar tendens på senare år har varit en försvagning av de östeuropeiska lagen  och en förstärkning av lagen västerifrån. Ryssland är borta av politiska skäl och Ukraina har annat att tänka på, Moldavien är två klasser sämre än för ett tag och även Lettland för en tynande tillvaro sedan och även Polen och Tjeckien har försvagats. Sverige har blivit bättre och nu är det jämna steg med Tjeckien och Polen som dock än så länge är ett strå vassare.

Tidigare hade Tjeckien en mäktig klunga som körde över Sverige, men så har det inte varit på sistone. Nu är det jämnt vid klungorna och inkast och det kan väl bli så även i morgon.

Vad skall man säga om den svenska laguttagningen? Först hade vi 33 namn, där det enligt min uppfattning var 5 – 6 stycken som var långt ifrån landslagsnivån. Men till min häpnad kom flera av dessa med i landslagstruppen om 23 spelare, samtidigt som några givna försvann.

Mest oroväckande var att förra årets stora stjärna, nykomlingen Mattias Nilsson, inte var med bland de 33 och således ej med i matchtruppen. Han gjorde 23 av 48 poäng mot Tjeckien förra året, men inte ett ord om varför han inte är med i år. Rimligtvis en skada, men varför får inte Sveriges rugbyintresserade besked?

Får jag påminna läsaren att Exiles vann SM med hästlängder i år, med i snitt fler än 50 poäng per match. Minst hälften av A-lagstruppen är behöriga att spela för Sverige. Men två av våra bästa spelare, Dave Hill och Anthony Rafael, blev inte uttagna. Dave gjorde 19 försök i Superallsvenskan i år, men slås ut av en spelare från Malmö i Allsvenskan som gjorde 6 frörsök av vilka 5 gjordes mot svaga Vänersborg. Anthony skapar ideligen hål i varje försvar och kan spela som både pelare och flanker. En annan Exiles spelare går in som flanker. Han är fortfarande en hyfsad spelare, men poängen är att han inte spelar särskilt ofta och då för vårt B-lag. Det är bra att Armir Kozhani får en plats som kratsare, men pelarna är rätt svaga, med undantag för Ale Loman, som egentligen borde vara flanker. Nykomlingen  i andra ledet är Kanadensaren Adrian Wadden, 28 år och  1m.96cm. Han spelar för Oakville Crusadars , ett lag i Toronto som inte håller en alltför hög nivå (ett stort antal matcher visas på deras hemsida. Vi får se om det var mamma eller ”granny” som gjorde honom till landslagsman och om det var ett bra beslut av landslagsledningen.

Jag antar att Jack Tatu spelar som klunghalv för att skapa plats för Tim som uthalv. Men det innebär att två av Sveriges bästa spelare, tillika klunghalvor, får nöta bänken. Det skulle förvåna mig om inte båda två vore bättre än Jack i den positionen. Till sist är jag mycket tveksam till Robin Fransson som fullback. Han närmar sig 35, har haft hälso- och skadeproblem och har, såvitt jag kan se, spelat 2 matcher sedan sommaren. Robin har tidigare varit en av Sveriges allra bästa spelare under en lång följd av år, men jag vet inte om detta är rätt tillfälle att förlänga den internationella karriären.

Vem vinner matchen? Sverige vann för ett år sedan, 48 – 35, 6 försök mot 5 tror jag. Tjeckien fick ett rött kort som drabbade en av deras bästa spelare strax före pausen, då det stod 20 – 18 till Sverige, och det har naturligtvis haft en viss inverkan. Sverige har spelare som kan avgöra matcher, som t ex Axel K.-S., Theo, Ale och Alfred. Har dessa en bra dag kan Sverige vinna med några poäng till godo. Går det sämre för dem och numera utan Mattias Nilsson kan nog inte ett knappt nederlag undvikas. Vi håller tummarna!