Det har inte hänt särskilt mycket inom landet avseende svensk rugby hittills i år, men desto mera i olika europeiska sammanhang. Låt oss titta närmare på diverse aktiviteter.
- P 18, Kvalificering ungdomsolympiad: Frankrike, Irland, Spanien, Tyskland; Sverige 15:e Ukraina. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige förlorade stort de fem första matcherna, kom näst sist genom att slå Ukraina i sista matchen.
- F 18, Kvalificering ungdomsolympiad: Frankrike, Storbrit., Irland, Italien; Sverige 12:e Andorra, Georgena. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige förlorade stort mot fyra lag, vann rätt lätt mot nybörjarna Andorra och Georgien.
- Dam Senior: Stanislas – Sverige 3:a; Centrale – Sverige 7:a (två bra franska turneringar), Trophy-turnering senare.
- Herr Senior: Irland, Tyskland, Italien, Frankrike. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige 10:a, förlorade 3 jämna matcher, vann två jämna matcher mot Georgien och Polen.
- Herr Senior XV-manna: Mot Litauen 22 – 43, mot Lettland, 50 – 27. Sverige kom trea av fem på Europa Conference 1 N, kvarstår på samma nivå 2018 – 2019
När det gäller P18/F18 anser jag att min tidigare tes har bekräftats av årets resultat. Sverige bör inte spela på europeisk nivå tills de har byggt upp en befintlig struktur inom landet.
Damerna har varit något av en besvikelse i sina två franska turneringar. De hade i närheten av sitt bästa lag men presterade något sämre än för ett år sedan. Men franska turneringar är som vanligt administrativt kaotiska, det har varit svårt att se svenska matcher och att bedöma var de står spelmässigt. Det har spelats en del 7-manna matcher i Sverige i år men endast fem 15-manna av vilka fyra varit mycket ojämna. Damerna i England avslutade sin säsong för någon månad sedan. Det blir två tuffa Trophy-turneringar om en månad.
Sverige VII-manna började sitt GP-äventyr i Moskva i en grupp bestående av Georgien, Frankrike och Ryssland. Det var oklart hur hårt motståndet skulle bli som helhet, då flera av konkurrenterna kunde ha upp till sju turneringar fram till september.
World Series: Frankrike, Wales, Ryssland, England, Skottland, Spanien 2-3/6, 8 – 10/6
VM San Francisco: Frankrike, Wales, Ryssland, England, Irland, Skottland 20 – 22/7
Grand Prix: Frankrike, Wales, Ryssland, England, Irland, Spanien, Georgien, Sverige, Tyskland, Portugal, Polen, Italien 19 – 20/5, 30/6 – 1/7, 7 – 8/7, 8- 9/9
Det visade sig mycket riktigt att flera länder inte ställde upp med sina bästa lag. Frankrike, Wales, Ryssland och England hade alla B-uppsättningar, fast Ryssland som hemmanation hade några A-lagsspelare. Även Spanien och Tyskland hade B-lag, men de återstående hade i princip sina bästa. Detta gällde i synnerhet Irland som fullständigt sopade golvet med allt motstånd. De släppte in ett enda (straff-)försök under hela turneringen.
Sverige kom på en hedersam 10:e plats. De slog Georgien och Polen och spelade rätt så jämna matcher mot Ryssland, Frankrike och Wales. De hade gjort bra ifrån sig ett par veckor innan i Kinsale på Irland men hade förlorat Andy Daish (fingerskada) och Ian Gowland (concussion). Båda är tillgängliga till nästa GP-omgång. De ersattes i Moskva av Dustin Eaton från Exiles och Philip Murphy från Irland.
Moskva bjöd på ytterligare problem emellertid. En kvarleva från den gamla styrelsen var att den icke-omvalda styrelseordföranden hade i två omgångar utsett väninnor till manager för herr 7-mannalaget. Inga bra val visade det sig och båda fick gå tämligen omgående. Kari Tapper blev utnämnd till ny manager fyra dagar innan avresan till Moskva och då visade det sig vara för sent att få visum till Ryssland. Samma öde tycks ha drabbat en av spelarna, Alex Melander från Wexiö. Lyckligtvis visade det sig att Sveriges ende supporter i Moskva, Anders Svärd, tillika orättvist avpolletterad teammanager, fanns på plats. Han blir raskt utnämnd till manager och sköter uppgiften som vanligt på ett mycket kompetent sätt. Anders, som är god vän till Kari, hade tidigare talat om för honom att han skulle hjälpa till i mån av behov, men det blev mer än beräknat. Vi får se hur saker och ting utvecklas inför de återstående GP-omgångarna.
Sverige hade således endast 11 spelare och snart blev det bara 9 då såväl Tobias Borg som Sean Burke fick benskador och utgick. Sverige fick således klara sig på nästan halva turneringen med endast 9 spelare. Jag är övertygad om att Sverige hade slagit Wales om även dessa två spelare hade varit kuranta Dag 2.
Lag uppställningen i Moskva blev:
Björn Aloander, Vänersborg RK
Daniel Nissila – Stockholm Exiles RFC
Dustin Eaton – Stockholm Exiles RFC
Jonathon Edwards – Göteborg RF
Matt Mitchell (C) – Stockholm Exiles RFC
Neill Erasmus – Stockholm Exiles RFC
Philip Murphy – Dublin University FC
Richard Nunstedt – Vänersborg RK
Robin Fransson – Enköping RK
Sean Burke – Stockholm Exiles RFC
Tobias Borg – Linköping RK
Coach: Massey Tuhakaraina
Team Manager: Kari Tapper (Anders Svärd)
Physio: Kajsa Karlsson
Det finns dock minst fyra spelare som efter skador eller andra missöden kan står till förfogande om en dryg månad: Alex Melander, Ian Gowland, Andy Daish och Rikus van Niekerk. Dessa 15 ger förutsättningar för ett starkt lag.
Sveriges XV-manna herrar räddade sig kvar med en bättre prestation mot Lettland i Conferensens sista omgång. Halvbackskombinationen visade sig betydligt vassare än tidigare. Det var dock fortfarande ett svagt svenskt lag som spelade mot ett Lettland i kris då spelarna från Miesnieki, nästan halva laget, vägrade att ställa upp. Belöningen blev nedflyttning till Conference 2.
Inför hösten ser jag gärna att laget börjar om från början. Jag och många andra kan lätt nämna 20 spelare som borde vara med i truppen. Låt oss utse scouts inom varje distrikt som kan identifiera vilka som är i form och vill gärna representera Sverige. Låt oss ha minst en match med Probables vs Possibles (jag slår vad om att jag kan ta ut ett lag som slår de befintliga ”Probables”. Vi bör sikta på ett lag som kan slå Moldavia, Ukraina, Ungern och Luxemburg. Och återföra Sverige till Trophynivån.