Rugby in Sweden and Europe

Jag såg att Pasi, förbundets sekreterare, hade antytt att mina skriverier bestod av ”Faktafel, sakfel och felbedömningar”. Jag såg framemot att läsa hans synpunkter och kanske rentav rätta till mina fel. Det visade sig dock att Pasis inlägg bestod endast av dessa fyra ord. Svårt att bygga upp ett försvarstal på grundval av denna penetrerande analys.

Nåväl, jag har inget otalt med Pasi, jag tycker att han och de flesta andra i styrelsen gör ett bra jobb, även om det tycks vara omöjligt att förmå den aktuella landslags-ledningen att berätta vad de håller på med.

Jag ser lite antydningar om skadeglädje att jag kunde ha så totalt fel om det svenska landslagets styrka och jag befarar att de två segrarna mot två länder i sönderfall (Lettland och Moldavien) kan anses legitimera vår landslagsstyrning.

Begrunda dock följande:

På deras officiella hemsidan skriver Moldovas Rugbyförbund (som tydligen skiljer sig från den aktuella ledningen) följande:

”Moldaviska landslaget inledde med en förödmjukande förlust på 80 – 6 mot Sverige i Conference 1 N.

Utan en riktig förberedelse eller ett riktigt urval, med spelare i 50-års åldern och spelare som inte längre spelar rugby utan arbetar utomlands, har den aktuella ledningen för Moldavisk rugby uppnått sitt mål att ”i huvudsak delta” och har nu hamnat på 48:e plats i rangordningen.

Matchen visar den aktuella moldoviska rugbyledningens sanna ansikte.

Efter det att U18 kom sist i Europas 7-manna och efter denna förödmjukelse för landslaget uppmanar vi förbundets aktuella ledning att avgå.”

Vad jag förstår utsåg regeringen en ny ordförande, en f.d. spelare, varpå alla de etablerade spelarna vägrade ställa upp för landslaget. Att döma av ovanstående inlägg var situationen ännu värre än man anade, det var ett riktigt bottenskrap som ställde upp mot Sverige. Någon statistik från matchen:

M. gick bakåt i varje klunga men S. lyckades vinna en enda klunga mot insättningen.

Efter 30” ledde Sverige 9 – 1 i straffar. Dessa sparkades mot sidlinjen och togs ohotade av främst Anders N. och Sami. Bollen ut till kedjan som 9 gånger tappade bollen, passade fel eller förlorade bollen vid tacklingar. Gult kort till M. klungaspelare och då kunde S. trycka in två försök. Det tredje kom också efter anfall i klungan. 17 – 3 efter en halvtimme. De 10 återstående minuterna till halvtid kunde M. med hjälp av tre straffar gå till anfall. Detta bestod av att överviktiga forwards upprepade gånger sprang rakt in i den svenska försvarsmuren. 17 – 3 i pausen.

Två försök till S. på några minuter in i andra halvlek, men då hade M. en ny anfallsperiod som gav en straffspark. Efter 58” fortfarande endast 31 – 6, men efter 56” låg fyra M. spelare på marken och det var uppenbart att loppet var kört. Under 17” (58” – 75”) gjorde S. sju försök och 49 poäng. M. samlade sig de sista fem minuterna med samma anfall som tidigare och samma utfall.

Andra halvlek: få straffar (3 – 5), få inkast, få klungor, 4 till fel hos S. kedja

Totalt: straffar 12 – 9; inkast – alla egna 11 (Anders 5, Sami 5, Arthur M. 1) inga (?) mot inkasten; klunga – en mot insättningen, 13 fel i S. kedja

Allmänt: tveksamt om M. nådde allsvensk nivå. Närvarande Exiles spelare ansåg att de var minst 100 poäng bättre och det kan vara en riktig bedömning.

Svensk klunga gjorde bra ifrån sig, men mot enbart symboliskt motstånd. Jonas Grillfors kastade in bra och Sami var överallt, framåt och bakåt.

S. ihopplockade backar hade en alldeles för hög felfrekvens. Så länge det var något motstånd uträttade de ingenting. Axel Kalling Smith kanske den som var mest lovande. Fredrik Enstad borde ha spelat klunghalv från start, såg Ni hur han skapade de två sista försöken?

Sveriges bästa lag hade petat ut minst hälften av de 15 som startade.

Jag såg på nytt Ukraina – Luxemburg. En helt annan nivå än S. – M.

L. spelade jämnt i klunga och inkast men kunde till sist inte stå emot de tuffa U. forwards som utgjorde sina främsta anfallsvapen. L.s kedja var också bra, med lite tur hade de fått ett par försök till.

Antagligen blir S. i stort oförändrat inför Luxemburg. Jag är inte helt säker på att ett sådant svenskt lag kan slå L. på bortaplan.

Det gamla vanliga, avhopp i sista sekunden, horribla beslut om vilka som startar, laget annonseras half ett på lördag morgon.

Det finns anledning att revidera min prognos att Sverige kan vinna med några få poäng. Det står förvisso inte ett ord någonstans om landslaget från Moldavien, men de måste vara rätt svaga för att förlora mot den svenska uppsättningen.

Några kommentarer: Grillfors har inte spelat särskilt många matcher i år, bara två som kratsare. Som jag nämnde i går finns fyra bra kratsare hos Exiles och Pingvin. Inget fel på Christopher Nilserius men att placera honom fore en av Sveriges bästa spelare alla kategorier, Theo Karlsson, är horribelt. Marini har inte imponerat hittills som andraledare, men det fanns inte mycket att välja på. Enligt matchrapporterna har Ek spelat två ganger som andraledare under säsongen. Lite oklart hur mycket han har startat, står nästan alltid som nr 17. Tredje ledet OK, men “Neex” har spelat ut Erik S. på sistone.

När det gäller backarna platsar bara två som spelar i Sverige och dessa i Div. 1. Avspeglar den fantasivärld som landslagsledningen lever i. Inget fel på våra fem “utlänningar”, men jag tror inte att någon av dem skulle få plats i en Exiles/Pingvin kombination.

De två dominerande klubbarna i Sverige har fått tre spelare med i startuppsättningen och totalt 5 bland de 23 i truppen. Kan det vara någon sorts masspsykos som har drabbat ledningen?

1. Giga Khanishvili – Exiles
2. Jonas Grillfors – Enköping
3. Christopher Nilserius – Södertälje
4. Arthur Marini – Paris Universitet
5. Henrik Ek – Troján
6. Erik Sjöbäck – Pingvin
7. Sami Paulsson – Exiles
8. Anders Nilsson – Blackheath
9. Philip Axelsson – Södertälje
10. Conor Murphy – Landsdowne
11. Nils Murphy – Landsdowne
12. Tom Milner – Ilkley
13. Axel Kalling Smith – Sussex Universitet
14. Fredrik Enstad – Södertälje
15. Philip Murphy – Dublin Universitet

 

De 23 uttagna presenterades i tisdags. Vi får veta i dag eller i morgon vilka som startar.

Sverige 16

Exiles: Theo Karlsson (pelare/flanker), Giga Khanishvili (pelare), “Neex”

Thammavongsa (flanker), Sami Paulsson (flanker)

Pingvin: Erik Sjöbeck (flanker, andra led), Alfred Nordgren (center/ytter)

Enköping: Jonas Grillfors (pelare)

Norrköping: Emil Rådquist (center), Jonas Zengler (flanker/andra led), Henrik Ek (andra led/reserv)

Södertälje: Christopher Nilserius (pelare), Philip Axelsson (klunghalv), Fredrik Enstad (klunghalv, diverse)

Hammarby: Robert Persson (klunghalv)

Uppsala: Nils Holmgren (nr 8)

Spartacus: Jan-Olof Johansson (kratsare)

England/Ireland 7

Anders Nilsson (tredje led)

Arthur Martini (tredje/andra led

Axel Kalling-Smith (center)

Tom Milner (center)

Philip Murphy (uthalv)

Conor Murphy (center)

Nils Murphy (fullback)

Frapperande är att det inte finns en enda andraledsspecialist eller ytter och bara ett alternativ som kratsare, uthalv eller fullback. Jag skulle välja:

1. Theo Karlsson (Exiles)
2. Jan-Olof Johansson (Spartacus)
3. Giga Khanishvili (Exiles)
4. Arthur Martini (Paris University)
5. Erik Sjöbeck (Pingvin)
6. ”Neex” Thammavongsa (Exiles)
7. Anders Nilsson (Blackheath)
8. Sami Paulsson (Exiles)
9. Fredrik Enstad (Södertälje)
10. Philip Murphy (Dublin University)
11. Alfred Nordgren (Pingvin)
12. Axel Kalling-Smith (Sussex University)
13. Tom Milner (Ilkley)
14. ???
15. Nils Murphy (Landsdowne)

Jag har svårt att hitta en fullständig kedja bland de 23, men laget som helhet är något bättre än de flesta svenska lag på senare år. Det finns dock fortfarande allvarliga brister. Den enda kratsaren i truppen är en lätt överviktig 34-åring som i år spelat 4 – 5 matcher (?) för Spartacus i Div. 2 Syd. Både Exiles och Pingvin har två kratsare som är mycket bättre alternativ.

Andra ledet utgör också nödlösningar: Marini och Sjöbeck är både flankers. Marini har spelat ett par gånger som andra ledare för Sverige utan att riktigt övertyga, medan Sjöbäck har i många år spelat flanker för Pingvin men hoppat in ibland i andra ledet. Zengler vore ett alternativ, men han är också mest flanker medan Ek har svårt att få plats i Trojáns lag för att inte prata om landslaget.

Ett bra tredje led enligt min uppfattning. ”Neex” och Sami har varit outstanding på sistone och Anders Nilsson spelar Nr 8 för Blackheath på den tredje nivån i England (den högsta amatörnivån).

Det är svårt att få ihop en komplett uppsättning backar ur de uttagna 23. Fredrik Enstad har haft höftproblem i år och har spelat överallt i kedjan eftersom Södertälje haft en tillfredsställande ersättare som klunghalv (Philipsson). Ett alternativ vore att spela honom som fullback eller rentav ytter och lämna plats åt Philipsson eller Persson. Philip Murphy har gjort hyfsat ifrån sig i år och är i truppen given som uthalv.

Gud vet hur man skall få ihop en slagkraftig kedja. Det finns inga riktiga yttrar och alla kan inte spela som center. Den enda fullbacken i truppen har enligt min uppfattning inte riktigt nått upp till internationell klass.

Av de 7 – 8 på bänken är fyra backar och fyra (svaga) forwards.

Laget är som sagt en aning bättre än på sistone, men det är fortfarande inte mer än 6 – 7 stycken som skulle få plats i mitt bästa aktuella svenska lag om alla stod till förfogande.

Frågan är om det räcker mot Moldavien. Dessa har förlorat 5 matcher i rad, men det har varit mot motståndare som spelar på högre nivå än Sverige. De tycks vara mycket svaga utomlands och resan till Norrköping blir nog inte det lättaste. Det skrivs inte en rad om matchen på T2rugby.com och vi vet inte vad det är för lag de får ihop. Jag tippar trots allt att Sverige vinner med några få poäng.

Men se upp för andra i Conference 2 North. Ukraina fick kämpa hårt förra veckan för att slå Luxemburg som förbättrats avsevärt. Vi möter dem på bortaplan om ett par veckor. Det blir inga lätta matcher i denna grupp.

7-manna säsongen är avslutad och 15-manna påbörjas om drygt tre veckor. Jag återkommer om 7-manna men låt oss börja med en titt på 15-manna. I somras avslutades turneringen Conference 1 North för perioden 2017 – 2018. Sverige slog Ungern med ett nödrop 12 – 10 och förlorade med bred marginal mot Ukraina och Litauen. Inför sista matchen mot Lettland kunde det fortfarande bli nedflyttning men Sverige samlade sig mot ett Lettland i kris efter interna tvister och vann 50 – 27. En tredje seger på de senaste 25 matcherna, även om man släppte in fem forsök.

Litauen flyttades upp till Trophy-nivån och Lettland åkte ur till Conference 2 North. Östeuropa fortsatte sin kräftgång då Moldavien åkte ur Trophyn och Luxemburg studsade tillbaka från Conference 2. Säsongen 2018 – 2019 ger Sverige således Moldavien och Luxemburg i höst och Ukraina resp. Ungern våren 2019. Om Sverige satsar ordentligt och tar ut sitt bästa lag har de chans att vinna gruppen och att bli uppflyttade. Rangordningarna för de inblandade lagen är följande: Ukraina (37), Moldova (44), Sverige (56), Luxemburg (64) och Ungern (68). Dessa siffror avspeglar dock inte aktuella spelstyrkor; Ungern var t ex mycket nära att slå Ukraina i våras och Moldavien har bara vunnit en bortamatch på fem år (mot Sverige!)

Det fanns vissa förhoppningar om att den nya styrelsen skulle göra rent hus med en ledning som uppenbarligen inte har lyckats med sitt uppdrag. Det verkar inte som om så har skett. Det meddelades för tre veckor sedan att ett träningsläger skulle hållas den 22/23 september, men sedan dess inte ett ord. Inga besked om vilka som höll i lägret, vilka som blev inbjudna, vilka som dök upp och vad resultat blev. Nu vänds allt intresse åt det svenska slutspelet och när det är avklarat finns två veckor kvar till Moldavien-matchen i Norrköping.

SRF lär ha ett styrelsemöte den 6 oktober; det lär bli sista chansen att få någon ordning på torpet, annars går vi mot fortsatta fiaskon.

Nu har vi första SM-finalen bakom oss. Det var med bred marginal den bästa match som spelats i Sverige i år. Av de startande hade Exiles 14 Sverige-behöriga, inkl. 13 som redan spelat för Sverige. Pingvin hade 13 behöriga av vilka 7 – 8 spelat för Sverige. Dessa två lag har i Allsvenskan och semifinalerna spelat 8 matcher mot de tre övriga lagen i Allsvenskan. Exiles har gjort 540 i dessa matcher, snittpoäng 67, medan Pingvin gjorde 430, snittpoäng 54. Det torde vara klart att dessa två lag är helt överlägsna övriga svenska lag och rimligtvis borde utgöra stommen i landslaget. Jag vet inte hur många spelare från dessa två lag som ställde upp den 22/23 september, tystnaden är som sagt total, men det lär inte ha blivit fler än 4-5 stycken.

Jag nämner inga namn men det är uppenbart att minst 16 spelare borde vara med från finalmatchen, med 7 till från övriga Sverige och utlandet. Möjligtvis kunde Philip Murphy komma in som uthalv, men inga andra enligt min uppfattning behöver ersätta dem som visade upp sig i finalen. Var någon som antas representera 15-manna-landslaget synlig i Trelleborg i lördags? Inte vad jag vet.

Jag och flera andra har argumenterat för en total förändring av ledargarnityret för detta landslag inför Conference-säsongen som börjar mot Moldavien om mindre än 3 veckor. Av de senaste 25 landskamperna har vi som sagt vunnit 3 mot mycket lågt rankade länder. Sättet att närma sig denna säsong tyder på att vi lunkar vidare med samma patetiska utfall. Det var nog inte därför vi röstade in en ny styrelse.

 

 

Here are the Swedish League games played in 2018:

Allsvenskan Men – 20

Allsvenskan Women N – 8 (w.o. 4)

Allsvenskan Women S -11 (w.o. 1)

Div.1 – 11 (w.o. 1)

Div. 2 South – 8 (w.o. 4? + 1 team withdraws)

Div. 2 Mälardalen – 11 (+ 1 match not played)

Div. 2 Mellersta – 8 (w.o. 1)

Games played – 77

Teams – 28

Games played/team = 77/14 = 5,5

As can be seen from the figures, the average team has played between 5 and 6 games, with no team playing more than 8 games. Excluding the July break, teams are playing once every two are three weeks. Some teams are playing once a month.

Exiles´ 3 teams have played 17 games, won 16, were given 3 w.o.

Points for – 1163       Points against – 158

Average for – 68       Average against – 9

Exile´s have had two close games so far, both against Pingvin. Exiles´ Twos and Ladies have won all their games by large margins. Not the most exciting of seasons, easy to see why people are losing interest.

Rather surprisingly, the Tens could almost be called a success this year. The number of teams, especially Swedish ones, was well down on the glory years, but we still managed to get together 24 teams and, even better, show a modest profit. This was Jennifer´s first year in command after Allan had held the fort for 25 years and some of us old-timers feared the worst. But Skarpnäck, where Exiles will be based for a couple of years, turned out to be better than Årsta in many respects. There were a few mishaps, but Jennifer and others did a good job and preparations are already underway for the 27^th edition of the Tens in 2019.

There has been considerable dissatisfaction with the Swedish Men´s XV in recent years. Sweden has been at the third European level for two years and a further one year in the now yearly competition. At one time during 2017 – 2018 Sweden were even dicing with further relegation but they managed to recover. For the season 2018 – 2019 they will be facing Moldovia and Luxemburg this Autumn and next May Ukraine and Hungary. I think we have enough decent players to win this group but we must make sure we have a properly selected and prepared team. I have maintained repeatedly in recent years that this has not been the case.

The latest Swedish team which in May beat a very poor and now relegated Latvian team fielded 11 players from abroad, most of them playing at very low levels in England and Ireland, seven from Allsvenskan and five Odds and Sods. The proportions were around the same for the squad against Lithuania in April, where they lost heavily. Sweden should not be taking young men with Swedish connections from abroad unless they are notably better than those playing in Sweden and playing at a demanding level as well. This has never been the case in the last couple of years. I also think that players from lower divisions in Sweden should not be playing at international level. The playing standard is low and hardly any XV-a-side games are played. The leading teams in Div. 1 are Södertälje and Hammarby. They have played five and six games respectively since May, mainly against Erikslund and Kalmar Södra. Hammarby will now complete their season with two further games against the two teams above while Södertälje will have a final two games against Troján. They should not be playing against the heavies from Moldavia in October.

Much has been made of the fact that a number of top level players refuse to play for Sweden. This may have been the case in recent years but was certainly not the case before. There have been to be sure very few players from the top two teams in recent Swedish teams. I am convinced that a combined team from the current Exiles and Pingvin sides would comfortably beat the most recent national teams. And with the European games being scheduled suitably in relation to the Swedish season, instead of the week before or between the two finals as in recent years, there is no reason why the vast majority of active Swedish players should not jump at the chance to represent their country.

Are Exiles only a bunch of foreigners, some of whom stay just three years to become “internationals”? Well, almost all our present players have been here for at least five years and the majority of these immigrants have become Swedish citizens. For the first time in the history of the club Exiles fielded a starting pack against Pingvin who were all Swedish internationals. Five of the backs were internationals too, one more came on at half-time and another was waiting in the wings, injured. We could well have a full Swedish XV starting before the season is over!

I was at the Exiles – Pingvin game last Saturday and have watched it twice on YouTube (the joys of being retired!). On the whole, Exiles were the better team but Pingvin put up a brave fight for the full 80 minutes. Exiles had a large number of line breaks, but staunch defense kept them out. In addition, Exiles´ backs grubber-kicked on about half a dozen occasions when I felt retaining ball in hand would have been a better option. The Pingvin strategy of a couple of pods against the Exiles´ defense before shipping the ball far out was foiled by an outstanding back row where the pods rarely got over the gain line. As a result, Pingvin had no line-breaks and I don´t think their two winger, top try scorers in Allsvenskan, saw the ball from the set pieces.

I was not impressed by the refereeing. The final penalty count was, I think, 9 -2 to Pingvin in the first half and 6 – 4 in the second. After about 55” it was 13 – 3 to Pingvin. Ten of Pingvin´s 13 points arose from a run of 2 – 3 penalties awarded in quick succession. A large number of these seemed to be for offside. A competent referee and two ARs should ensure that very few offside penalties are ever awarded. It was instructive to watch Wayne Barnes refereeing the most recent NZ – Australia game. He talked almost non-stop throughout the game, warning players by name, encouraging them when they avoided penalties and explaining in detail complicated decisions. I thought it was great to watch the free flow which he encouraged. Our referees seem to be falling back to the old pattern of pouncing with great glee on an offense after it occurs, rather than doing everything possible to prevent it. Exiles game this week saw 21 penalties and the previous week 23. That´s too many.

So how many Pingvin/Exiles players should on current form be in the Swedish XV squad?

Starting with Pingvin, I think Lars Tuneståhl, Tobias Rörstam and Erik Sjöbeck are worth a place in the forwards. Oscar Larsson had his first start of the season and didn´t do too much, apart from jumping well. The key players in the backs are mainly non-qualified; Erik Arvidsson was kept on a tight rein last Saturday but I would have him in my squad. And keep an eye on Noel Strandquist and Anthony Rafael for the future.

Exiles should have a ton of players in the squad. Several have been injured for long periods but, judging by Saturday, are coming back to form. Nikorn Thamavongsa (Neets), born in a refugee camp, is coming back to form and is regarded by many as Sweden´s best wing forward. The other two in the Exiles back row were Sean Burke and Rikus van Niekerk. Sean is a top-class line-out jumper and scored a hat-trick for Sweden on one of his last games; he gets through a load of work with ball in hand and in defense. Rikus, basically a centre, has been outstanding in the back row in the last couple of games. At present, I would have all three in my Swedish starting back row. In the front row Casper Forsberg, capped at 18, is a much better hooker now at 20 and could come back into the reckoning. Theo Karlsson, at prop or back row, is the best new young Swedish forward in recent years and should also be included. I was impressed by the work Mak Jelec Dozo put in on Saturday, first as a second row and then as a prop. Mak talks too much and is not always popular with coaches, but should certainly be considered. In the backs, veterans Matt Mitchell, Dustin Eaton and Neill Erasmus should all be included while Daniel Nissila´s hat-trick last Saturday also shows that he is by no means a spent force. Finally the forgotten man, Oliver Sharp, who had a very solid game against Pingvin. He is a very good utility man who can play anywhere from scrum-half to full back. I´m still leaving out another half dozen Exiles internationals, who are not far behind the eleven I have suggested.

What other players in Sweden should be considered for the squad? From Enköping, Robin Fransson has had an up and down season but would still make my squad, as would prop David Bergvall. Jono Edwards is my only choice from the Gothenburg area, although we´ve seen very little of him this season.. Trojan should supply Tobias Borg along with Troján/Vänersborg/Ireland players Richard Nunstedt and Björn Aloander. Taking a quick look at Div. 1, Fredrik Enstad från Södertälje has been an excellent asset in the past and, judging by Saturday´s performance, seems to have recovered from his long-term leg injury. I don´t see anyone from Hammarby showing international class at present. Possibly Robert Persson as a backup scrum-half, while Christopher Sidgwick should be encouraged to put on some kilos to strengthen his claim.

Who else? I´d like to see more of the Melander brothers from Wexiö, but are they playing any XV-a-side rugby? This proposal includes about 22 players.

Then we have our army of British/Irish based players. Frankly, I don´t see any of them as obvious Swedish starters. But let´s get them across to Sweden for a training game where they can show what they can do against the Swedish alternatives. Perhaps two or three might make the cut and that would give us around 25 players to work with.

It´s time for decisions, the Moldovian game is less than two months away.

 

Kaos 2018 hos Rugby Europe, business as usual. För att repetera alla turer kring diverse kvalificeringar. Först RWC 2019: tidigare var det två kontinentala lag som skulle kvalificera sig till Japan. Men för att länderna tillhörande Tier 1, som dominerar World Rugby, skall slippa kvalificera sig för RWC är hela 12 av 20 deltagande lag klara i förväg. Löjligt, men allt för att hindra att en Tier 2 nation slår en av de stora i kvalet och tar deras plats i Japan. Men Georgien kom med bland de 12 bästa förra gången och blev redan klara. Då blir tvåan i Europa direkt kvalificerad medan trean måste spela en kvalmatch mot det bästa laget från de lägre serierna. Men då försvinner en plats för övriga världen, vilket innebär att Tonga försvinner. Och det vill WR inte ha. Då införs diskret en extra kvalomgång där Tonga får spela mot trean/lägre serierna. Och förlorare där får spela ytterligare en kvalomgång mot andra aspirantländer. Hänger Ni med?

 

Nu börjar det bli komplicerat. Georgien vinner REC 2018 och inför sista omgången behöver Spanien slå Belgien för att passera Rumänien och ta den åtråvärda andra platsen och får direkt tillträde till Japan. En lätt match ansåg de flesta. Men matchens domare var rumän och RE vägrade ändra på utnämningen trots flera klagomål från Spanien. Och kanske med all rätt. Domaren gjorde en bedrövlig insats med ett otal straffar mot Spanien och till sist vann Belgien knappt. Rumänien således till Japan. De spanska spelarna gick till anfall mot domaren som fick eskorteras från planen och Spanien krävde omspel med neutral domare. Sedan blev det beskyllningar i alla tänkbara riktningar om obehöriga spelare under säsongen. Till sist ingrep WR och utsåg en fristående juristkommission (Frasse var med på ett hörn). Dessa kom fram till att matchresultatet skulle stå sig men att Belgien, Spanien och Rumänien mycket riktigt hade ställt upp med obehöriga spelare. Dessa fick alla poängavdrag och när röken hade skingrats var det Ryssland som kom tvåa och Tyskland trea. Ryssland, som haft sin sämsta säsong på länge, gick nu till Japan, medan Tyskland p g a interna tvister hade förlorat samtliga matcher med i snitt 70 poäng. Tyskland fick således möta Portugal som var Trophymästarna. Tyskland hade hemmaplan och plötsligt dök upp alla Heidelberg-spelare som hade vägrat spela hela säsongen. De vann med ett nödrop, 16 – 13, fast många ansåg att Portugal var klart bättre. Tyskland går nu vidare till nästa omgång hemma-borta mot Tonga.

När det gäller Europeiska Mästerskapet blev det efter alla poängavdrag Rumänien som kom sist och får nu spela mot Portugal för en plats på högsta nivå 2019. Stackars Portugal på bortaplan även denna gång. Tveksamt om Portugal kan vinna den matchen och då blir Mästerskapsnivå oförändrad nästa år:

Georgien, Ryssland, Tyskland, Belgien, Spanien och Rumänien

 

På Trophynivån har vi sett en successiv försämring av de östeuropeiska lagen och en viss förstärkning av Västeuropa. Ukraina hade åkt ur året innan och i år är det Moldova som hamnar på Conference 1 efter fem förluster. Conference N 1 vanns som bekant av Litauen och Conference S 1 av Malta. Dessa spelade om en plats på Trophy-nivå och Litauen vann 81 – 10.

Trophy-nivån 2019 blir således:

Portugal, Nederländerna, Schweiz, Polen och Litauen.

Sverige stannar kvar på Conference N 1, och yo-yo-landet Luxemburg flyttas upp, vilket ger:

Moldova, Ukraina, Sverige, Ungern och Luxemburg.

Sverige har kapacitet att vinna denna grupp, men då krävs en helt annan satsning. En avslutande storseger i maj mot ett splittrat Lettland döljer inte det faktum att Sverige borde förstärkas med ett tiotal spelare.

 

Damerna kom på tredje plats i helgen i sjumanna på Trophy-nivå. SRF´s sekreterare Pasi tyckte att det var en bra prestation, men det är ju hans uppgift att se på svenska insatser på ett positivt sätt. Jag har inga sådana skyldigheter och kan uttrycka mig mera balanserat. Jag har redan på Exiles´ hemsida uttryckt en viss besvikelse. Sverige såg mycket bra ut mot relativt svagt motstånd där de lätt kunde springa ifrån. Mot snabbare och skickligare lag kom de av sig. Det krävs mer än att skeppa ut bollen långsamt till yttern 20 meter bakom fördelslinjen för att slå Nederländerna och Ukraina. Lite mera fantasi om ett par veckor, tack.

 

Intresset riktar sig nu mot herrarna som gjorde en mer än godkänd insats på GP för några veckor sedan. Laguppställningen är:

 

Ian Gowland – Exiles 37

Dustin Eaton – Exiles 32

Neill Erasmus – Exiles 29

Sean Burke – Exiles 29

Rikard Nunstedt – Trojan 20

Björn Aloander – Trojan 19

Jesper Andersson – Trojan 21

Robin Fransson – Enköping 27

Jono Edwards – Göteborg 31

Fredrik Enstad – Södertälje 26

Alfred Nordgren – Malmö/England 21

Philip Murphy – Landsdowne 24

 

Jag antar att Matt Mitchell inte hämtat sig från sin handskada och jag hade gärna sett reserven Tobias Borg med i laget. Jag vet att han av arbetsskäl haft svårt att komma till alla träningspass men han är fortfarande Sveriges snabbaste spelare. Lagkaptenen Ian fyller 38 på lördag men han är fortfarande mycket snabb och har god speluppfattning och i övrigt har vi en blandning av unga och rutinerade. Att tre spelare numera kommer från Troján avspeglar att Vänersborg inte har ett herrlag i år.

HSBC-serien är nu avslutad men säsongens stora mål är naturligtvis VM i San Francisco om några veckor. På första GP-omgången var det flera länder som ställde upp med B-lag och vi får hoppas att samma gäller även denna gång. Om somliga gör detta till en förberedelse inför VM blir det en tuff helg för svenskarna.

Det har inte hänt särskilt mycket inom landet avseende svensk rugby hittills i år, men desto mera i olika europeiska sammanhang. Låt oss titta närmare på diverse aktiviteter.

1. P 18, Kvalificering ungdomsolympiad: Frankrike, Irland, Spanien, Tyskland; Sverige 15:e Ukraina. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige förlorade stort de fem första matcherna, kom näst sist genom att slå Ukraina i sista matchen.
2. F 18, Kvalificering ungdomsolympiad: Frankrike, Storbrit., Irland, Italien; Sverige 12:e Andorra, Georgena. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige förlorade stort mot fyra lag, vann rätt lätt mot nybörjarna Andorra och Georgien.
3. Dam Senior: Stanislas – Sverige 3:a; Centrale – Sverige 7:a (två bra franska turneringar), Trophy-turnering senare.
4. Herr Senior: Irland, Tyskland, Italien, Frankrike. De fyra främsta länderna framgår av listan. Sverige 10:a, förlorade 3 jämna matcher, vann två jämna matcher mot Georgien och Polen.
5. Herr Senior XV-manna: Mot Litauen 22 – 43, mot Lettland, 50 – 27. Sverige kom trea av fem på Europa Conference 1 N, kvarstår på samma nivå 2018 – 2019

När det gäller P18/F18 anser jag att min tidigare tes har bekräftats av årets resultat. Sverige bör inte spela på europeisk nivå tills de har byggt upp en befintlig struktur inom landet.

Damerna har varit något av en besvikelse i sina två franska turneringar. De hade i närheten av sitt bästa lag men presterade något sämre än för ett år sedan. Men franska turneringar är som vanligt administrativt kaotiska, det har varit svårt att se svenska matcher och att bedöma var de står spelmässigt. Det har spelats en del 7-manna matcher i Sverige i år men endast fem 15-manna av vilka fyra varit mycket ojämna. Damerna i England avslutade sin säsong för någon månad sedan. Det blir två tuffa Trophy-turneringar om en månad.

Sverige VII-manna började sitt GP-äventyr i Moskva i en grupp bestående av Georgien, Frankrike och Ryssland. Det var oklart hur hårt motståndet skulle bli som helhet, då flera av konkurrenterna kunde ha upp till sju turneringar fram till september.

World Series: Frankrike, Wales, Ryssland, England, Skottland, Spanien 2-3/6, 8 – 10/6

VM San Francisco: Frankrike, Wales, Ryssland, England, Irland, Skottland 20 – 22/7

Grand Prix:     Frankrike, Wales, Ryssland, England, Irland, Spanien, Georgien, Sverige, Tyskland, Portugal, Polen, Italien 19 – 20/5, 30/6 – 1/7, 7 – 8/7, 8- 9/9

Det visade sig mycket riktigt att flera länder inte ställde upp med sina bästa lag. Frankrike, Wales, Ryssland och England hade alla B-uppsättningar, fast Ryssland som hemmanation hade några A-lagsspelare. Även Spanien och Tyskland hade B-lag, men de återstående hade i princip sina bästa. Detta gällde i synnerhet Irland som fullständigt sopade golvet med allt motstånd. De släppte in ett enda (straff-)försök under hela turneringen.

Sverige kom på en hedersam 10:e plats. De slog Georgien och Polen och spelade rätt så jämna matcher mot Ryssland, Frankrike och Wales. De hade gjort bra ifrån sig ett par veckor innan i Kinsale på Irland men hade förlorat Andy Daish (fingerskada) och Ian Gowland (concussion). Båda är tillgängliga till nästa GP-omgång. De ersattes i Moskva av Dustin Eaton från Exiles och Philip Murphy från Irland.

Moskva bjöd på ytterligare problem emellertid. En kvarleva från den gamla styrelsen var att den icke-omvalda styrelseordföranden hade i två omgångar utsett väninnor till manager för herr 7-mannalaget. Inga bra val visade det sig och båda fick gå tämligen omgående. Kari Tapper blev utnämnd till ny manager fyra dagar innan avresan till Moskva och då visade det sig vara för sent att få visum till Ryssland. Samma öde tycks ha drabbat en av spelarna, Alex Melander från Wexiö. Lyckligtvis visade det sig att Sveriges ende supporter i Moskva, Anders Svärd, tillika orättvist avpolletterad teammanager, fanns på plats. Han blir raskt utnämnd till manager och sköter uppgiften som vanligt på ett mycket kompetent sätt. Anders, som är god vän till Kari, hade tidigare talat om för honom att han skulle hjälpa till i mån av behov, men det blev mer än beräknat. Vi får se hur saker och ting utvecklas inför de återstående GP-omgångarna.

Sverige hade således endast 11 spelare och snart blev det bara 9 då såväl Tobias Borg som Sean Burke fick benskador och utgick. Sverige fick således klara sig på nästan halva turneringen med endast 9 spelare. Jag är övertygad om att Sverige hade slagit Wales om även dessa två spelare hade varit kuranta Dag 2.

Lag uppställningen i Moskva blev:

Björn Aloander, Vänersborg RK

Daniel Nissila – Stockholm Exiles RFC
Dustin Eaton – Stockholm Exiles RFC
Jonathon Edwards – Göteborg RF
Matt Mitchell (C) – Stockholm Exiles RFC
Neill Erasmus – Stockholm Exiles RFC
Philip Murphy – Dublin University FC
Richard Nunstedt – Vänersborg RK
Robin Fransson – Enköping RK
Sean Burke – Stockholm Exiles RFC
Tobias Borg – Linköping RK

Coach: Massey Tuhakaraina
Team Manager: Kari Tapper (Anders Svärd)
Physio: Kajsa Karlsson

Det finns dock minst fyra spelare som efter skador eller andra missöden kan står till förfogande om en dryg månad: Alex Melander, Ian Gowland, Andy Daish och Rikus van Niekerk. Dessa 15 ger förutsättningar för ett starkt lag.

Sveriges XV-manna herrar räddade sig kvar med en bättre prestation mot Lettland i Conferensens sista omgång. Halvbackskombinationen visade sig betydligt vassare än tidigare. Det var dock fortfarande ett svagt svenskt lag som spelade mot ett Lettland i kris då spelarna från Miesnieki, nästan halva laget, vägrade att ställa upp. Belöningen blev nedflyttning till Conference 2.

Inför hösten ser jag gärna att laget börjar om från början. Jag och många andra kan lätt nämna 20 spelare som borde vara med i truppen. Låt oss utse scouts inom varje distrikt som kan identifiera vilka som är i form och vill gärna representera Sverige. Låt oss ha minst en match med Probables vs Possibles (jag slår vad om att jag kan ta ut ett lag som slår de befintliga ”Probables”. Vi bör sikta på ett lag som kan slå Moldavia, Ukraina, Ungern och Luxemburg. Och återföra Sverige till Trophynivån.

Nu är säsongen någorlunda igång och alla är naturligtvis nyfikna på hur det går för nya styrelsen. Jag är beredd att ge de godkänt hittills, men det kommer att ta tid att reda ut den röra som tidigare styrelsen lämnat efter sig.

Mest positivt är den öppenhet som utlovades och som är på väg att infrias. Nu har ett styrelseprotokoll publicerats och det står vilka uppgifter ledamöterna tilldelats.

Vidare har vi fått veta i stora drag vilka planer de många olika landslagen har för 2018. Jag välkomnar att damernas XV-manna ligger lågt denna säsong med träningsläger och kanske en vänskapsmatch i höst. Vi får se vad Rugby Europe har att erbjuda 2019. Planerna för herrarnas och damernas VII-manna verkar vara under kontroll. Herrtruppen är redan uttagen för den stora irländska turneringen i Kinsale nu i helgen. Standarden är hög med Waterboys som återvänder efter att ha vunnit förra året. De har också vunnit Stockholm Tens de två senaste åren. Exiles har vad jag vet 6 spelare med i truppen men Massey tycks gå mot strömmen och är rätt förtegen om vilka som är med. Första GP går om mindre än fyra veckor. Mindre information om damerna. Deras aktiviteter kompliceras av att flera nyckelspelare numera spelar utomlands.

Problembarnen har alla varit aktiva i helgen. Herrarnas 15s står inför en katastrof om de nu skulle förlora mot Lettland om 10 dagar. Då är vi nere i gärgårdsserien med våra grannländer, alla 70 + i rankingen. Det har inte varit läge för nya styrelsen att ändra på förberedelserna inför landskamperna mot Litauen och Lettland. Dessa påbörjades innan årsmötet. Oberoende av utfallet mot Lettland är det dock hög tid att se över ledningen, uttagningen och förberedelserna för detta lag. Alla som har minsta insikt i spelarresurserna i Sverige vet att det finns 10 – 12 andra spelare som borde vara med i svenska truppen. Det kan inte bara vara jag som skäms för att se ett första led där samtliga tre är klart överviktiga och där klungan varje gång trycks ett par meter tillbaka. Vi ligger på 60:e plats i rankingen (Lettland är på 50:e) och har förlorat 22 av 24 landskamper de senaste fem åren. Dags för förnyelse!

Sedan är det U/F18 lagen i Europa. F18 har nu pågått i fyra år och ingenting för närvarande tyder på att det lilla antal spelare vi kan skrapa ihop i den ålderskategorin har något att hämta i internationella sammanhang. Dags att bygga upp någon form av seriesystem inom landet, det kanske räcker med VII-manna till att börja med. Tjejerna som spelade i helgen var tyvärr inte tillräckligt starka, snabba eller skickliga för att spela på landslagsnivå. Undantaget Amanda Svartz som genomgående gjorde en heroisk insats.

De som leder U18 har kämpat hårt för att samla i stort sett alla som tillhör den ålders-kategorin i Sverige. De har även delvis ordnat egen finansiering. Men faktum är att de inte ansetts vara tillräckligt starka för att spela i europeiska U18 för 15-manna de senaste åren. Antalet deltagande nationer i år var 22, dock inte Sverige (och 5 från 6N som börjar bli oroliga för konkurrensen). Georgien slog Frankrike i finalen i år! Vi bör återvända till denna turnering nästa år, i stället för att upprepade gånger spela mot skollag i England.

Sverige har fortsatt att spela U18 för 7-manna och har varit nära att kvalificera sig för Championship-nivå två år i följd. Men nu har de kommit med ändå då RE utökade antalet deltagande länder till 16.

Jag skall vid ett senare tillfälle diskutera IR/REs agerande när det gäller OS. Inför detta ungdoms-OS är det uppenbart att de ville imponera på OS genom att skryta om att de hade hela 16 länder i Europa, såväl pojkar som flickor, som ville kvalificera sig till ungdoms-OS. Med enorma kvalitetsskillnader mellan de bästa och de sämsta. Vi kommer att se samma spektakel nu i helgen då det är pojkarnas tur, inklusive Sverige, med samma glapp mellan riktiga rugbyspelare och nybörjare.

Stockholms rugbyförbund går i bräschen för riktiga serier i år för ålderskategorierna U13 – U/F18. Sakta men säkert har de byggt upp regelbundna turneringar de senaste åren och enligt min uppfattning är det viktigt att de andra distrikten kommer i gång med liknande aktiviteter. Då kan man börja prata om U18-landslag som tävlar internationellt. Men en obefintlig inrikes struktur blir det dock svårt att konkurrera på riktigt.

Sista sorgebarnet är årets seriesystem, även här en kvarleva från den tidigare förvaltningen. Men den hade en rätt så omöjlig uppgift, med få lag som dessutom hoppade av eller växlade från nivå till nivå. Tävlingskommittén (TK) sparkades omgående av nya styrelsen och GS Neil Johnson fick giftbägaren att vara t.f TK. Ingenting tyder på att han gjort stora framsteg och Gud vet var vi står inför helgen. Endast tre av fyra dammatcher spelades fram till igår och i två av dessa vann ena laget med mer än 100 poäng. Spartacus lär ha förlorat mot Pingvin B i Div 2 Syd.

I Allsvenskan åker Exiles och Trojan till Göteborg resp. Pingvin. Exiles har en B-uppsättning då många är borta med 7-mannalandslaget, men det får de finna sig i. De slog Fredriksberg i Köpenhamn för ett par veckor sedan, medan Trojan lär ha slagit såväl Enköping som Erikslund i träningsmatcher. Vi får nu en första fingervisning om den relativa styrkan hos de allsvenska lagen.

Jag har roat mig med att titta på hur många herrspelare mellan 19 och 30 (dvs födda 1988 – 1999) som finns i Allsvenskan och Div. 1.

Enköping   0 (12), Trojan 18, Göteborg 35, Pingvin 32, Exiles 60

Erikslund 20, Hammarby 9, Kalmar Södra 33, Södertälje 23

Enköping har hittills inte registrerat några spelare, men jag har hittat 12 i relevant ålderskategori gömda bland sina ungdomar. Trojan är rätt klena, men de har tillgång till rätt många från Kalmar Södra och Linköping. De tre andra verkar ha så det räcker men 30 är nog minimiantalet för att klara säsongen.

Mera tveksamt när det gäller Div. 1. Erikslund är på gränsen, men de har en del 18-åringar och kan också få hjälp av Exiles. Hammarby verkar vara i krisläge, hur de skall få spelare från Södertälje som spelar samtidigt förstår jag inte. Kalmar Södra verkar vara i hyfsat skick och Södertälje kan få hjälp av Attila.

Sammanlagt har dessa 9 lag c:a 240 seniorspelare ≤ 30 som avser att spela på en någorlunda seriös nivå. Låt oss hoppas att alla överlever säsongen.

After an undistinguished season last year, Exiles are looking towards the future with considerable confidence. Last year started off well with a very successful trip to the Cape Town Tens but Ian Gowland broke a leg and this was followed by a long list of injuries to senior players. Training was affected and the small number of league games meant that our members started to develop other interests. We lost two games for the first time in many years, albeit by very narrow margins and although we retained our Swedish title for the sixth year in a row, there was never really a feeling that we had moved into top gear. The Ladies lost two of their best players who moved to England and this undoubtedly contributed to a narrow defeat in the Swedish Championship final, although they won the 7s title.

This year training has got off to a good start with large turnouts and the players in general at present look fitter than last year. Training is high intensity with passes zipping about all over the place. Almost all our regular players are back and as always we have half a dozen players who turn up in Stockholm and call us. As usual there are one or two of them who aspire to getting into the first team. One of the positive aspects this year is the fact that the Swedish Men´s 7 are playing in an extended Grand Prix. Training seems to be going well and in addition to four GP-weekends there are also two or three preparatory tournaments. These will be in Ireland, Italy and probably the Copenhagen Sevens. Exiles have 10 players training hard for the GP and we are hoping that at least six will make the final 12. This will mean that many key players will miss most of the season until the beginning of September. Exiles accept this and are actively encouraging our players to try to make the 7s squad. To compensate for these losses we have brought in a few players from abroad: a New Zealander, a South African and a Georgian. We will still have a strong first team even when the 7s players are occupied elsewhere. In addition our newcomers and imports will ensure our team is as strong as ever

The European XV-a-side season for 2017/2018 will be completed with two games in the next few weeks. Sweden will almost certainly remain at the Conference 1 N level, but a new tournament will begin in the Autumn. Almost all of you will know that there has been a clear-out in the board of the Swedish Union and it is hoped that the lukewarm support for the Swedish XV-a-side team will be replaced by a more positive approach. Exiles will support such developments and call upon all potential international players to answer the call if and when it comes. Sweden should be at least one level higher in Europe and Exiles are keen to ensure that the first steps in that direction are taken in the Autumn. Exiles have three players in the squad for the approaching matches against Lithuania and Latvia but should have far more.

Exiles have also decided to take the club to the World Championships in Japan next year. This will involve a major undertaking from everyone in the club and the message is being spread that it is those who make a significant contribution who will be the first on the plane. Let´s hope that everyone rises to the occasion both on and off the field.

Rugby in Sweden is not in good shape at present and the new board will be faced with a massive task. The league structure is very weak and all three of the Exiles teams (two H one D) will have a limited number of games in the Spring. A further worry is that work on the new Skarpnäck pitches is far behind schedule and an alternative may have to be found for the start of the season. Exiles Men will have a team-building trip to Copenhagen this weekend when they will play the Danish champions Fredriksberg. A number of players will be missing including Theo Karlsson involved in a Swedish XV-a-side training camp but a strong team will be on show including many of out Sevens stars. The other strong Danish team, Speed, were heavily beaten in a similar pre-season friendly some few years ago and Exiles will be hoping to hit top form early this year as well. Playing in Div. 2 Mälardalen, the Babas will not be facing terribly strong opposition and they will be planning to move back to Div. 1 next year.

The girls have been training well with good numbers and will once again start off against modest opposition in the North.

Allan has stepped down as supremo for the Tens after 25 years and the always energetic Jennifer has token over. Entries are rolling in and we are hoping for the usual success in August.

25 spelare inför Litauen/Lettland

 Allsvenskan:

Exiles            1

Pingvin         2

Enköping     0

Troján          3

Göteborg      0

Div. 1:

Hammarby  4

Södertälje    1

Erikslund     2

Kalmar S.     0

Div. 2:

Linköping     1

Uppsala        1

Ej seriespel:

Vänersborg  1

Wexiö           1

Utlandet:     8

Jag vänder mig till SRF´s nya styrelse med en vädjan. Vi kan inte fortsätta att spela i Europa med B-betonade lag som detta! Här finns inte fler än 8 – 9 spelare som platsar i vår bästa 23-manna uppsättning.

Dorking RFC är en framgångsrik amatörförening utanför London som spelar i en av Londonserierna, dvs den 5:e eller 6:e nivån i engelsk rugby. De ligger f.n. sjuan i serien av 14 deltagande lag. Enligt uppgift skall Sverige spela mot Dorking den 14 april. Men det blir nog inte deras första lag då Dorking har en seriematch mot Sidcup den dagen.

 

 

 

Jag fick mycket kritik förra året för min negativa syn på svensk rugby då jag hävdade att den var på dekis, inte minst med avseende på antalet seriespelande lag. Nu har Tävlingskommittén erkänt att det är näst intill omöjligt att få ihop ett vettigt seriesystem för 2018. Som det nu ser ut blir det för herrarna en Allsvensk serie om fem lag, en Div. 1 om fyra lag, tre div. 2 serier om 3 – 5 lag vardera (Syd, Mälardalen, Mellersta) och för damerna en Norr och en Söder grupp om 4 lag vardera.

Än så länge har inte alla de 7 serierna färdigredovisats men vi kan i stort gissa oss till de andra. Det var meningen att Allsvenskan skulle ha sex lag men Hammarby kom fram till att de inte var tillräckligt starka för att konkurrera på den nivån. Med tanke på att de hade 4 – 6 Södertäljespelare med förra året kan det vara ett vettigt beslut. Budet hade redan gått till det 6:e placerade 2017, dvs Göteborg, och då fanns inga lag kvar att plocka in. Det blir således Exiles, Pingvin, Enköping, Trojan och Göteborg som slås om SM. Det är en lågoddsare att SM-finalen spelas mellan samma två lag som de tre senaste åren.

Det fanns två Div. 1 förra året men nu blir det bara en. I Väst har de två lagen från Göteborg gått år var sitt håll och den enda Div. 1 2018 blir baserad på Stockholm. Exiles B vann Div. 1 Nord förra året och de, tillsammans med Erikslund, var mycket starkare än Västerås och Uppsala. Det senare åker ned till Div. 2 och ersätts av Kalmar Södra som vann Div. 2 Södra förra året. Exiles B har dock bett att få spela i Div 2 i år; de räknar med att flera spelare blir heltidssysselsatta med GP-sjumanna och att B-laget således försvagas när spelare går upp i Allsvenskan som ersättare. Södertälje avstod från seriespel förra året och borde ha börjat om i Div. 2. Det verkar dock vettigt att placera dem i Div. 1; de vann Håckes nyligen och de flesta av det gamla gänget är tillbaka. Summa summarum, vi har en Div. 1 bestående av Erikslund, Kalmar Södra, Hammarby och Södertälje, två gamla rävar mot två up-and-coming lag. Det kan bli rätt spännande.

Då har vi de tre Div. 2 serierna. Div. 2 Syd har fyra Skånelag och Spartacus från Göteborg. Med Göteborg i Allsvenskan hade de haft mycket resor under alla omständigheter. Fyra resor söderut kan dock tära på krafterna och Spartacus har gett flera w.o. på senare år. Glädjande är att Helsingborg gör comeback i seriesystemet, det kan dock innebära att Pingvin försvagas något. Det är kanske ingen tillfällighet att de två ledande herrklubbarna är de enda som har seriespelande B-lag. Div. 2 Syd blir således Spartacus, Helsingborg, Lugi, Malmö och Pingvin B.

Div. 2 Mälardalen är också fastställd. Två gamla mästerlag, Attila och nedflyttade Uppsala, är med på denna nivå, tillsammans med Exiles B och Berserkers. Det är risk för att Exiles B blir för starka, men det beror på hur mycket ovannämnda omständigheter inverkar.

Div. 2 Mellersta är problembsrnet. Lag som kunde ha fått någon hemvist här är Vänersborg, Karlstad, Linköping, Katrineholm och Västerås, om inte en nykomling som Borås eller Wexiö dyker upp. Inga nya kom emellertid, Västerås drog sig ur och Vänersborg som hade en mycket skakig säsong 2017 verkar har försvunnit helt och hållet. Kvar finns Karlstad, Katrineholm och Linköping, ingen riktig serie, där Linköping är klart bättre än de två andra.

När det gäller damerna är det i stort sätt samma åtta som avslutade säsongen 2017. Exiles, Enköping, Uppsala, Berserkers i Norr samt Vänersborg, Pingvin ett Skånelag och Västgota i Syd. Det kan bli 10 matcher per lag, klart bättre än de 25 som spelades 2017.

Vissa omstuvningar men det är i stort samma föreningar plus/minus ett par som spelar 2018. Helsingborg och ett kombilag (Västgota) tillkommer medan Vänersborg (H), Västerås, Göteborg (D) och Kalmar Södra (D) utgår. I bästa fall blir det 12 matcher för ett fåtal lag, i sämsta fall 6. Mindre än 100 herrmatcher på hela säsongen. Ju färre matcher desto fler rugbyspelare som ägnar sig åt andra helgaktiviteter. Exiles har t ex många spelare, men c:a 40 var inte tillgängliga varje veckoslut förra året.

Jag ber om ursäkt om mina uppgifter inte är helt korrekta. Situationen är fortfarande tämligen rör(l)ig.

Totalt blir det 19 föreningar som ställer upp till seriespel. SRF har 51 medlemmar. Vart tog de andra vägen? En tråkig uppgift för nya styrelsen men kanske dags att tillsätta en kriskommission för att diskutera vart vi är på väg. Styrelsen har redan noterat problemet och uppmanat enskilda individer och klubbar att hjälpa till utanför det ordinarie seriesystemet. Det är dock fråga om det inte krävs ett mera samlat grepp.