Zagreb i all ära men jag tror att de flesta av oss rugbyintresserade var mest glada åt att Irland i Monaco tog den sista OS-platsen för 7-manna i Tokyo genom att slå Frankrike i en otroligt spännande final.

Detta var i stort sett samma gäng som tog sina första steg mot höjderna när de utklassade Sverige i Trophyfinalen i Malmö för 4-5 år sedan. En fantastisk framgångssaga.

När det gäller våra mera mondäna aktiviteter i Zagreb gav Sverige rätt slätstrukna intryck. I första omgången av EM-Trophy kom herrarna på 5:e plats av 12 och damerna 3:e av 8. Båda lagen inkasserade rätt stora förluster och det är uppenbart att de inte har någon chans att avancera till Championshipnivå nästa år. Trots att de 6N i stort tagit sin Mats ur skolan och där många av Sveriges traditionella rivaler redan uppflyttats till den nivån i år.

Båda lagen hade problem i upptakten då uttagna fick ersättas sent. Matt Mitchell var en svår förlust för herrarna och Babas-stjärnan Tova Derk en ännu större förlust på spinnsidan.

Herrarna uppträdde som nybörjare mot ett oväntat starkt Israel, vidrörde knappt bollen och förlorade 17 – 0. Sedan blev det en lätt vinst mot Bulgarien och en ny överkörning av Rumänien, 28 – 7. Sveriges försök kom vid slutsignalen då motståndarna verkade tro att matchen var slut.

Dag 2 och i kvarten ny, knapp, förlust mot Israel. Då var det spel om platserna 5 – 8 och där hade Sverige kraft nog att slå Kroatien och ett slutkört Rumänien.

Jag skall inte nämna namn men det var uppenbart att flera svenska spelare på den nivån inte kunde tackla, passa eller fånga bollen. Jag såg knappt en enda ”off-load” under de två dagarna, laget hade ingen aning om utsparkar (för eller emot) eller inkast. Jag skulle byta ut halva laget inför andra omgången.

På damsidan har man spelat ihop mera och vet vad 7-manna går ut på. Men spelet har utvecklats och det är fråga om Sverige har hängt med. Alla lag har minst en riktigt snabb sprinter, de slåss om bollen vid rucks och mauls, tar snabba straffar och är mycket bättre på off-loads. Sverige spelade mot de två finalisterna och förlorade 0 – 24 mot Tjeckien och 7 – 38 mot Ukraina.

De slog Finland om 3:e plats i spelets sista minut och var inte särskilt imponerande mot blåbären Georgien och Moldavien. Jag vet inte om vi har dolda damresurser gömda någonstans. Om inte skall vi koncentrera oss på att behålla en plats på Trophynivå och glömma alla Championship-ambitioner.

En eloge till Tjeckien som vann omgången på både herr- och damsidan utan att vara i närheten av favoritskap. Men de hade någonting annat: jävlar anamma.

Sverige lär behålla fiktionen att vi på sikt kan aspirera på en OS-plats. För 5 år sedan var Irland nästan 60 poäng bättre än ett bra svenskt lag. Nu är de bättre och vi är klart sämre. Jag tror inte att Irland hinner numera göra 80 poäng, men det blir snudd på det. Samma resonemang gäller om man skulle ställa Ryssland/Frankrike mot våra tjejer.