Rugby in Sweden and Europe

Jag skrev förra veckan att om K. -S., Ale, Theo och Alfred spelade bra borde Sverige vinna. De gjorde det och gjorde eller skapade Sveriges tre försök, främst genom egna ansträngningar; det räckte för en knapp seger.

Jag upprepade samma budskap inför gårdagens match mot Litauen och det blev precis samma utfall fast mera övertygande, 6 – 3 i försök, 46 – 19. Och vilka var det som gjorde försök denna gång? Jodå, samma stjärnor som tidigare, även denna gång främst genom egna ansträngningar. K. – F.s styrka hjälpte honom forcera en bana  över mållinjen två gånger, och Ale, Alfred och Theo sprang alla 50 meter för individuella bragder. Och det sjätte försöket? Äntligen kom Dave Hill in på plan och gjorde försök första gången han vidrörde bollen. Som ledande försöksgörare i Sverige borde han ha startat båda dessa matcher. Bland stjärnorna bör man kanske lägga till Jack Tatu som hade en utmärkt match med hand och fot.

Sedan hade vi flera spelare som inte håller internationell standard. Sverige är i akut behov av minst en pelare, och två i andra ledet. Larsson håller i bästa fall en halvlek och Wadden var sämre än vecka innan. Han tog två rena inkast och slog bollen tillbaka tre gånger med ena handen. I övrigt, liksom veckan innan, syntes han knappast. Det skulle inte heller skada med en, kanske två, flankers, fast Terry Frixell, som är halvpensionerad, hade en bra march i går. I backarna är det dags att stuva om halvbackarna, fast Tim har fortfarande vältimade passningar. Och vart tog förra årets stjärnskott, Mattias Nilsson, vägen? Dave Hill bör starta  och Axel Quarnström bör få chansen att visa vad han kan, om han inte tröttnat.

Nu kommer matcher mot de två sämsta lagen, Kroatien och Luxemburg och sedan avgörandet på hemmaplan i april mot Polen. Jag har antytt att Polen är bättre än de andra lagen på Trophynivån, men de ligger nu efter Sverige i rankingen efter ha förlorat alla 6 matcher på Championshipnivå. I sista matchen om nedflyttning förlorade de 54 – 7 mot Nederländerna. Vårt nuvarande lag räcker nog inte för att slå Polen, men vårt bästa lag skulle kunna göra det.

Endast en förändring i Sveriges första laguppställning i matchen mot Litauen  borta. Tre reserver är borta från förra veckan: Nilsérius, Quarnström och Ahlgren. Inga av dem fick spela mot Tjeckien och det skulle inte förvåna mig om några av dessa tackade för sig och avstod. Nahas går in direkt från start på bekostnad av  Cordes som skickats till bänken. Oliver Nilsson, numera vid Amsterdams Universitet, går in som ersättare för Ahlgren och Dave Hill  tar Axel Quarnströms plats. Nilsson som är 20 år har spelat 3 matcher för Malmö i år som Nr 8 och center (och har gjort 5 försök). Hill , som tillsammans med Quarnström leder försöksserien överlägset i Sverige, borde naturligtsvis spela från start, men ledningen är tydligen nöjd med uppställningen mot Tjeckien, med ett undantag.

Det innebär att vi än en gång ställer upp med ett lag med 9 – 10 bra spelare och 5 – 6 av icke-internationell nivå. Min prognos från förra veckan blir således oförändrad: våra bra spelare kan skapa försök, men våra sämre spelare medför risker att vi kan förlora knappt. Litauen är kanske en aning starkare än Tjeckien i klungan och de har också en kreativ kedja. Det är risk att även denna gång blir det en jämn match med Sverige som knappa favoriter.

Ett litet tillägg avseende Hedersordförandes pris: vid moget övervägande har vi bestämt att även Magnus Andersson från Göteborg skall få ett hedersomnämnande, diplom och 2 500:- i prispengar. Gratulerar!

I år är det 5:e året priset delas ut och glädjande nog har fler nomineringar kommit in än någonsin. Alla syftade på människor som agerade bakom kulisserna och utan vars hjälp klubbarna och svensk rugby inte skulle fungera. Det är rörande att inse hur många trotjänare som finns inom vår och säkert andra sporter och det är en glädje att kunna dra fram några av deras insatser i rampljuset. Man skulle vilja belöna alla som nominerats, men någon nedbantning måste göras. Gallringen har i första hand skett om den nominerade har agerat även utanför den egna klubben och det har inneburit att vissa som gjort riktigt fina insatser fallit ifrån. Till sist har jag och mina rådgivare kommit fram till följande val:

Hedersordförandes pris: två allvarliga skador inträffade vid säsongens slut. I Hammarbyfallet var det en spelare som slutade andas och som fortfarande ligger nedsövd på sjukhuset. Flera Hammarbyspelare har inför denna sorgliga händelse föreslagit klubbtränaren Johan Westermark till priset. Han bidrog till första hjälpen innan ambulansen dök upp, åkte till sjukhuset, tog kontakt med familjen och ägnade mycket tid åt att stävja den oro som spred sig inom klubben. Uppenbarligen uppskattades detta enormt av klubbmedlemmarna. Det var en mycket tråkig händelse som ledde till en mycket framstående medmänsklig insats och vi har beslutat tilldela Johan Westermark årets pris, ett diplom och 10 000:-.

Hedersomnämnanden: konkurrensen här var mycket hård. Vi har dock noterat att det har gått bra för rugby i Stockholm på alla nivåer. Bortsett från Exiles framgångar i SM och en rolig Allsvensk serie, har det ordnats en välfungerande 10-manna serie och en mycket omfattande ungdomsverksamhet. Årets sista sammankomst drog 400 ungdomar till  Gubbängen och standarden höjs hela tiden. Det krävs mycket arbete för att verkställa allt detta och tre olika inblandade personer nominerades till priset. Vi tycker det är viktigt att premiera alla tre och tilldelar dem hedersomnämnanden. De är Roger de Jager (Erikslund), Anja Näslund  (Hammarby) och Alex Mason (Erikslund). De får ett diplom och 2 500:- vardera.

Sista omnämnande går till Jon Arvidsson (Vänersborg). Klubben har genomgått en besvärlig period där Jon har bidragit på alla tänkbara sätt och nu börjar det se mera lovande ut. Han har tydligen också gjort enorma insatser kring årets USM, som kanske inte blivit av utan hans insats. Han får också ett diplom och samma ekonomiska belöning som de tre andra.

Jag vore tacksam om de fem pristagarna kunde kontakta mig på hm@mabon.se med uppgift om adress (diplomet) och kontonr (pengarna).

Hunter Mabon Sr

29.10.2024

De flesta läste nog min granskning inför matchen efter det att matchen hade spelats färdigt. Beklagar att jag var så sent ute. Men min prognos var inte så tokig ändå. Jag sade att om våra fyra bästa spelare hade en bra dag bör vi kunna vinna med några poäng, annars kunde det gå åt andra hållet. Nu hade dessa spelare en bra dag; Alfred Nordgren gjorde två försök och Jack Tatu avslutade efter ett starkt genombrott av Theo. Axel K.-S. var farlig som vanligt och Ale blev utsedd till matchens lirare. Det blev 3 – 3 i försök och fram till ett gult kort såg det ut som om Tjeckien kunde knipa en knapp seger. Men då gjorde Sverige två bra försök och matchen var slut, 22 – 16 till sist. Poängfördelningen 4 –  1 till Sverige. Nykomlingen, kanadensaren Adrian Wadden, som blev svensk vid 28 års ålder, var naturligtvis ett stort frågetecken. Han var dock säkerheten själv vid inkasten och blev klart godkänd i det avseendet. Han verkade dock vara rätt så anonym i övrigt. Värd en andra chans. Jag var också tveksam till att Jack Tatu skulle börja som klunghalv, då Sveriges två bästa i den positionen satt på bänken. Men han gjorde bra ifrån sig, verkade skarpare än när han spelade för Spartacus. Tim kan inte fortsätta i all evighet och jag tycker att det kunde bli dags att återföra Jack till uthalv och lämna plats åt Jonatan Hector.

I den sedvanliga debatten dök frågan upp om Exiles som är 50 poäng bättre än alla andra lag i Sverige, men med bara två A-lagsspelare i den svenska truppen, kunde slå Tjeckien. Exiles hade nog gjort mos av den tjeckiska klungan, men i övrigt hade det varit rätt jämnt.

Någon annan tyckte att Robin gjort en fin match och hånade mig för att jag tyckte han var sjuk och skadad. Robin gjorde inte särskilt mycket men det han gjorde var bra. Jag betraktar Robin och hans familj som goda vänner och har ingen avsikt att såra honom. Men han fick ett slaganfall och förlorade synen i ena ögat för ett tag sedan. Han gjorde dock en otrolig comeback och har spelat flera år sedan dess. Han fyller dock 35 nästa år, har varit skadad nästan hela säsongen och har knappt spelat några matcher. Det är ingen bra förberedelse inför en landskamp. Jag var orolig för att Robin, efter en lysande, långvarig karriär skulle råka ut för en olycka som kanske kunde ge bestående men. Jag tror inte det var fel att markera min oro.

Sverige har nu två bortamatcher, en om en vecka mot Litauen och två veckor senare mot Kroatien. Litauen vann 47 – 20 mot uppflyttade Luxemburg i går, utan att imponera alltför mycket. De har dock en hyfsad kedja som kan vålla problem.

Och nu är de dags att prata allvar. Sverige har förutsättningar att få ihop det bästa lag man haft på länge, men någon envisas med att plocka ut spelare som är långt under internationell nivå. Jag vet inte om det är huvudtränaren Alexander Laybourne själv eller om det sker i samråd med andra rådgivare. Jag skulle vilja utsätta honom för ett korsförhör angående fem klungaspelare som togs ut till gårdagens trupp. Var det inkompetens, nonchalans, slarv, slentrian, vänskapskorruption eller ”all of the above” som bidrog till att dessa kom med? Enligt min uppfattning hade det i alla fall väldigt litet med rugbymeriter att göra. Alla var överviktiga, flera överåriga, två platsade inte ens i det egna klubblaget och det var deprimerande att se de promenera långsamt omkring från klunga till klunga utan att ens kunna hävda sig mot en sargad Tjeckisk klunga eller när de var parkerade en längre tid en meter från mållinjen. Tanken att detta gäng ev. skulle möta Georgien om ett år ger mig rysningar. Sverige har förvisso svårt med pelare men jag är övertygad om att vi kunde hitta ett halvt dussin andra klungaspelare att ersätta dessa fem.

Konkurrensen är hårdare i kedjan, men det finns 2-3 lediga platser. Sverige har två spelare som i år har varit helt överlägsna när det gäller att göra försök, t o m i Superallsvenskan. Dave Hill har gjort 19 och Alex Quarnström 16. Dave kom inte med och Alex stod vid sidlinjen hela matchen. Sverige gick 50 minuter i går utan att göra poäng och som vanligt var det enskild briljans som gav poäng, inte ett genomtänkt anfallsspel. Vi har nästan ett helt lag av riktigt bra rugbyspelare i Sverige med det är sällan vi ser mer än 8 – 10 med landslagströja vid samma tillfälle.

Skärpning vid uttagningen! Vi har en liten chans att slå Polen på hemmaplan i april 2025, men endast om varenda en av våra toppspelare är med!

Landskampen gick bra i Trelleborg. Det vore dock bra med en annan kommentator. Dels en som inte pratade helt utan entusiasm, som om det vore en begravning, som visste att motståndarnationen hette Tjeckien/Czechia och inte ”Czech” och som pratade lite mindre om Livonia och alla bra spelare därifrån. Vi har hört flera mycket bättre kommentatorer under säsongen!

Sverige – Tjeckien

Ny Europeisk säsong för herrarna på Trophynivån. De kom tvåa förra året efter en bra säsong och slipper nu Schweiz som flyttas upp till högsta nivån för första gången. Men Polen åkte ur högsta nivån och är nog favoriter inför 24/25-säsongen. Sverige möter dem på hemmaplan till våren. Samtliga fem matcher spelas utanför den svenska säsongen och i denna omgång har Sverige två hemma- och tre bortamatcher. Det blir tufft att nå drömmen om att vinna och flytta upp till Championship-nivån, men man kan ju alltid hoppas.

En klar tendens på senare år har varit en försvagning av de östeuropeiska lagen  och en förstärkning av lagen västerifrån. Ryssland är borta av politiska skäl och Ukraina har annat att tänka på, Moldavien är två klasser sämre än för ett tag och även Lettland för en tynande tillvaro sedan och även Polen och Tjeckien har försvagats. Sverige har blivit bättre och nu är det jämna steg med Tjeckien och Polen som dock än så länge är ett strå vassare.

Tidigare hade Tjeckien en mäktig klunga som körde över Sverige, men så har det inte varit på sistone. Nu är det jämnt vid klungorna och inkast och det kan väl bli så även i morgon.

Vad skall man säga om den svenska laguttagningen? Först hade vi 33 namn, där det enligt min uppfattning var 5 – 6 stycken som var långt ifrån landslagsnivån. Men till min häpnad kom flera av dessa med i landslagstruppen om 23 spelare, samtidigt som några givna försvann.

Mest oroväckande var att förra årets stora stjärna, nykomlingen Mattias Nilsson, inte var med bland de 33 och således ej med i matchtruppen. Han gjorde 23 av 48 poäng mot Tjeckien förra året, men inte ett ord om varför han inte är med i år. Rimligtvis en skada, men varför får inte Sveriges rugbyintresserade besked?

Får jag påminna läsaren att Exiles vann SM med hästlängder i år, med i snitt fler än 50 poäng per match. Minst hälften av A-lagstruppen är behöriga att spela för Sverige. Men två av våra bästa spelare, Dave Hill och Anthony Rafael, blev inte uttagna. Dave gjorde 19 försök i Superallsvenskan i år, men slås ut av en spelare från Malmö i Allsvenskan som gjorde 6 frörsök av vilka 5 gjordes mot svaga Vänersborg. Anthony skapar ideligen hål i varje försvar och kan spela som både pelare och flanker. En annan Exiles spelare går in som flanker. Han är fortfarande en hyfsad spelare, men poängen är att han inte spelar särskilt ofta och då för vårt B-lag. Det är bra att Armir Kozhani får en plats som kratsare, men pelarna är rätt svaga, med undantag för Ale Loman, som egentligen borde vara flanker. Nykomlingen  i andra ledet är Kanadensaren Adrian Wadden, 28 år och  1m.96cm. Han spelar för Oakville Crusadars , ett lag i Toronto som inte håller en alltför hög nivå (ett stort antal matcher visas på deras hemsida. Vi får se om det var mamma eller ”granny” som gjorde honom till landslagsman och om det var ett bra beslut av landslagsledningen.

Jag antar att Jack Tatu spelar som klunghalv för att skapa plats för Tim som uthalv. Men det innebär att två av Sveriges bästa spelare, tillika klunghalvor, får nöta bänken. Det skulle förvåna mig om inte båda två vore bättre än Jack i den positionen. Till sist är jag mycket tveksam till Robin Fransson som fullback. Han närmar sig 35, har haft hälso- och skadeproblem och har, såvitt jag kan se, spelat 2 matcher sedan sommaren. Robin har tidigare varit en av Sveriges allra bästa spelare under en lång följd av år, men jag vet inte om detta är rätt tillfälle att förlänga den internationella karriären.

Vem vinner matchen? Sverige vann för ett år sedan, 48 – 35, 6 försök mot 5 tror jag. Tjeckien fick ett rött kort som drabbade en av deras bästa spelare strax före pausen, då det stod 20 – 18 till Sverige, och det har naturligtvis haft en viss inverkan. Sverige har spelare som kan avgöra matcher, som t ex Axel K.-S., Theo, Ale och Alfred. Har dessa en bra dag kan Sverige vinna med några poäng till godo. Går det sämre för dem och numera utan Mattias Nilsson kan nog inte ett knappt nederlag undvikas. Vi håller tummarna!      

Jag ligger efter med mitt bloggande på sistone p g a sjukdom och en rad andra åtaganden, Jag försöker hinna i kapp nästa vecka men vill gärna passa på att hylla min klubb Exiles som för andra året i följd tagit hem de två viktigaste mästerskapen, herrar och damer, femtonmanna. Herrarna hade redan vunnit sitt mästarskap då tre omgångar återstod, medan damerna fick kämpa till på slutet med en hemma/bortå seriefinal, Exiles hade vunnit sina semifinaler med viss marginal mot Vänersborg medan Enköping på hemmaplan lyckades ta in ett 12 poäng underskott mot Skåne Ladies. Förra veckan på Exiles hemmaplan blev det en jämn match där Exiles dominerade i första halvlek, medan Enköping reducerade till 19 – 7 strax före pausen. Enköping kom starkare i andra halvlek men kunde endast addera en tre-poängare efter stenhård tackling från Exiles kedja. Lite tursamt fick Exiles en sjupoängare mot slutet och kunde åka till dagens avgörande med en 26 – 10 ledning.

Kunde Enköping göra om bedriften från semifinalen och ta in ett relativt stort underskott. Dagens andra final fick en relativt trevande start där det var mest Exiles som höll i bollen. Enköping stack dock upp med ett försök och plötsligt var glappet 11 poäng. Men det blev aldrig bättre än så. Exiles slog in en straff och försök plus spark blev 5 – 10 i pausen. Då låg Enköping 21 poäng efter och loppet var kört. Exiles såg ut som om det skulle utöka ledningen i början på andra halvlek och Enköping på slutet där de fick 5 poäng från en snabb straff. Det blev till sist 36 – 20 aggregerat och skall man vara ärlig såg det aldrig ut som om Enköping skulle hinna i kapp. Grattis till Exiles och 12:e SM-tecknet, betydligt fler än de andra damklubbarna.

Jag tog över handläggningen av denna utmärkelse förra året efter förbundets sedvanliga misslyckanden och, glädjande nog, fungerade det ganska bra. Jag instiftade priset för fem år sedan för att uppmärksamma någon eller några som under året hade gjort en viktig insats för svensk rugby. Det kan vara som spelare, tränare, administatör eller supporter på klubb, distrikt eller nationell nivå. Det var förvånansvärt många bra förslag förra året och ett antal fick ett hedersomnämnande utöver själva priset. Priset är 10 000:-, eventuella hedersomnämndanden 2 500:-. Man kan föreslå sig själv men det är nog bättre om någon annan har uppmärksammat dina förtjänster. Skriv till mig, hm@mabon.se, med förslag och en kort motivering till varför vederbörande förtjänar priset. Jag kommer att besvara alla förslagen. Jag kommer att samråda med några rugbyvänner innan prisbeslut fattas.

Slutdatum för namnförslag är om tre veckor, måndagen den 21 oktober. Sätt igång ett snack bland rugbyvänner för att se om ni kan luska fram några bra namn.

Hunter Mabon

Superallsvenskan avgjordes då två omgånger kvarstår. Exiles åkte upp till Enköping med SM-titel redan i behåll. Enköping hade en liten chans att ta silver och Spartacus skulle komma tvåa om de vann på bortaplan mot Pingvin. Exiles hade inte sitt bästa veckoslut, många skadade, många borta och Mabonfamiljen alla upptagna med ett bröllop. Men de ställde upp med sina två herrlag med nästan 40 spelare på herrsidan. Mot Exiles blev det jämnt i första halvlek 12 – 12, efter pausen blev det ett försök från vardera lagen och en spark från Enköping. Det blev 20 – 17 till hemmalaget då 25” återstod och trots inte alltför tappra försök från båda lagen blev detta slutresultatet.  Första förlust i serien för Exiles sedan två år tillbaka. Enköping släppte in 180 poäng i de tre föregående matcherna mellan lagen. Det är bara att gratulera dem att de kunde vända denna gång.

Då hängde silvret på utfallet i matchen Pingvin – Spartacus. Pingvin har blivit något starkare och Spartacus något svagare och det blev en jämn match. Pingvin ledde med ett par poäng, men då två minuter återstod kunde Spartacus göra försök, ta segern och silvermedaljen för första gången. Grattis! Otur för Enköping som, trots segern, fick nöja sig med bronset. Och nu får Pingvin förbereda sig för två avgörande matcher mot dem som vinner Allsvenskan, dvs LUGI eller Erikslund, för att behålla en plats i högsta serien.

På damsidan är inget avgjort än. Skåne damer tar en 12 poängs ledning med sig till Enköping men är inte kända för att vara goda resenärer. Enköping kan nog avgöra på hemma plan. Exiles har en mera betryggande ledning, 31 poäng, men Vänersborg är betydligt starkare på hemmaplan. Lutar åt E – E, men damerna överraskar ofta.

Herrarnas Allsvenskan har också varit spännande. Exiles tog en trepoängsledning med sig ned till Skåne och ledde med en poäng då 4” återstod. Då gjorde LUGI ett försök och vann till sist med tre poäng till godo. Synd att Mabons hade ett bröllop, de brukar ha 4 – 5 spelare med i B-laget.

Malmö hade en poäng med sig till Erikslund och trodde nog att det skulle bli final mot LUGI och ett Skånelag mot Pingvin i kvalspel. Men efter 15” ledde Erikslund 21 – 0 efter en hattrick av yttern David Mattiason och Malmö hämtade sig aldrig. Nu blir finalen Erikslund – LUGI och det kan bli en trevlig avslutning på säsongen för båda lagen. Jag har en känsla av att Erikslund kan vara en aning starkare. LUGI sparkar mycket i anfall, men Erikslund kan kontra.

Exiles skulle sedan spela en match mot Malmö om 3:e plats men, surprise, surprise, Malmö har lämnat w.o. omgående. De hade 21 spelare med sig till Erikslund i helgen men nu är bara 11 spelare tillgängliga! Malmö har på senare år lämnat 4 w.o. när de inte velat göra en lång bortaresa. Exiles har erbjudit sig att stå för halva resekostnaden, och det pågår en viss debatt om att flytta matchen till den 28/9.  Det blir dock ett dilemma för Malmö. Säger de att de inte kan få ihop ett lag med tre veckors varsel erkänner de att de egentligen inte vill spela matchen. Det bör leda till någon form av sanktion från förbundet, förslagsvis att de inte får spela slutspel nästa år. Matchen skulle vara Hamish Mabons sista framträdande, efter en enastående rugbykarriär. Nu får man kanske hitta på något annat sätt att fira honom.  

Fram till sekelskiftet hade Exiles varit igång i olika serier sedan 1963. Under dessa 37 år hade vi lyckats vinna SM för herrar tre gånger. Vi var nöjda med våra segrar men var rätt avundsjuka på våra motståndare Enköping, som vann 10 SM i rad och totalt 16 på 70- och 80-talen. Åren går och 2001 till 2024 har Exiles vunnit 17 gånger, Enköping 4, Pingvin 2 och Vänersborg 1. Det innebär att vi nu nått upp till Enköpings ouppnåeliga antal 20 genom att ta hem 2024 års SM, när tre omgångar återstår. På dessa nio matcher har vi i snitt gjort 55 poäng och släppt in 16, kanske den mest överlägsna segern sedan Enköping härjade för snart 50 år sedan.

Den 9:e och kanske avgörande matchen var mellan Exiles och Enköping och tippades vara en lätt match för Exiles efter två tidigare förkrossande segrar. Det blev inte riktigt så. Enköping pressade hårt i början men Exiles tog en 12 – 0 ledning genom ett par motanfall. Enköping hade en mycket stark vind bakom sig, vilket de använde på ett skickligt sätt och utjämnade före pausen. Vinden mojnade och det blev ett nytt anfall från Enköping som renderade dem en 12 – 15 ledning. Exiles svarade tämligen omgående för 19 – 15, men även Enköping hade några krafter kvar. De skapade en överlappning och råkade ut för en hög tackling som gav ett strafförsök och ett gult kort till Exiles. Med mindre än 25” kvar, en ledning på 22 – 19 och en extra man på plan började jag och andra Exiles anhängare oroa oss för en första poängförlust denna säsong. Men då tog orken slut för Enköping och deras bänk kunde inte jämföras med Exiles. Fem sjupoängare noterades inkl. 21 poäng de sista 10”. Ett slutresultat på 54 – 22 och en till synes enkel seger. Men för de första 60” kändes det inte alls så. David Towlers återkomst som Nr 8 gjorde en enorm skillnad för Enköping, även om deras fasta klungor fortsatte att ständigt rulla bakåt. Även flera av Enköpings yngre spelare visar på en positiv utveckling. Exiles saknade flera viktiga spelare med de har ett djup som de andra klubbarna inte har. Våra finsk bröder, Wertti  och Joonas, gjorde bra ifrån sig som vanligt, pelaren Sandro är mycket destruktiv i klungan och i öppet spel, Olle Håkansson gjorde mycket bra ifrån sig som uthalv och flankern Sam Cederwell dök upp överallt. Den bästa match mellan rivalerna på länge, åtminstone för de första 60”.

Den andra Supermatchen hade också viss betydelse. Spartacus behövde en vinst för att (nästan) försäkra sig om en silvermedalj (efter Enköpings förlust). Pingvin hade firat sin första seger, med många nya spelare, och förhoppningen om att nedåttrenden hade brutits. Spartacus uttryckte en viss oro att de inte hade hittat fler än 16 spelare  två matcher i rad. Pingvin var dock utan minst tre av sina nya importer och Spartacus hade alltid ett litet övertag. Det hjälpte inte heller att försvaret var papperstunt då Axel Quarnström sprang förbi flera försvare och gjorde hattrick. Till sist blev det 39 – 20. Spartacus leder nu med 13 poäng över Enköping och för att vinna silvret måste Enköping vinna sina tre återstående matcher och Spartacus förlora sina tre. Det är mycket osannolikt men inte helt otänkbart. Vi får ett första svar på utfallet nästa vecka då Spartacus åker ned till Pingvin och Enköping tar emot Exiles.

Så till drabbningen i Allsvenskan mellan Nord och Syd. Om vi börjar med den nedre delen var der kanske inte någon överraskning att trean slog fyran i båda riktningarna. Hammarby slog Vänersborg/Karlstad med stora siffror, medan Göteborg drog ifrån Uppsala i andra halvlek.

Det blev så jämnt det kan vara bland de ledande lagen. Lugi hade ett hyfsat anfall medan Exiles B dominerade i de fasta positionerna. Det blev ledningsbyten stup i kvarten och det var inte förrän då 10” återstod som Exiles kunde avgöra till 31 – 28. En rolig och spännande match över lag.

Exiles upplevde ett visst missnöje med domaren som delade ut 11 straffar mot Exiles och 6 till besökarna. Främsta missnöjet var klungorna där Exiles fick fyra straffar emot sig då de rullade framåt. Exiles och Exiles B är ständigt starkare i de fasta klungorna än motståndarna, inte minst tack vare tränaren Chema Bohorquez ansträngningar. Då får motståndet hitta på diverse knep för att lura Exiles och domaren och många har blivit rätt skickliga på det. Detaljerna är ointressanta men Exiles retas ständigt av att deras överlägsenhet inte kommer till uttryck i själva spelet.

Det lär ha ryktats i Skåne att Exiles har ställt upp med A-laget mot Lugi och B-laget mot Enköping. Helt skrattretande förstås. Möjligtvis har någon som spelat mot Lugi spelat någon match för A-laget i år men jag kan inte komma på vem det skulle kunna vara. Sanningen är att flera tidigare landslagsspelare som dragit sig tillbaka har sagt att de vill spela några matcher i B-laget i år för att hylla Hamish som fyller 60 år i februari och drar sig tillbaka nu. Även Hunter Jr, 55 år, nyss hemkommen med medalj från VM i friidrott för veteraner. Landslagsspelarna är mellan 35 och 45 år och har inte spelat seriöst sedan flera år tillbaka. Det är kanske svårt att smälta att denna samling äldre herrar är tillräckligt bra för att slå Lugi, men så är det tydligen. Båda Exiles matcher kan ses på Youtube, tack Andy.

Den andra semifinalen blev en lika spännande och jämn match, där Malmö slog Erikslund 33 – 32. Jag vet inte mycket om matchens detaljer, den streamades inte, men det blev även här ständiga ledningsbyten. Erikslund fick ett rött kort då 16 minuter återstod och under den perioden gjorde Malmö det avgörande försöket. Det blir spännande returer nästa vecka.

Oklart om några av dessa fyra lag skulle platsa i Superserien nästa år, Exiles B får förstås inte delta. Men vi måste minska de långa resorna och  kostnaderna.   

Några spännande herrmatcher i helgen, damerna tar ytterligare en oförklarlig paus. Superserien har sin nionde omgång med upplägget Spartacus –- Pingvin och Exiles – Enköping. Pingvin vann sin första match förra gången mot Enköping 29 – 21 och firade invigningen av sin nya arena. De har fått in en rad nya spelare men det blir tuffare mot Spartacus som har gjort fler försök mot Exiles än de två andra lagen tillsammans. Jag tror på en knapp hemmaseger. Enköping skickade ett svagt lag ned till Pingvin, men förlorade bara med 8 poäng. De blir kanske lite starkare mot Exiles men det är svårt att tänka sig en seger för deras del. Hittills har de släppt in 126 poäng på två matcher. Om Exiles vinner är SM avgjort då tre omgångar återstår. Om Spartacus vinner är de nästan säkra på en silvermedalj, den första någonsin på XV-mannanivå.

Diskussionen har redan påbörjats om hur serierna skall utformas nästa år. Det får inte fortsätta på detta sätt. Därför är det intressant att jämföra den relativa styrkan hos Allsvenskan i norr och syd. För titeln möts Exiles B – Lugi samt Malmö – Erikslund. Exiles B vann norra gruppen, vilket ger en viss antydan om styrkan hos de tre andra. Skulle Lugi och Malmö slå dem kan det vara ett tecken på att de 2025 kan aspirera på den högsta nivån. Jag är dock inte säker på att Skåne är så mycket bättre. Båda lagen har förlorat nyckelspelare och varken Erikslund eller Exiles B är blåbär. Matcherna kan båda två bli riktiga rysare.

.