Rugby in Sweden and Europe

Jag ligger efter med mitt bloggande på sistone p g a sjukdom och en rad andra åtaganden, Jag försöker hinna i kapp nästa vecka men vill gärna passa på att hylla min klubb Exiles som för andra året i följd tagit hem de två viktigaste mästerskapen, herrar och damer, femtonmanna. Herrarna hade redan vunnit sitt mästarskap då tre omgångar återstod, medan damerna fick kämpa till på slutet med en hemma/bortå seriefinal, Exiles hade vunnit sina semifinaler med viss marginal mot Vänersborg medan Enköping på hemmaplan lyckades ta in ett 12 poäng underskott mot Skåne Ladies. Förra veckan på Exiles hemmaplan blev det en jämn match där Exiles dominerade i första halvlek, medan Enköping reducerade till 19 – 7 strax före pausen. Enköping kom starkare i andra halvlek men kunde endast addera en tre-poängare efter stenhård tackling från Exiles kedja. Lite tursamt fick Exiles en sjupoängare mot slutet och kunde åka till dagens avgörande med en 26 – 10 ledning.

Kunde Enköping göra om bedriften från semifinalen och ta in ett relativt stort underskott. Dagens andra final fick en relativt trevande start där det var mest Exiles som höll i bollen. Enköping stack dock upp med ett försök och plötsligt var glappet 11 poäng. Men det blev aldrig bättre än så. Exiles slog in en straff och försök plus spark blev 5 – 10 i pausen. Då låg Enköping 21 poäng efter och loppet var kört. Exiles såg ut som om det skulle utöka ledningen i början på andra halvlek och Enköping på slutet där de fick 5 poäng från en snabb straff. Det blev till sist 36 – 20 aggregerat och skall man vara ärlig såg det aldrig ut som om Enköping skulle hinna i kapp. Grattis till Exiles och 12:e SM-tecknet, betydligt fler än de andra damklubbarna.

Jag tog över handläggningen av denna utmärkelse förra året efter förbundets sedvanliga misslyckanden och, glädjande nog, fungerade det ganska bra. Jag instiftade priset för fem år sedan för att uppmärksamma någon eller några som under året hade gjort en viktig insats för svensk rugby. Det kan vara som spelare, tränare, administatör eller supporter på klubb, distrikt eller nationell nivå. Det var förvånansvärt många bra förslag förra året och ett antal fick ett hedersomnämnande utöver själva priset. Priset är 10 000:-, eventuella hedersomnämndanden 2 500:-. Man kan föreslå sig själv men det är nog bättre om någon annan har uppmärksammat dina förtjänster. Skriv till mig, hm@mabon.se, med förslag och en kort motivering till varför vederbörande förtjänar priset. Jag kommer att besvara alla förslagen. Jag kommer att samråda med några rugbyvänner innan prisbeslut fattas.

Slutdatum för namnförslag är om tre veckor, måndagen den 21 oktober. Sätt igång ett snack bland rugbyvänner för att se om ni kan luska fram några bra namn.

Hunter Mabon

Superallsvenskan avgjordes då två omgånger kvarstår. Exiles åkte upp till Enköping med SM-titel redan i behåll. Enköping hade en liten chans att ta silver och Spartacus skulle komma tvåa om de vann på bortaplan mot Pingvin. Exiles hade inte sitt bästa veckoslut, många skadade, många borta och Mabonfamiljen alla upptagna med ett bröllop. Men de ställde upp med sina två herrlag med nästan 40 spelare på herrsidan. Mot Exiles blev det jämnt i första halvlek 12 – 12, efter pausen blev det ett försök från vardera lagen och en spark från Enköping. Det blev 20 – 17 till hemmalaget då 25” återstod och trots inte alltför tappra försök från båda lagen blev detta slutresultatet.  Första förlust i serien för Exiles sedan två år tillbaka. Enköping släppte in 180 poäng i de tre föregående matcherna mellan lagen. Det är bara att gratulera dem att de kunde vända denna gång.

Då hängde silvret på utfallet i matchen Pingvin – Spartacus. Pingvin har blivit något starkare och Spartacus något svagare och det blev en jämn match. Pingvin ledde med ett par poäng, men då två minuter återstod kunde Spartacus göra försök, ta segern och silvermedaljen för första gången. Grattis! Otur för Enköping som, trots segern, fick nöja sig med bronset. Och nu får Pingvin förbereda sig för två avgörande matcher mot dem som vinner Allsvenskan, dvs LUGI eller Erikslund, för att behålla en plats i högsta serien.

På damsidan är inget avgjort än. Skåne damer tar en 12 poängs ledning med sig till Enköping men är inte kända för att vara goda resenärer. Enköping kan nog avgöra på hemma plan. Exiles har en mera betryggande ledning, 31 poäng, men Vänersborg är betydligt starkare på hemmaplan. Lutar åt E – E, men damerna överraskar ofta.

Herrarnas Allsvenskan har också varit spännande. Exiles tog en trepoängsledning med sig ned till Skåne och ledde med en poäng då 4” återstod. Då gjorde LUGI ett försök och vann till sist med tre poäng till godo. Synd att Mabons hade ett bröllop, de brukar ha 4 – 5 spelare med i B-laget.

Malmö hade en poäng med sig till Erikslund och trodde nog att det skulle bli final mot LUGI och ett Skånelag mot Pingvin i kvalspel. Men efter 15” ledde Erikslund 21 – 0 efter en hattrick av yttern David Mattiason och Malmö hämtade sig aldrig. Nu blir finalen Erikslund – LUGI och det kan bli en trevlig avslutning på säsongen för båda lagen. Jag har en känsla av att Erikslund kan vara en aning starkare. LUGI sparkar mycket i anfall, men Erikslund kan kontra.

Exiles skulle sedan spela en match mot Malmö om 3:e plats men, surprise, surprise, Malmö har lämnat w.o. omgående. De hade 21 spelare med sig till Erikslund i helgen men nu är bara 11 spelare tillgängliga! Malmö har på senare år lämnat 4 w.o. när de inte velat göra en lång bortaresa. Exiles har erbjudit sig att stå för halva resekostnaden, och det pågår en viss debatt om att flytta matchen till den 28/9.  Det blir dock ett dilemma för Malmö. Säger de att de inte kan få ihop ett lag med tre veckors varsel erkänner de att de egentligen inte vill spela matchen. Det bör leda till någon form av sanktion från förbundet, förslagsvis att de inte får spela slutspel nästa år. Matchen skulle vara Hamish Mabons sista framträdande, efter en enastående rugbykarriär. Nu får man kanske hitta på något annat sätt att fira honom.  

Fram till sekelskiftet hade Exiles varit igång i olika serier sedan 1963. Under dessa 37 år hade vi lyckats vinna SM för herrar tre gånger. Vi var nöjda med våra segrar men var rätt avundsjuka på våra motståndare Enköping, som vann 10 SM i rad och totalt 16 på 70- och 80-talen. Åren går och 2001 till 2024 har Exiles vunnit 17 gånger, Enköping 4, Pingvin 2 och Vänersborg 1. Det innebär att vi nu nått upp till Enköpings ouppnåeliga antal 20 genom att ta hem 2024 års SM, när tre omgångar återstår. På dessa nio matcher har vi i snitt gjort 55 poäng och släppt in 16, kanske den mest överlägsna segern sedan Enköping härjade för snart 50 år sedan.

Den 9:e och kanske avgörande matchen var mellan Exiles och Enköping och tippades vara en lätt match för Exiles efter två tidigare förkrossande segrar. Det blev inte riktigt så. Enköping pressade hårt i början men Exiles tog en 12 – 0 ledning genom ett par motanfall. Enköping hade en mycket stark vind bakom sig, vilket de använde på ett skickligt sätt och utjämnade före pausen. Vinden mojnade och det blev ett nytt anfall från Enköping som renderade dem en 12 – 15 ledning. Exiles svarade tämligen omgående för 19 – 15, men även Enköping hade några krafter kvar. De skapade en överlappning och råkade ut för en hög tackling som gav ett strafförsök och ett gult kort till Exiles. Med mindre än 25” kvar, en ledning på 22 – 19 och en extra man på plan började jag och andra Exiles anhängare oroa oss för en första poängförlust denna säsong. Men då tog orken slut för Enköping och deras bänk kunde inte jämföras med Exiles. Fem sjupoängare noterades inkl. 21 poäng de sista 10”. Ett slutresultat på 54 – 22 och en till synes enkel seger. Men för de första 60” kändes det inte alls så. David Towlers återkomst som Nr 8 gjorde en enorm skillnad för Enköping, även om deras fasta klungor fortsatte att ständigt rulla bakåt. Även flera av Enköpings yngre spelare visar på en positiv utveckling. Exiles saknade flera viktiga spelare med de har ett djup som de andra klubbarna inte har. Våra finsk bröder, Wertti  och Joonas, gjorde bra ifrån sig som vanligt, pelaren Sandro är mycket destruktiv i klungan och i öppet spel, Olle Håkansson gjorde mycket bra ifrån sig som uthalv och flankern Sam Cederwell dök upp överallt. Den bästa match mellan rivalerna på länge, åtminstone för de första 60”.

Den andra Supermatchen hade också viss betydelse. Spartacus behövde en vinst för att (nästan) försäkra sig om en silvermedalj (efter Enköpings förlust). Pingvin hade firat sin första seger, med många nya spelare, och förhoppningen om att nedåttrenden hade brutits. Spartacus uttryckte en viss oro att de inte hade hittat fler än 16 spelare  två matcher i rad. Pingvin var dock utan minst tre av sina nya importer och Spartacus hade alltid ett litet övertag. Det hjälpte inte heller att försvaret var papperstunt då Axel Quarnström sprang förbi flera försvare och gjorde hattrick. Till sist blev det 39 – 20. Spartacus leder nu med 13 poäng över Enköping och för att vinna silvret måste Enköping vinna sina tre återstående matcher och Spartacus förlora sina tre. Det är mycket osannolikt men inte helt otänkbart. Vi får ett första svar på utfallet nästa vecka då Spartacus åker ned till Pingvin och Enköping tar emot Exiles.

Så till drabbningen i Allsvenskan mellan Nord och Syd. Om vi börjar med den nedre delen var der kanske inte någon överraskning att trean slog fyran i båda riktningarna. Hammarby slog Vänersborg/Karlstad med stora siffror, medan Göteborg drog ifrån Uppsala i andra halvlek.

Det blev så jämnt det kan vara bland de ledande lagen. Lugi hade ett hyfsat anfall medan Exiles B dominerade i de fasta positionerna. Det blev ledningsbyten stup i kvarten och det var inte förrän då 10” återstod som Exiles kunde avgöra till 31 – 28. En rolig och spännande match över lag.

Exiles upplevde ett visst missnöje med domaren som delade ut 11 straffar mot Exiles och 6 till besökarna. Främsta missnöjet var klungorna där Exiles fick fyra straffar emot sig då de rullade framåt. Exiles och Exiles B är ständigt starkare i de fasta klungorna än motståndarna, inte minst tack vare tränaren Chema Bohorquez ansträngningar. Då får motståndet hitta på diverse knep för att lura Exiles och domaren och många har blivit rätt skickliga på det. Detaljerna är ointressanta men Exiles retas ständigt av att deras överlägsenhet inte kommer till uttryck i själva spelet.

Det lär ha ryktats i Skåne att Exiles har ställt upp med A-laget mot Lugi och B-laget mot Enköping. Helt skrattretande förstås. Möjligtvis har någon som spelat mot Lugi spelat någon match för A-laget i år men jag kan inte komma på vem det skulle kunna vara. Sanningen är att flera tidigare landslagsspelare som dragit sig tillbaka har sagt att de vill spela några matcher i B-laget i år för att hylla Hamish som fyller 60 år i februari och drar sig tillbaka nu. Även Hunter Jr, 55 år, nyss hemkommen med medalj från VM i friidrott för veteraner. Landslagsspelarna är mellan 35 och 45 år och har inte spelat seriöst sedan flera år tillbaka. Det är kanske svårt att smälta att denna samling äldre herrar är tillräckligt bra för att slå Lugi, men så är det tydligen. Båda Exiles matcher kan ses på Youtube, tack Andy.

Den andra semifinalen blev en lika spännande och jämn match, där Malmö slog Erikslund 33 – 32. Jag vet inte mycket om matchens detaljer, den streamades inte, men det blev även här ständiga ledningsbyten. Erikslund fick ett rött kort då 16 minuter återstod och under den perioden gjorde Malmö det avgörande försöket. Det blir spännande returer nästa vecka.

Oklart om några av dessa fyra lag skulle platsa i Superserien nästa år, Exiles B får förstås inte delta. Men vi måste minska de långa resorna och  kostnaderna.   

Några spännande herrmatcher i helgen, damerna tar ytterligare en oförklarlig paus. Superserien har sin nionde omgång med upplägget Spartacus –- Pingvin och Exiles – Enköping. Pingvin vann sin första match förra gången mot Enköping 29 – 21 och firade invigningen av sin nya arena. De har fått in en rad nya spelare men det blir tuffare mot Spartacus som har gjort fler försök mot Exiles än de två andra lagen tillsammans. Jag tror på en knapp hemmaseger. Enköping skickade ett svagt lag ned till Pingvin, men förlorade bara med 8 poäng. De blir kanske lite starkare mot Exiles men det är svårt att tänka sig en seger för deras del. Hittills har de släppt in 126 poäng på två matcher. Om Exiles vinner är SM avgjort då tre omgångar återstår. Om Spartacus vinner är de nästan säkra på en silvermedalj, den första någonsin på XV-mannanivå.

Diskussionen har redan påbörjats om hur serierna skall utformas nästa år. Det får inte fortsätta på detta sätt. Därför är det intressant att jämföra den relativa styrkan hos Allsvenskan i norr och syd. För titeln möts Exiles B – Lugi samt Malmö – Erikslund. Exiles B vann norra gruppen, vilket ger en viss antydan om styrkan hos de tre andra. Skulle Lugi och Malmö slå dem kan det vara ett tecken på att de 2025 kan aspirera på den högsta nivån. Jag är dock inte säker på att Skåne är så mycket bättre. Båda lagen har förlorat nyckelspelare och varken Erikslund eller Exiles B är blåbär. Matcherna kan båda två bli riktiga rysare.

.   

En viktig helg där åtskilliga frågor besvarades. På damsidan vann Exiles 66 – 0 i Uppsala och vinner norra gruppen med Enköping som tvåa. Ett mycket bättre resultat för Exiles än vad Enköping presterade för ett par veckor sedan. Södra gruppen såg Vänersborg få 5 poäng för säsongens första w.o. mot Smålands damer. Skåne fick däremot kämpa frenetiskt för att slå Göteborg 44 – 41 i en match där Göteborg hade en mikroskopisk chans att gå till slutspelet. Det blev inte så och nu i semi möter Exiles  Vänersborg och Skåne Ladies Enköping. Det kan vara rätt spännande match i september.

I Superallsvenskan avslutade Exiles åttande omgången med en resa till Spartacus. De skickade ett ganska starkt lag till ett Spartacus som verkade ställa upp med färre och färre av sina stjärnspelare. Men Spartacus skötte sig bra, inte minst försvarsspelet. Exiles missade många chanser medan Spartacus blev farliga med sitt passningsspel. 6 – 3 i försök, av vilka Exiles skänkte bort minst ett. Wertti outstanding i dag, både framåt och bakåt, brodern Joonas  hade också en bra dag, medan Theo satsade hårt på klunganfall. Exiles leder nu med 17 poäng efter 8 omgångar. En seger till mot Enköping nästa vecka och SM är avgjort.

Till sist Allsvenskan: i norr var Exiles B redan segrare och Hammarby var tippade som segrare mot Uppsala. Då behövdes en seger för Erikslung mot Exiles om de skulle gå till slutspelet. Exiles var något svagare än förra veckan, de gjorde många enkla fel och Erikslund var mycket mer på hugget. De ledde från start och var värda en plats i semi, även om Exiles hotade i andra halvlek. Således Exiles etta, Erikslund tvåa.

I Syd var bilden komplicerad. Man räknade med att Lugi skulle slå Vänersborg och sluta på 20 poäng. Om Göteborg skulle slå Malmö skulle de sluta på över 20 poäng som etta, medan Malmö kunde få 19 och komma trea. Men Malmö hade tydligen också gjort sina beräkningar; de slog Göteborg lätt och utfallet blev Malmö etta, Lugi tvåa. Semifinalerna  blir således Exiles Lugi och Malmö Erikslund, även här två spännande dubbelmatcher som drar igång  redan nästa vecka.

Två lag har spelat 7 matcher i år, två har spelat 3, övriga mest 4 – 5 när vi nu närmar oss september. Sorgligt men sant. Pingvin firade den officiella invigningen av nya aren och drog in en publik på 600. De har förstärkt sitt lag med två landslagspelare från Kalmar och 3 – 4 nya utländska spelare. De ställde upp mot ett B-betonat lag från Enköping, där en av de bättre spelarna skulle gifta sig, med halva laget inbjudna. Det blev en hyfsad match men kanske inte på Supernivå och glädjande att Pingvin tog sin första seger för säsongen. Exiles åker ned till Spartacus nästa helg för att avsluta åttonde omgången. En seger där och mästerskapet är i stort sett avslutat.

Lite mera spännande blev det på Allsvenskan, både Norr- och Söderöver.  Både grupperna kunde kämpa om de tre högsta placeringar med viss oklarhet om vilka två lag skulle gå till semifinalerna. I Norr slogs Exiles B mot Hammarby. Den var rätt jämn i början, men Exiles så småningom fick ett övertag. Inga A-lagsspelare med, men ett antal f.d. landslagsmän som bestämt sig för att offra sig på denna nivå något år till. En hattrick för Ian Gowland som pensionerade sig för några år sedan. 10 försök mot 3, 58 – 19 till Exiles. Det innebar att de vann norra serien för första gången; de möter Erikslund i sista matchen, men kan inte hotas. Hammarby kan fortfarande kvalificera sig till slutspelet om de slår Uppsala borta nästa vecka, samtidigt som Exiles slår Erikslund. Det kan bli på det sättet.

Lika spännande söderut. Lugi kan slå Vänersborg och sluta på 20 poäng. Då är det frågan om hur det går för Göteborg,17 p., som möter Malmö, 19 p. på hemmaplan. Vinner Malmö går de till slutspelet tillsammans med Lugi, förlorar de blir det nog Lugi och Göteborg.

Till sist har vi damerna. Nåstan alla tycks ha svårt att få ihop ett lag på bortaplan eller att regelbundet ställa upp med sitt bästa lag. Samtliga lag har förlorat med minst 60 poäng, med undantag för Exiles. Kommande helg slår Vänersborg Småland och får 22 p. Sedan är det Göteborg  (12 p.) som på hemmaplan möter Skåne (20 p.). Vinner de blir det Vännersborg etta och Skåne, annars blir det tvärtom.

Jag skall också nämna en P18  match som spelades i helgen mellan Exiles och Uppsala. De senare har varit bäst i våras och det blev en riktigt tuff 15-mannamatch. Till sist var det Exiles som vann 34 – 24. Vänersborg och Enköping har också varit bra i år och tillsammans med Malmö kan vi se framemot en bra P18-turnering i Vänersborg i september.    

På tal om lag som i bästa fall har 16 – 17 spelare till varje match och ett par mindre på bortaplan var jag ute och tittade på Exiles träning i torsdags. Tre av ungdomslagen var inte med den dagen men sammanlagt var det 130 spelare som tränade. Det är ingen tillfällighet att de leder samtliga tre serier.

Andra Exilesnyheter:

Klubben spelade cricketmatcher i söndags mot tidigare militärer från Storbritannien och Samväldet samt Australiens affärsförening. Syfter var välgörenhet, med målet att hjälpa militärer som fått psykiska och fysiska skador under sin tjänstgöring. En pokal donerades för att hedra minnet av Ray Duke-Berkeley, MBA, verksam inom Exiles, Stockholm Cricket Club och de ex-militärerna i årtionden. En riktigt lyckad eftermiddag som ger mersmak inför framtiden.

Vidare deltog min son Hunter Jr i VM-friidrott för veteraner i Göteborg i helgen. Hunter är storgrabb, spelade för landslaget under en 15 årsperiod och gjorde över 20 försök för Sverige. Han spelar ibland fortfarande för Exiles B-lag som 55-åring. Han tävlade i över 55-kategorin, kom femma i tiokamp och stav och tog en brons för Sverige i 4×100 m. stafett. Han har ytterligare två VM-medaljer från tidigare år.

Även SRFs tidigare ordförande, Stina Leijonhufvud, deltog i VM över 50 år i kula. Det finns gott gry i gamla rugbyspelare.

                                                                                                                                         Serien består av 2 matcher varje omgång. Varje lag spelar fyra matcher mot de övriga.  12 matcher vardera, rak serie. Det är tänkt att den som kommer sist får spela mot segraren i Allsvenskan för att avgöra upp- och nedflyttning.  Efter sex omgångar, halvvägs, var poängen följande: Exiles 30, Spartacus 21, Enköping 12, Pingvin 0. Exiles hade 6 x 5 poängare och vinner med stor säkerhet SM för 20:e gången och tangerar Enköpings rekordantal, med stora flertalet från 70- och 80-talen. Om Enköping slår Spartacus har de fortfarande en liten chans att gå om dem och ta silvret. Annars flyttar Spartacus upp ett pinnhål och kommer tvåa. I helgen tog Enköping emot Spartacus och Exiles Pingvin. Spartacus åkte upp med 15 man, en blev skadad tidigt och de spelade resten av matchen med 14 man. Enköping ställde upp med fullt lag, liksom tidigare med många unga spelare. De tongivande spelarna från båda lagen, Robin Fransson och Jonaton Hector, valde att spela för ett samlingslag på Scandinavian Sevens i Köpenhamn (var det någon som nämnde begreppet ”klubblojalitet”?).

Matchen visades tyvärr inte och jag kan bara utgå ifrån skriftlig dokumentat                           ion. Matchen var jämn i andra halvlek, tills Spartacus fick ett gult kort. Under perioden då Enköpings 15 spelade mot 13 gjorde de två försök, vilket gav en betryggande ledning. Sedan var det Enköpings tur att få ett gult kort. Då blev det 14 mot 14 och nu var det Spartacus tur att göra ett par försök, vilket gav till sist en knapp seger 34 – 31 till hemmalaget. Oroväckande att Spartacus endast kunde få ihop 15 man till en viktig match.

Pingvin åkte upp till Stockholm med 18 man inkl. ett beviljat lån från Kalmar. Tre spelare fick bytas ut under matchen och då en fjärde fick en skada mot slutet fick de avsluta matchen med 14 man. Pingvin gjorde dock som helhet en mycket bättre match än tidigare under säsongen. De försvarade sig bra under upprepade Exiles anfall i första halvlek och mot slutet kunde de också gå till anfall. 10 – 3 till Exiles i halvtid. Andra halvlek såg Exiles dominera i klungorna och nya ständiga anfall gav till sist ytterligare fyra 5-poängare. De ledde 30 – 3, då en kvart återstod, men Pingvin fortsatte att sticka upp ibland. Från ett sådant anfall kunde  sprintern Liam Palin runda fullbacken och lägga bollen under stolparna. Han gjorde detsamma några minuter senare och Haydon Turner fick avsluta. Liam hade också en bra match i försvar där han med två långa rusher över spelplanen räddade två givna försök. Plötsligt stod det 30 – 17, men Exiles kunde samla sig. Joe Hargan sprang 95 meter rakt igenom Skånelaget och fastställde slutresultatet till 37 – 17.

Pingvins försvar var som sagt mycket starkare än tidigare, men det skall också sägas att Exiles backar var något B-betonade, dessutom utan en given sparkare. Klungan var stark och körde över Pingvin i andra halvlek när Anthony Rafael kom in på plan, men inkasten var dåliga ch Oscar Larsson fick härja fritt. Hur som helst, man ställer upp med det man har. Det var positivt att se Pingvins insats och det skall bli spännande att se hur de klarar sig nästa helg när det blir Enköpings tur att göra den långa resan till Trelleborg. Exiles åker veckan därpå till Spartacus i syfte att i princip avgöra SM.

Två fantastiska turneringar I Paris med en halv miljon åskådare fördelade på sex dagar; damerna lockade lika mycket folk som herrarna. Spänningen och spelkvaliteten var på högsta nivå, nya länder höjde sitt spel, och överraskningar kom stup i kvarten. Detta måste uppfattas som ett internationellt genombrott för sjumannarugby på ett sätt som t o m kan hota den betydligt långsammare XV-mannavarianten, åtminstone på damsidan. Det märks hur mer och mer pengar kommer in i spelet, senast i dag fick USA $4 miljoner av en donator för utvecklingen av damsjumanna och det pratas om att de belgiska damerna skall få penningkontrakt. Sydamerika går framåt med stormsteg och de enda som tycks ha problem är Storbritannien där Skottland, England och Wales inte vill betala, med den påföljden att deras damer kom på 7:e plats och herrarna inte ens kvalificerade sig.

Och hur går det för Sverige? Både damer och herrar klarar sig bra på Trophynivån i Europa men har hittills inte räckt till på Championshipnivå. Både lagen får dock en ny chans 2025. Men amatörer har tyvärr ingen chans mot proffs.

Sveriges inhemska sjumannakrafter samladess i helgen i Enköping för att konkurrera om SM-tecknen. Herrarna hade ursprungligen 11 lag anmälda; det blev 9 sedan 7 och till sist 6 då Erikslund lämnade återbud i torsdags. Nu har vi Hammarby och Exiles från Stockholm, Spartacus och Göteborg från Västkusten och Vänersborg samt Enköping från övriga Sverige. Endast en liten remsa i centrala Sverige är således representerad.  På damsidan hade vi åtta lag. Det var tänkt att herrarna skulle spela en rak serie på sex matcher för att få fram SM-medaljörerna, men nu lades det till ett slutspel där serieettan mötte tvåan i en SM-final, trean mot fyran och femma mot sexan. Det blev således sex matcher på två dagar, ett rätt så krävande schema. Exiles ställde upp med ett starkt lag och var nog favoriter att bevara sin titel från förra året. De två återstående lagen från Superserien, Enköping och Spartacus utgjorde de största hoten medan Hammarby med en rad nya spelare kunde möjligtvis överraska. Jag kan inte erinra mig ett sjumanna SM med så få deltagande lag, men det här är bara ytterligare ett steg i sportens tillbakagång i Sverige. Av landslagets 12 senaste herrspelare var det fem som spelade i SM och tre som deltog i seriespel för Livonia i Balticum. Huvudtränaren för Livonia och Sverigerekryteraren är SRF´s heltidsanställde generalsekreterare. Att han inte avskedats för länge sedan för bristande lojalitet är ett nytt belägg för svensk rugby´s förfall.

På herrsidan visade det sig att de tre superlagen var en klass bättre än de tre allsvenska. De enda matcher som kunde avgöra SM-medaljerna var mellan dessa tre första. Enköping slog Spartacus med ett nödrop 19 – 17 medan Exiles slog dem 26 – 12. I serien slog Exiles Enköping  med 40 – 7, men i finalen var det jämnare, 14 – 0. Exiles pressade hela matchen, medan Enköping försvarade sig tappert utan att vara i närheten av att göra poäng. Spartacus vann sedan lätt över Göteborg om bronspengen. Matchen 5 -6 vanns av Vänersborg som besegrade ett oväntat svagt Hammarby.

Rangordningen blev 1. Exiles 2. Enköping 3. Spartacus 4. Göteborg 5. Vänersborg 6. Hammarby

Exiles var nog trots allt en klass bättre än motståndarna; på sina 6 matcher gjord de 33 försök och släppte in tre.

På damsidan hade Enköping halva landslaget och var nog favoriter. Exiles, som var rätt svaga förra året hade en rad nya spelare som kunde hota Enköping, medan Vänersborg brukar ha förmågan att resa sig när SM är med i bilden. Det blev inte riktigt så: i ena gruppen vann Enköping lätt sina tre matcher inkl. mot Exiles, medan Exiles slog de två återstående lagen, Malmö och Wexiö, med bred marginal. I andra gruppen visade det sig Lugi vara bäst med Vänersborg tvåa, medan Göteborg och Uppsala fick kämpa om platserna 5 – 8.

Semifinalerna blev sedan Lugi mot Exiles och Enköping mot Vänersborg. Lugi med ett par landslagsspelare nyss anlänt från Malmö var för snabba för Exiles, medan Enköping körde över Vänersborg. Finalen var en ganska jämn match i början men Enköping drog ifrån på slutet. Exiles var för starka för Vänersborg. Platserna 5 – 8 såg Malmö slå Göteborg och Uppsala  Wexiö. Slutplaceringarna såg Malmö slå Uppsala och Göteborg Wexiö.

Rangordningen blev 1. Enköping 2. Lugi 3. Exiles 4. Vänersborg 5. Malmö 6. Uppsala 7. Göteborg 8. Wexiö

Tävlingskommittén och Enköping skötte turneringen bra. Det är inte deras fel att klubbarna ideligen ändrar sig om bl. a. deltagandet. Det fanns minst ett halvt dussin spelare som ställde upp för klubbar där de inte är registrerade. Får alla dispens om moderklubben inte spelar? Då är det inte en riktig SM-turnering. Publiken bestod till 95% av de närmast sörjande.

Nu är det tillbaka till XV-manna där Exiles och Enköping tar emot Pingvin resp. Spartacus i helgen. Om inte serien helt skall punkteras måste Enköping slå Spartacus. Båda matcherna streamas, tror jag.  

Fyra landslag visade upp sig i helgen och tre klarade sig utmärkt. Men i alla gratulationer låt oss inte glömma att alla spelade på Trophynivå (T), dvs ett steg lägre än högsta Championshipnivå (C). Och steget upp kan vara svårt.

Låt oss börja med damerna som vann samtliga 12 matcher över två helger och befordras till Championship nästa år, tillsammans med Georgien. Otur för ett klart förbättrat Danmark som slutade på samma poäng som Georgien men kom trea enligt poäng för och emot beräkningar (tror jag, Rugby Europe gör fel gång på gång samt förklarar sällan detaljerna). Damerna hade ett mycket starkt försvar, var bra på klungor och inkast och hade förbättrat sina off-loading färdigheter. Lagkaptenen Maja Meuller, som nyligen fått kontrakt med Harlequins, var outstanding och hon fick god hjälp av Linda Håkansson Brinklert och Elizabeth Sonnenholtzner. Det som fattas är en riktig sprinter och det kan straffa sig nästa år när de flyttar upp.  Glappet mellan C och T har varit rätt stort på sistone; sista gången Sverige var med på högre nivå åkte de ur omgående och samma öde har nu drabbat Ukraina och Turkiye som flyttade upp till 2024 och är nu tillbaka till T-nivå 2025.  Intressant att 10 av 12 damer spelar i Allsvenskan, endast två utomlands.

Nu till herrarna: en fin prestation att ta hem T-gruppens andra omgång. Lite otur att de sammanlagt hamnade på 36 poäng totalt med Tjeckien, men kom tvåa av icke-preciserade skäl. Båda två flyttas dock upp. Här var konkurrensen rätt tuff och Sverige fick gräva djupt för att ta sig fram. En del av förklaringen var att de inte hade tillräckligt med bra spelare. Med sin bästa uppsättning gick de upp till en klar ledning men reserverna fick kämpa för att behålla ledningen. Matt Mitchell, kring 40 år, fortfarande bäst på plan men den som gör oerhört mycket i det fördolda är Fredrik Enson, tidigare Södertälje, som efter en lucka på ett par tre år nu dyker upp för Exiles. Liam Pallin, mycket snabb med ett par spännande försök och Axel Kalling-Smith fortfarande med förmågan att driva på som en ångvält gjorde också fina insatser. Men dags att avpollettera några ur den äldre generationen. Och ta in fler än 2 forwards i truppen. Endast 4 spelare som förekommer regelbundet i Superallsvenskan. Det finns flera nya alternativ.  Även här finns ett relativt stort glapp mellan C- och T-nivå. Men med vissa – redan tillgängliga – ersättare tror jag att herrarna 2025 har en chans att stanna kvar på den högre nivån.

Jag vet inte varifrån pengarna kommer men de har satsats på våra två U-18 lag med varierande utfall. Flickorna U18 gjorde en fin insats. I sin grupp fick de möta Ukraina om första plats och efter den tuffaste match jag sett på den nivån blev det oavgjort. Ett idiotiskt rankingsystem innebar att de möttes på nytt i semifinal men denna gång blev Sverige mycket starkare. I finalen var det jämnt i början men en liten tysk tjej visade det sig vara snabbast; hon sprang in tre försök och då var saken avgjord. Men en fin insats från våra flickor. Ingen information, men antagligen bara ett lag som flyttas upp medan Polen flyttas ned. Bra tränarinsats av Ian Gowland, flickorna visste vad de skulle göra. Flera spelare döttrar till kända svenska rugbyfigurer (Gallagher, Ripol, Kassander). Trevligt!

Pojkarna var mindre framgångsrika. Tre förstärkningar från England som kunde springa men inga visade prov på särskilt mycket sjumannakunnande. Inte heller våra inhemska talanger. Henry Knights kunde dock springa in försök. De blev femma av åtta. Det finns dock ett växande antal bra U18 grabbar i Sverige. Låt oss hoppas de får tillfälle att träna ihop för landslagsuppdrag.