33 players named for the Swedish game. 18 from Olymp Kharkiv and 7 from Odessa. The remaining 8 from half a dozen other clubs. The squad contains 10 newcomers, almost all of whom come from the smaller clubs. The cup finalists supply 75% of the squad (Olymp won 31 – 28). All home based players. A reasonable team but no superstars.
Samma ölmagar, samma spelare ur gärdsgårdsserier, samma B/C nivå, ett fåtal spelare av internationell klass. Ukraina är visserligen svaga, de har förlorat sina fem senaste matcher, men inte kan de förlora mot detta ”svenska” lag?
Sverige har bytt ut fem spelare från Ungernmatchen, antagligen p g a skador eller otillgänglighet:
Oscar Larsson Pingvin
Ehsan Fadaker Hammarby
Tom Milner Ilkley
Jono Edwards Göteborg
Jack Duffy Landsdowne
De som tillkommer kan inte rimligtvis uppfattas som förstärkningar (möjligtvis med ett undantag):
Jonas Zengler Trojan
Adam Christersson Kalmar Södra
Christoffer Andreasson Göteborg
Philip Murphy Trinity College Dublin
Linus Clarén Trojan
Rugby i Ukraina genomgår som sagt en kris; ett inbördeskrig pågår och många av klubbarna härstammar från det militära. I våras förlorade de t ex med 50 poäng mot Schweiz. Men så dåliga är de inte. Jag såg deras cupfinal förra veckan mellan Odessa och Olymp Kharkiv. Backarna mediokra men många stora, starka, atletiska forwards. Det skulle förvåna om inte den svenska klungan blir helt överkörd.
Jag tror att Sveriges bästa lag, som inte skulle omfatta mer än 3 – 4 ur den uttagna truppen mot Ukraina, skulle ha en chans i lördagens match. Men de som de facto representerar Sverige är långt ifrån den nivån.
Lördagens andra match i Conference N 1 bjuder på det baltiska derbyt mellan Lettland och Litauen. Vi har sett hur Lettland med viss möda kunde slå Ungern förra veckan, dock utan att göra försök, medan Litauen gör nu sin entré. De senare har visat sig vara starkare än sina grannar på senare år och det skulle förvåna om de inte vinner och bäddar för en avgörande match mot Ukraina vecka därpå.
As we wait with bated breath for the team to face Ukraine, perhaps a few comments may be made. The last time Sweden fielded an A/B-team rather than a B/C one was against Luxembourg a year ago. Not the greatest opposition, but the first time we´d won in 20 games.
Since then, when Kanogo has been interviewed, he has expressed himself cryptically about bringing on younger players and building a team for the future. This building process has resulted in Sweden being relegated in Europe and dropping som 30 places in the world rankings.
I ask myself who has given this mandate to Kanogo to develop a team for the future. I have never heard anyone in a position of responsibiity stating that this is the case or noting that the mandate has been singularly unsuccessful. If I were in charge of Swedish rugby I would have been doing everything to ensure that Sweden stayed at the Trophy-level or that we did everything possible to get back up to that level. In actual fact we left the Trophy-level like lambs, losing every game, and at the Conference 1 level last year we finished fourth out of five, winning the one game against Luxemburg. And now in the 2017-2018 Conference season we have another, narrow, win against the team which will almost certainly be relegated to Conference 2 next Summer.
Turning to the actual team selected last week it is interesting to look at the process of bringing on younger players. The pack had for instance three starters over 30 and one just under. It was also obvious that at least three of the forwards were nowhere nearly fit enough to play international sport, all of them with protruding bellies. It makes a mockery of Swedish rugby to suggest that these players should be in the elite representing their country. Did you see any comparable stomachs in the Pingvin – Exiles finals? No, neither did I.
I have already suggested it is unbelievable that the chairman of a club, who is also sole selector and trainer of the national team should pick six of his own players as starters in the Swedish team. The club of course finished a poor fourth in Allsvenskan which only had five teams. Only two other players from the Swedish top division were regarded as being good enough to make the best XV.
In any other rugby country I am convinced that there would be an outcry if people abused their positions in this way, but in Sweden everyone seems delighted that we managed to scrape home against a very poor team.
Has anything positive come out of the policy of ”bringing on younger players”?. In my subjective opinion there are very few good young players who have come forward in the last couple of years, which is worrying for the continuation of the sport. Having said that, the picture is not all black. Three teenagers involved in the Hungary game are some of the most promising newcomers in recent years. I refer to Alex Melander, Rickard Nunstedt och Theo Karlsson although I think two of them played out of position. Let´s hope the U18 and U20 efforts can find a few more.
Fyra straffar mot två såg Lettland ta hem segern efter en tuff match där regnet inte hjälpte passningsspelet. Ungern ledde 6 – 3 i halvtid men Lettland tog ett fastare grepp i andra halvlek och tog nog en rättvis seger. Bra resultat för Sverige då Ungern knappast slår Ukraina eller Litauen i sina återstående matcher. Sverige har ju redan två poäng.
Sverige spelar inte denna vecka men vi får en insikt i den relativa styrkan hos våra konkurrenter. Nu spelar Ungern mot Lettland och veckan därpå åker Sverige till Odessa i Ukraina samtidigt som Lettland möter Litauen. Och efter ytterligare en vecka blir det kanske den avgörande matchen i Conference Grupp 1 N då Litauen möter Ukraina. Då har hälften av de tio matcherna i gruppen spelats och resten kommer till våren.
Det skall erinras att Ukraina hade en katastrofal säsong fram till sommaren då de åkte ur Trophy-nivån, dvs den näst högsta Europeiska turneringen. Deras urstarka klunga var en spillra av sitt forna jag och jag vill minnas att de vann en enda match. Frågan är om de kan skärpa sig och återvända till Trophy-nivån omgående. Ett problem kan ha varit att de rysktalande spelarna som framträdde i de östra delarna av landet inte längre är så pigga på att spela för ett land som genomlider ett inbördeskrig. Sista gången Sverige spelade mot dem för två år sedan hade Sverige ett halvbra lag men blev totalt överkörda och förlorade med över 50 poäng. Ukraina är nog klart sämre nu, men Sverige ställer nog upp med ett ännu sämre lag.
Men innan dess skall Ungern ta emot Lettland i morgon. Även Lettland hade en svag säsong 2016 – 2017. De förlorade stort mot Tjeckien, knappt mot Litauen i snöblåst och ett par plusgrader och slog Luxemburg med några poäng. Sverige ställde upp med sitt sedvanliga B/C-lag och fick stryk 16 – 9 av Lettland i en bedrövlig match.
Ungerna spelade inte dåligt mot Sverige förra veckan, men det var en match som spelades på klubbnivå enligt min uppfattning. Svenska spelare som hade varit mycket bleka i Allsvenskan och lägre serier hade hittat rätt nivå och några såg rätt bra ut. Klungan gick förvisso bakåt men inte tillnärmelsevis så mycket som när hälften av den svenska klungan krossades fullständigt av Enköping veckan innan.
Frågan är om Ungern med fördel av hemmaplan skulle kunna slå Lettland. Det är inte otänkbart, men jag tror att Lettland har för mycket erfarenhet för att förlora denna match. Ta en titt på den i morgon på Rugby Europe TV.
Sverige spelar en landskamp i morgon mot Finland, den första XV-manna på tre år. Av skäl som aldrig redovisats valde Sverige att inte delta i kvalomgången till VM på Irland i år. Kvalet vanns av Spanien som slog Skottland i finalen.
Numera spelas väldigt lite internationell damrugby i världen, det var sammanlagt bara 18 länder som försökte nå de 12 tillgängliga VM-platserna. Sex bra lag och sex utfyllnad skulle jag påstå, många hade knappt spelat några matcher sedan VM:et innan.
Vad har allt detta för betydelse? Frågan är om det över huvud taget finns anledning att satsa på dam XV-manna, om det inte finns några motståndare? De som agerar starkast i Europa är Spanien som fortfarande är förbannade på att 6N inte vill släppa in dem i den årliga turneringen, trots att Spanien bevisligen är bättre än ett par av dem som ingår i 6N. Därför försöker de arrangera ett Europamästerskap på 1 – 2 nivåer för att kunna hota 6N på samma sätt som Georgien och Rumänien gör på herrsidan. För att markera likheten med herrarna aviseras nu en damturnering i feb.-mars nästa år. Problemet är att hitta Europeiska lag som kan spela på den årstiden. Nordeuropa är otänkbart, Frankrike och Italien ingår i 6N. Tyskland och Belgien är kanske alternativ, men i övrigt finns inte mycket att välja på. Den andra nivån, som kunde spelas senare på våren, kunde omfatta Norden och Ryssland, men vad händer med uppflyttning till fel årstid?
Jag har ingen lösning på dessa frågor men det verkar som ingen annan har heller, vi får se vad som händer.
Annars är det roligt att det spelas en landskamp mot våra grannar. Rugby i Finland är nu större än i Sverige (en otänkbar utveckling för några år sedan), så man bör inte ta ut segern i förskott. Finlands herrar slog för resten Norge i veckan med ffg tre kvinnliga domare!
Sveriges lag består icke oväntat av 6 spelare vardera från de två klart bästa klubbarna, det finns tydligen olika uttagningsprinciper för damer och herrar i Sverige. Grattis till de sex Exiles tjejerna och lycka till allihopa i drabbningen.
Exiles pressed for large periods of the game but on balance Vänersborg perhaps just deserved to win. Their win was partly due to Minonna Nunstedt running away for three tries but they were just a little bit sharper in the last 20 minutes as Exiles tried everything to get on level terms.
Exiles started by pressing Vänersborg but completely against the run of play Winonna intercepted on her own 22 and ran away to score after 5 minutes. Exiles continued to press but Vänersborg held firm. With a few minutes to go in the first half they got over the half way line again and once again Minonna sprinted. The half ended with Exiles five yards out but a scoring pass was dropped, and the scoreboard still showed 10 – 0 to the visitors.
Exiles attacked again after the break and finally Jenny Ohlin made a break and timed her pass beautifully for Micaela to score. But then Vänersborg were starting to attack more and Exiles had to defend desperately. Something had finally to give and once again it was Minonna who found a gap on 50″ and ran strongly from 30 m. This one was converted and with half-an-hour to go Exiles were down 17 – 5. They fought valiantly and on 60″ reduced it to 17 – 10 after a pushover try by Emilie.
But that´s as far as it got. Vänersborg´s scrum was being pushed around for the first hour but stabilised thereafter and they took I think two against the head as well as two Exiles´ lineouts. You can´t play catch-up and give away possession four times. In addition they were giving away penalties for offside and playing the ball on the ground. In general the Vänersborg backs were passing more slickly and clearing the ball better from the rucks. Exiles drove mauls forward time after time but couldn´t break the Vänersborg defence. The last 7 – 8 minutes were all Exiles, but the match ended with Exiles stuck once again a few meters out.
It´s easy to envisage a scenario where Exiles could/should have won the game. But I think the consensus must be that Vänersborg just deserved a narrow win.
Added afterwards by Tess Mabon
1) Pictures by Tomas Berg
2) the picture from Vänersborgs RK´s Instagram:
6 Hammarby players + 3 foreign-based + 2 Pingvin + 4 from clubs in lower Swedish leagues to start against Hungary. 0 players from Exiles, Enköping or Trojan. Team selector – Kanogo Njuru; chairman of Hammarby – Kanogo Njuru.
Swedish squad:
Marcus Loxvi – Hammarby – 1 –
Jan-Olof Johansson – Spartacus – 2 –
Christopher Nilserius – Hammarby – 3 –
Oscar Larsson – Pingvin – 4 –
Christopher Sidgwick – Hammarby – 5 –
Anders Nilsson – Blackheath – 6 –
Ehsan Fadakar – Hammarby – 7 –
Arthur Marini – Paris University – 8 –
Robert Persson – Hammarby – 9 –
Richard Nunstedt – Vänersborg – 10 –
Alex Melander – Wexiö – 11 –
Erik Arvidsson – Pingvin – 12 –
Tom Milner – Ilkley – 13 –
Sebastian Pihlainen – Hammarby – 14 –
Jono Edwards – Göteborg – 15 –
Armir Kozhani – Kalmar Södra
Sebastian Karlsson – Kalmar Södra
Erik Sjöbeck – Pingvin
Samuel Ahlbeck – Pingvin
Theodor Karlsson – Exiles
Sebastian Nockmar – Trojan
Jack Duffy – Lansdowne
Carl Lindblom – Speed
Hungary seem to be weaker than expected. They lost to Gibraltar 21 – 15 a week ago and beat Finland 21 – 17 in April. Watch out for the Swedish pack; half of them played against Enköping last week and were pushed back 5 – 15 metres on every scrum.
Sex lag har sitt hemvist på Årsta: Exiles, Exiles Twos, Exiles Damer, Berserkers, Berserkers Damer och Hammarby. Samt ett hundratal ungdomar inom Exiles. Fortfarande tämligen oklart vad kommunen har att erbjuda i framtiden och det handlar om en kanske två aktuella svenska mästare.
Äran för att avsluta närmare 20 år av rugby på Årsta tillfaller Exiles Damer som möter Vänersborg Damer kl. 13 på lördag. På spel står Svenska Mästerskapet. Titeln avgörs av en enda match, där Exiles fick spela på hemmaplan efter lottdragning.
Det har spelats 28 dammatcher i år och sporten befinner sig i en penibel situation. De fyra semifinalisterna har spelat hyfsad rugby, men utöver dessa är det inte mycket positivt att hämta. Vänersborg har spelat 6 matcher i år, gjort 50 poäng i snitt och släppt in 4 försök på hela säsongen. Exiles har spelat 8 matcher, gjort 65 poäng i snitt och har också släppt in 4 försök. Det blev lite tuffare tag i semifinalerna men ingen kan hävda att finalisterna haft en utdragen och krävande säsong.
De möttes i 7-mannafinalen i juli där Exiles vann en mycket tuff match 14 – 10. Den andra jämförelsen är semifinalerna där bästa laget i ena serien möter tvåan i andra serien. Exiles slog Enköping med totalt 103 – 19 i två seriematcher medan Vänersborg slog dem 60 – 8 i två semifinaler. Vänersborg slog Pingvin i en enda bortamatch i serien 27 – 10, medan Exiles slog dem 48 – 5 i två semifinaler. Allting tyder således på att det blir en tuff och jämn final med två starka försvar som dessutom kan göra poäng.
Exiles har tappat främst Tova Derk som nu spelar i England men har i gengäld fått Jessie Biggar från Kanada och Juliette Sorret från Frankrike som båda sprungit in många försök i år. Det som imponerat på mig är de mycket hårda tacklingar som flera i laget står för. Det är lätt att förstå varför få motförsök noteras. Att de är bättre tränade än någonsin råder det ingen tvekan om och de som varit med länge som Carina och Dr Ygge fortsätter att imponera.
Jag har inte sett mycket av Vänersborg och kan inte göra en detaljerad bedömning. Att förra årets finalister, Göteborg, säckade ihop ledde till att tre spelare återvände till sitt ursprung. Bland de yngre har främst Minonna Nunstedt, nyss 18 år fyllda, visat sig vara en blivande stjärna. Hon höll på att vinna 7-manna på egen hand med två långdistans försök, men till sist kunde Exiles tygla henne.
Vem vinner SM? Det blir nog personliga preferenser som avgör. Kan Exiles hålla ett vakande öga på Minonna, och deras tuffa tacklingar talar för det, tror jag att de har tillräckligt mycket i anfall för att vinna en jämn match. Slutgiltigt besked lämnas strax före kl 15 i morgon.