Rugby in Sweden and Europe

Säsongens match hittills går av stapeln kl 15 i morgon på Skarpnäck då Exiles tar emot Pingvin. Båda lagen är redan klara för semifinalerna men Pingvin leder serien efter att ha slagit Exiles 29 – 18 i Trelleborg. Vinner de i morgon eller förlorar med mindre än 11 poäng tar de hem serien och får troligtvis spela den sista finalmatchen på hemmaplan, vilket brukar uppfattas som en klar fördel.

De fyra återstående lagen i Allsvenskan har varit ett par klasser sämre än Exiles/Pingvin. Tar man bort deras inbördes match har Exiles vunnit de återstående 8 med i snitt 73 – 2, medan Pingvin i snitt noterat 56 – 3. Genomgående överlägsna segrar.

I Trelleborg i våras ledde Exiles fortfarande då 6 minuter återstod men uppfattningen tycks vara att Pingvin var en aning starkare, inte minst på bänken. Pingvin har höjt sin nivå i år genom att ta in 8 spelare utifrån, fyra Georgier från Helsingborg och fyra ifrån annat håll. Nackdelen är förstås att lokala förmågor som spelat för Pingvin i flera år nu får nöta bänken.

Exiles har inte importerat spelare på flera år, bortsett ifrån några enstaka genom familjeband. De har dock fördelen av att enstaka spelare dyker upp ibland i storstaden Stockholm och vänder sig till Exiles. Det tål att nämnas för femtioelfte gången att Exiles inte betalar sina spelare, men kan ofta ordna att de får välbetalda, riktiga jobb.

Av det Exileslag som startar i morgon finns 10 som inte var med och förlorade i Trelleborg i juni. Laget är enligt min uppfattning betydligt starkare nu. Men Pingvin med sina förstärkningar har spelat bra i år och är bättre än de lag som på senare år förlorat knappt mot Exiles i flera SM-finaler.

Säsongen är slut om en dryg månad, Pingvin kommer troligtvis att möta Exiles tre gånger under den perioden, två i Stockholm och en på hemmaplan. De måste nog vinna två av dessa för att ta hem titeln. Gör de det är de väl värda sitt första mästerskap på 16 år.    

Eleven games played last weekend, although with few surprising results. In the Men´s Allsvenska, Enköping had a solid win over a shaky Hammarby. It´s pretty clear Enköping are the third best team at the moment. Göteborg scraped together 16 players for the trip to Pingvin with, as usual, several of their better players missing. Of course they conceded almost 100 points. Södertälje turned up with 14 men, 15 by half time, and were 106 – 0 down with 10 minutes to go against Exiles. By then, both teams had had enough and the game was ended by common consent. With two 100 point games and a 50-pointer, the excitement  in Allsvenskan is not overpowering. One round to go.

Partial second round for the Ladies. Comfortable wins for home teams Exiles and Enköping against the two combined teams Skåne Ladies and West Göta respectively. There could be further disruptions when the European U18 tournament is played in a couple of weeks; expect maximum conflict between club and union representatives, as per usual.

In Div. 1 N Trojan took 60 points off Karlstad on the road, but Exiles B still win the title. Karlstad don´t have the easiest of geographical positions and have been “timed out” in two postponed matches against Exiles B. thus giving walkovers, although the B´s plan to make the trip in October.

For their last regular season game Exiles B turned up with 24 players while farmer team Erikslund had  11. They were duly lent players and five Mabons ranging in age from 17 – 56 were divided between the teams. After 2 x 25” the score was around 31 – 12 to Exiles and the league concluded.

Spartacus and Kalmar Södra, the top two teams in Div 1 S, also met to round off the league, with Kalmar Södra proving too strong. Exiles B will now play Spartacus in the play-offs while Troján will meet Kalmar Södra. Both games could be interesting.

And a word of praise for Div. 2 which has one game to play. Berserkers, who have won very few games since they were founded, have come out on top with four wins out of five, while both Katrineholm and Sandviken seem to be getting better established. Attila, now celebrating their 70^th anniversary, have lost twice to the Berserkers and seem to be in a more precarious state.

Det händer en del som berör Sverige. Mest intressant är publiceringen av matchdagarna för Conference N 1 2019 – 2020. Sveriges matchschema är följande:

26.10 Lettland – Sverige

2.11   Sverige – Luxemburg

9.5     Sverige – Tjeckien

16.5   Ungern –  Sverige

Jag vet inte om det är tur eller skicklighet från förbundets sida men detta är ett utmärkt schema, inte minst det faktum att vi har hemmamatch mot Tjeckien, troligtvis vår starkaste motståndare.

SM är slut i september och sedan finns tre veckoslut för distrikts- och uttagningsmatcher som förberedelse inför höstens två matcher. Även vårens matcher är välplacerade. Har vi bra förberedelser, vettiga uttagningar och en kompetent administration kan vi utan tvekan vinna dessa fyra matcher och flytta upp till Trophynivån. Det bör dock påpekas att vi inte uppfyllt dessa tre förutsättningar på mycket länge. Låt inte eländet fortgå ytterligare en säsong!

Europa U18 pojkar har genomförts i helgen. Samtliga lag hästlängder före det Sverige U18 lag som i juni kom på 7:e plats i den lägre Trophyserien. Med dagens nivå i Sverige vet jag inte om vi skall delta i Europa.

Europa U18 flickor spelas om två veckor i en enda grupp om 16 länder. Det finns 2/3 andra nybörjarlag som Sverige kan hävda sig emot men glappet till de länder där många flickor spelar rugby är enormt. Även här ser jag ingen anledning att delta i Europa med antalet spelare och standarden vi kan uppbringa.

Rugby Europe har sedan ett par år försökt få igång en Trophynivå för XV-manna damer. Förra året blev det en stympad turnering med Tjeckien, Schweiz och Finland och jag uttryckte redan då att Sverige borde ha varit med. Nu har de lyckligtvis valt att ställa upp och spelar enligt följande:

2.11     Sverige – Finland

16.11  Tjeckien – Sverige

9.5.      Sverige – Schweiz

(Som framgår av tablåerna har Sverige dubbla landskamper på hemmaplan den 2.11 och den 9.5. Dags att ordna två riktiga rugbyfester!)

Detta är en bra chans för Sverige att på nytt etablera sig på XV-manna nivå. De bör kunna vinna denna miniserie och sedan får vi se hur seriesystemet utvecklas. Den drivande kraften har varit Spanien som 2019 ordnade en mini- Championship  med fyra deltagande nationer: Spanien, Ryssland, Tyskland och Nederländerna. Spanien vann lätt.

Det innebär att det för närvarande finns 8 lag i Europa. De sex nationerna avskyr Europa som pesten och föredrar att spela sinsemellan utan nedflyttning. Elefanten i rummet är att de vet att Spanien kan slå åtminstone två av dessa. Men 6N drar in sina horn på alla nivåer då övriga europeiska lag hotar att slå dem.  

Sex matcher kvar innan herr-SM avgörs: två seriematcher , två semifinaler och två finaler. Exiles har vunnit sju år i följd och har börjat snegla på möjligheterna att förlänga serien.

Exiles hade i går en av sina bästa träningspass för året med över 30 hårt satsande seniorer. Intressant var att flera landslagsmän som legat tämligen lågt hittills i år har plockat fram sina dojor och siktat på en plats i finaluppsätt-ningen. Dessa är Mark Beveridge, Dustin Eaton, Rikus van Niekerk och Daniel Nissila som alla efter lång och trogen tjänst i Exiles och landslaget har insett att det är dags för åtminstone en till säsong. Sedan har vi en annan grupp som alla har ganska många landskamper bakom sig och som visat på utmärkt form efter diverse skador. Dessa är Ian Gowland, Sean Burke, Matt Mitchell och James Darbyshire. Sedan bör vi nämna våra två yngre aktuella landslagsmän Giga Khanishvili och Theo Karlsson. Avslutningsvis har vi ytterligare åtta aktuella Exiles som spelat för Sverige: Mak Jelec Dozo, Casper Forsberg, Erik Sandberg, Antoine Coopoosamy, Marcus Loxvi, Tim Johansson, Nikorn Thamavongsa och Oliver Sharp. Det ger oss minst 18 landslagsmän att välja på, men det är inte säkert att alla platsar i truppen. Endast 8 av dessa var dock med i truppen mot Pingvin i juni. Vi har dessutom många yngre spelare, såväl svenskar som immigranter, som knackar på dörren.

Exiles har en match i morgon mot Södertälje, sedan den viktiga placeringsmatchen mot Pingvin. Därefter blir det två semifinaler mot Göteborg eller Enköping och till sist, förhoppningsvis, två finaler mot Pingvin. Vi kommer att ha en eller två långa bortamatcher, Pingvin får tre. Pingvin är starkare i år, tack vare importer, och vi kan se framemot en spännande avslutning på säsongen.

First the Ladies: The Ladies 7s were quite entertaining with the four semifinalists all giving it it hammer and tongs in close-fought matches. The final order was Pingvin, Malmö, Exiles and Vänersborg with only one or two players making the national team. A disgrace of course, but what´s new?

Malmö seemed to be much weaker at 15s and they combine with Lugi to form Skåne Ladies. The West Coast also combines to form West Göta and that leaves only four club sides. Uppsala withdrew at a fairly late stage and some of their players have now strengthened Exiles.

The expectation was that the three remaining 7´s semifinalists would battle over the medals and by chance the first round of the 15s pitted these three against the others. The matches were played over three days as many Swedish players were down in Copenhagen last week for the Scandinavian Sevens.

A start was made by Vänersborg against West Göta and the 2018 holders won 50 – 10. I don´t know if this was some kind of joke but Lisa Nilsson was on the score sheet as scoring all eight tries for Vänersborg. No doubt a record if true. Then on Saturday Pingvin easily disposed of Skåne Ladies by 37 – 0. They are in the process of recruiting a couple of players from abroad and will only get better. Last night Exiles were in action against Enköping who were put to the sword by 63 – 0. Star of the show was Minna Leijonhufvud, 16 in a few day´s time, who ran in four tries on the wing with an honourable mention for Jennifer Sundquist who got a hat-trick. Minna is the daughter of Stina Leijonhufvud, former chairperson of the Union and one of the most powerful runners in the history of the game. If Minna develops in her mother´s image we have a lot to look forward to.

The league is played as a single series which does not make for a level playing field. The luck of the draw has meant that of the three strongest teams Vänersborg has home games against Exiles and Pingvin, Exiles has one home and one away against the other two, while Pingvin has to travel long distances to play against the other two.

The winner of the series will then play at home to the team placed 4^th, which should give an easy win in this single semi. They will then have the further advantage of having a single home final as well.

This is not a particularly well thought-out league structure which could perhaps leave Vänersborg in the driving seat throughout. We´ll see, however, there´s plenty of rugby to be played before we get to the finals.  

I wrote last week about the situation in the Men´s Allsvenska. With three rounds to go the semifinalists were more or less determined and the only real questions were who would be first or second and who would be third or fourth. These question marks remained after round 8. Enköping are making progress, but they´re still no match for Exiles who were not at their best but still pulled away to win 55 – 0. Södertälje struggled once again to get 15 players on a long away trip and were comfortably dispatched by Göteborg, 34 – 7.

Disaster of the week was Hammarby, due to travel to Pingvin, who stated on their own webpage that they were close to giving a walkover. They finally played with 13 men including 2 borrowed  from Pingvin. Result: 96 – 7 to the home team. With two of the six Allsvenska teams only just surviving and the main contender for promotion conceding 70 points to Exiles B, the situation is getting more desperate by the week.

Two delayed matches played in the last few days has now all teams having played 7 games and a chance to make proper comparisons. Hammarby seem to have just about got a full team together but went down 39 – 14 away to Göteborg who had more of a bench. No cards handed out. Last night in Södertälje the home team also a bit short of reserves lost 36 – 13 to Enköping who have assembled a stronger team than at the beginning of the season. The score was a little bit harsh on Södertäjje who pressed hard for long periods in the first half and had a good last ten minutes. They pushed Enköping all over the place in the scrums, thanks mainly to prop Nilserius, and were also much better in the lineouts. But Enköping were much smarter in taking their chances, had a much smoother backline, however, and deserved to win.

At home to Exiles in the first half of the season both these teams lost by around 100 points and they now meet Exiles away in the next two weeks. Let`s hope they can put up a better show next time around.

Another large question mark over the refereeing. I thought the game was played in a good spirit and yet there were three red cards and four yellows, two of which to the same person giving yet another red card. This is terrible refereeing, especially when most passages of play end in a penalty or free kick as well.

As things stand with three rounds to go Enköping and Göteborg are both on six points and fighting for third place. They have already played each other twice a and Enköping have the internal points advantage. Without going into detail,   they could both end up on ten points, with Enköping just getting third place. Whom they will meet in the semis will depend on whether or not Exiles can catch up 11 points on Pingvin in just over two week´s time.

The Ladies have also seen the start of their 15´s season with holder´s Vänersborg meeting West Göta.  A 50 – 10 win for the champions but a bit worrying that they can only get 14 players  for a home game.

Stockholm Tens

The 27^th edition of the Tens was played on a much lower key than previously. Allan Mabon who had been in charge from the start retired after 25 years but stayed on to help with transference of all the details last year, but this year the new organiser was on her own. Perhaps in retrospect this was too much for her and there were far fewer teams than previously. The tournaments went well, however, although few of the normal facilities were available and the social events were also a success. Both Exiles´ men and ladies were happy to have a runaround and ended winning both tournaments.

There are a number of question marks to be resolved now. Can we get Skarpnäck the first week in August next year, do we know when we can move to our new rugby ground in Gubbängen, can we get together a new organising team and, not least, can we attract more Swedish and foreign teams to participate? Competition is tough and British teams seem to have disappeared from all over Europe.

Exiles will keep everyone informed about how we are going to proceed.

Sveriges ambitioner att återvända till Trophy- resp. GP-nivå misslyckades i samtliga tre avseenden under 2019. Herrarnas 15-manna stannar på Konferens 1 N, medan såväl herrarnas som damernas 7-manna stannar på Trophynivå.

Herrarna kom tvåa på en rått svag Konferens 1 N;  de slog lågt rankade Luxemburg och Ungern med 1 resp. 9 poäng, gjorde 80 poäng mot ett katastrofalt svagt Moldavien och förlorade knappt mot Ukraina som nu flyttas upp till Trophy. Otroligt nog lyckades Moldavien slå Ukraina och mycket tyder på att Ukraina återvänder till Konferensen inför 2021. Öststaternas försvagning fortsatte med Tjeckiens nedflyttning till Konferensen, medan yo-yo landet Lettland flyttas upp från Konferens 2 och ersätts av nedflyttade Moldavien.

Sverigemotståndarna 2020 blir således:

Tjeckien, Luxemburg, Ungern och Lettland. Inget särskilt starkt motstånd och ett seriöst försök att plocka ihop vårt bästa lag och förbereda det ordentligt bör kunna leda till uppflyttning. Men fortsätter vi med samma brister i uttagning och förberedelser som vi tillämpat på senare år är det stor risk att vi förlorar mot Tjeckien och hamnar i farozonen mot Luxemburg och Ungern som verkar vara på uppåtgående.

Herrarnas 7-manna hade sin sämsta säsong på många år. Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning. De var seedade på Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot svagt motstånd. På Dag 2 gick det betydligt sämre. De förlorade med bred marginal mot Ukraina och Israel och hamnade till sist på 7:e plats efter en seger mot Luxemburg. Klart bäst var Belgien som hade en tuff match i semi mot Litauen men vann lätt mot Ukraina i finalen.

Andra omgången bekräftade att Belgien, Litauen och Ukraina var en klass bättre än de andra, inkl. Sverige. Dag 1 utklassade Belgien Sverige 35 – 7 och Dag 2 blev det nya förluster mot Tjeckien och Kroatien och en seger mot Danmark gav oss en ny 7:e plats. De tre bästa lagen gick till semifinal där ett tämligen nonchalant Belgien förlorade knappt mot Litauen medan Ukraina hade inga problem med Tjeckien. Belgien var också tämligen bleka mot ett klart bättre Tjeckien om 3:e plats, medan det blev en desperat kamp i finalen där segraren skulle bli uppflyttad. Det blev till sist Litauen som slog Ukraina 24 – 19.

Ur 2020-perspektivet blir det således två starka motståndare, Belgien och Ukraina, som var klart bättre än Sverige i år. Dessutom var det en hård kamp om nedflyttning ur GP där Rumänien drog det kortaste strået. Med dessa tre motståndare har Sverige få chanser att vinna Trophy nästa år, såvida inte en helt ny satsning är på plats inför 2020.

Bilden var nästan identisk när det gäller damernas 7-manna. ”Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning.” Även här var damerna seedade Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot beskedligt motstånd.

Men redan i kvarten Dag 2 förlorade vi knappt kvarten mot outsidern Tjeckien. Vi vann sedan mot Portugal och Norge och slutade femma, dock utan att möta de två bästa lagen Tyskland och Rumänien.

Dag 1 omgång 2 mötte vi Rumänien och förlorade knappt. Dag 2 började vi med att förlora mot Finland och vinna knappt mot Norge. I matchen om 5:e plats hade Sverige en totalkollaps och förlorade 43 – 0 mot Portugal. Än en gång var det Tyskland och Rumänien som gick till final, men denna gång vanns den av Rumänien. Nu flyttas dessa två länder upp till GP, medan Sverige finns kvar på Trophynivå, tillsammans med tre länder, Tjeckien, Finland och Portugal, som alla slog dem i år. Ned från GP kommer dessutom Wales och Ukraina som i år spelade på minst samma nivå som de två som ersätter dem.

År 2020 blir konkurrensen minst lika hård på Trophy som i år och sannolikheten att Sverige platsar bland de två främsta är inte stor. Än en gång om vi inte vidtar åtgärdar för att i alla avseenden förbättra vår satsning.

Jag vet inte om det finns någon inom förbundet eller landslagsledningar (helt skilda grupper!) som kan eller vill formulera nuläget såsom jag har gjort i denna blogg. Och om min analys bara skall avfärdas vill jag påminna om att mina prognoser på senare år om hur det kommer att gå för olika landslag har slagit in till nästan 100%. Jag har för det mesta nöjt mig med att uppmana de berörda att förbättra sina ansträngningar, dock nästan alltid utan framgång. Men nu känner jag mig mer och mer förbannad att de inblandade sumpar bort våra chanser att visa var vi egentligen står eller borde stå i den europeiska hierarkin. Det gör ont att läsa internationellt att Sverige uppenbarligen lagt av och numera nöjer sig med att rumstera strax över nybörjarnivån. Det verkar som om våra landslag leds av sällskap för inbördes beundran; ingen analys, ingen (själv-)kritik, ingen vilja till förändring eller nytänkande. Många säger till mig att jag är den ende som ger någon som helst insikt i vad som händer inom svensk rugby. Men det blir svårare och svårare att fortsätta när man möts av en kompakt självgodhet och likgiltighet hos dem som besitter makten.             

Sen avslutning på serien

Inga oväntade resultat men en rad intressanta inslag. Exiles slog Hammarby lätt trots 3 gula kort. H. ringde före matchen och frågade om de kunde låna spelare från Uppsala. Beviljades. Och Julian Bevan begårde hjälp dagen innan med en reservdomare. Påminner om veckan innan då Exiles B spelade mot Troján som dök upp med 3 – 4 Södertäljespelare utan att begära tillstånd. Exiles B som vann 74 – 15 och vidtog ingen åtgärd.

Pingvin vann också lätt mot Södertälje, trots att de fick ett rött kort efter 6 minuter. Enköping fick en meriterad seger mot Göteborg, där båda lagen fick tre gula kort. Och landslagsman Andy Daish från England dök plötsligt upp i en Enköpingströja (dock licensierad). Mycket positivt att Robin Fransson sprang ut på banan som Enköpingstränare.

Vart är vi på väg när vissa allsvenska lag inte kan få ihop en uppsättning registrerade spelare? Och vad har vi för domare som ständigt blåser av spelet och delar ut ett orimligt antal kort?

En fråga som ställdes nyligen på annat håll och som jag tror jag besvarade tidigare var hur många sverigebehöriga som spelade från start i matchen Pingvin – Exiles i början på juni. Rätt svar: Pingvin – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Exiles – 6 svenska medborgare och 1 ”3-års svensk”. Dött lopp med andra ord. Man kan möjligtvis tillägga att Pingvin hade 5 nya för i år, medan Exiles har 4 – 5 som blir ”3-års svenskar” inom några månader. (5-års regeln införs nästa år, tror jag).

Spännande kamp mellan Enköping, Göteborg och Hammarby som slås om 2 semifinalplatser och rätten att få massor med stryk av Pingvin och Exiles. Den som vinner grundserien avgörs den 25/8 i Stockholm då Exiles möter Pingvin. Besökarna har 11 poäng till godo.

OS-kval

Två spännande turneringar där England med toppade lag och en hjälteinsats från damerna vann både och gick direkt till OS. En sista kvalchans på herrsidan går till Frankrike och Irland med motsvarande möjligheter för damerna från Ryssland och Frankrike.

Sverige hade ett teoretiskt intresse då de valde att delta som femte reserv efter det att de hade klart missat den riktiga kvalificeringen. Som jag nämnt tidigare hade bara 5 lag den minsta möjlighet att kvalificera sig till OS och de slutade mycket riktigt på platserna 1 – 5.

Trophynivån hade 4 deltagare och Konferens en. Här är resultaten mellan de tre första platserna och femma Irland som förlorade knappt mot segrarna England, och lagen från Trophy/Konferens.

Frankrike – Moldavien 54 – 0; Ryssland – Sverige 29 – 0; England – Tyskland 59 – 0; Ryssland – Tyskland 55 – 0; England – Sverige 50 – 0; Irland – Rumänien 48 – 0; Irland – Tjeckien 50 – 0; Frankrike – Rumänien 55 – 0;

Genomsnittligt resultat 50 – 0; Genomsnittliga försök 8 – 0

Det enda som såg lite bättre ut var Ryssland/Sverige, men sanningen är att Sverige knappt tog sig över sin egen 22-meterslinje medan Ryssland gång på gång tappade bort bollen eller slarvade bort den på annat sätt.

Bland de seriösa konkurrenterna hade jag England som trea men de hade plockat in några trotjänare och kämpade för livet. Först slog de knappt ett utmärkt irländskt lag i kvarten sedan i semi gjorde de 4-5 desperata tacklingar 5 meter från den egna linjen under den sista minuten för att rädda segern med 14 – 12. Och i finalen var det strid på kniven mot Ryssland där de till sist drog ifrån på slutet.

Som framgick av siffrorna ovan var det två skilda turneringar där Sverige gjorde bra ifrån sig bland dem som inte borde varit med. En nionde plats var bättre än i Europatrophy, nu slog de Tyskland två gånger och Moldavien en gång. Men borde de ha deltagit? Tja, de gjorde inte bort sig i alla fall, men de bästa lagen spelar på en helt annan nivå som vi inte kan uppnå med nuvarande spelarmaterial och förberedelser.

Frågan på svensk nivå bör kanske vara varför bara en spelare från de fyra klart bästa lagen på SM blev uttagen? Rebecka Sundell från Malmö var inte med och Sverige hade till sist endast 11 spelare på plats. Att Minonna N., en av Sveriges bästa spelare på senare år också fick plats väckte idel frågetecken. Hon spelade inte särskilt många minuter och det var uppenbart att hon inte hade hämtat sig från sin långvariga skada. Kan det vara så att Anna-Lena Swartz tar ut laget främst bland släkt och vänner, man ser sällan Mobbs Smith i Sverige? Jag vidhåller dessutom att det finns få tecken på att de lärt sig hur man spelar sjumanna rugby. Rebecca K. är två klasser bättre än de övriga, med starkt stöd av Carina som genomgående ger allt.

Till sist, herrarna. England ställde upp med sitt allra bästa lag och det räckte för en övertygande seger. Det som borde ha varit en tät final mot Frankrike kom av sig tidigt då världsrekordhållaren Dan Norton vandrade igenom obefintliga tacklingar för att notera en hattrick efter några minuter.

Att spela andra veckan i juli är ovanligt, men det uttalade målet har varit att slutföra SM redan i september för att skapa utrymme för andra aktiviteter.

Än en gång får vi två ojämna matcher och en där resultatet inte är helt givet. Det enda som kan störa detta är om några spelare tar ut semestern i förskott.

Exiles har förhoppningsvis kommit över misshälligheter i Göteborg förra veckan. Om så är fallet kan man än en gång förvänta sig stora siffror mot Hammarby. Även Pingvin får knappast några problem med Södertälje, men det verkar som om det fattades några spelare mot Enköping förra veckan. Det bör bli mycket jämnare när Göteborg åker upp till Enköping. Hemmalaget vann 25 – 24 i Göteborg i våras men kan nog få det svårare i Enköping.

Tänkte inte skriva särskilt mycket om OS-kval för damer och herrar i Kazan resp. Toulouse. Sverige har ingenting att hämta hos damerna när de nu bestämt sig för att acceptera en femte reservplats. Men ta en titt på Frankrike, Ryssland, Irland och Spanien. De spelar sjumannarugby i världsklass och kan ge en antydan om det enorma glapp som finns mellan dem och det spel som Sverige och andra jämförbara länder förmår. England har starka, snabba spelare men jag tror inte riktigt de har de tekniska färdigheter som krävs för att gå vidare. Frankrike är nog favoriter att kvalificera sig med Ryssland och ett land till som går vidare till en allra sista kvalomgång.

Upplägget för herrarna i Frankrike följer det utlovade mönstret; nio från GP, två från Trophy och en från Konferens. Jag gissar att glappet mellan de bästa och de sämsta herrlagen är något mindre än bland damlagen och att det är mycket billigare att ta sig till Toulouse än till Kazan. Den avlägsna ryska staden fick nog uppdraget för att de lovade att stå för all kost och logi.  Dyrare för de enskilda länderna, billigare (antagligen) för Rugby Europe.

Bland de deltagande länderna med sina placeringar i HSBC i år är England (GB) (5), Frankrike (8) och Spanien (12). Irland har kvalificerat sig till turneringen nästa år och kan mycket väl slåss om segern i helgen. Tekniskt är de klart bättre än England men England har flera som kan springa fort. Se upp för Frankrike emellertid. I kvalificering till detta OS-kval för tre veckor sedan slog de Irland knappt i finalen medan England tog tredje plats knappt före Tyskland. Ryssland tycks helt ha slocknat. Frankrike, England och Irland favoriter att gå vidare med Spanien och Tyskland farliga outsiders.  

Serierna

Fem seriematcher spelade, fyra lätta segrar och en jämn kamp. Som rapporterats tidigare vann Pingvin lätt mot Enköping, medan Södertälje vann med ett nödrop mot Hammarby. Exiles är fortfarande upprörda över sitt besök i Göteborg. De vann lätt men endast efter en spelare fick en hjärnskakning, en annan fick ett knytnävslag av Göteborgs bosniska problembarn, som krävde fyra stygn i ansiktet, och två tonåringar med gula resp. röda kort för höga tacklingar. Jag hade hört att domaren var en katastrof i båda riktningarna, Göteborg fick också två gula kort, men det lär ha varit en strid ström av straffar mot Exiles, därav deras relativt låga poängtal. Deprimerande. Jag vet inte vem domaren var, men jag hoppas att Exiles framför klagomål till den domaransvarige. Med fem matcher spelade över två dagar var det kanske inte för mycket begärt att domarkåren ställde upp med bra domare till samtliga matcher.

På söndag hade vi en match i Div. 1 S. där Kalmar Södra reste till Malmö och slog hemmalaget 59 – 0. Kalmar är en bra, ung förening som utvecklas positivt men att tidigare svenska mästare Malmö (nåväl, för länge sedan) förlorar med så pass stora siffror och hamnar sist i en rätt beskedlig serie är mycket oroväckande.

Så till dagens stora match i Div. 1 N. mellan serieledande Troján och Exiles B. Troján vann en jämn match på hemmaplan med 24 – 17 och har i övrigt slagit de tre övriga lagen med stora siffror. Troján har genomgående haft en mycket positiv ton på sin hemsida i år och Exiles räknade med att de skulle komma till Stockholm laddade till tänderna.

Det blev inte så. Troján kom med 17 man där ett par tre landslagsmän fattades. I dessa 17 ingick 3 – 4 Södertälje spelare, jag antar att det finns ett farmarlagsavtal mellan föreningarna. Trots att Exiles ställde upp med ett genuint B-lag hade de tillräckligt många bra spelare för att helt utklassa Troján, det blev till sist 74 – 15. Deprimerande än en gång. Exiles B kommer nu att vinna Div. 1 N.; deras tre återstående matcher är 2 x Karlstad och 1 x Erikslund.

Troján kommer tvåa och rimligtvis ligger deras ambitioner att återgå till Allsvenskan i spillror. Att komma till seriefinal med knappt fullt lag tyder på att dessa ambitioner redan övergetts.

Robin Fransson

Tråkigast av allt denna vecka har varit informationen om Robins sjukdom. Det har varit känt sedan en tid tillbaka att Robin drabbats av en stroke i matchen mot Hammarby, men ingen har skrivit om det av hänsyn till honom och hans familj. Nu får vi veta att han har tappat synen i ena ögat men verkar vara relativt återställd i övrigt. Det är ofattbart att en vältränad 27-åring skulle drabbas av en stroke, men så har blivit fallet. Robin har varit en av Sveriges bästa spelare under många år, med mängder av fina försök och sparkar för båda landslagen, för Enköping och under en kort period för Exiles. Jag minns särskilt några fantastiska försök i Singapore för Swedish Vikings och detta mot första klassens motståndare. En annan bragd var när han på egen hand tog Enköping till en seger i SM för sjumanna 2017. Med allt hopp ute gjorde han ett briljant individuellt försök, slog in sparken, och snuvade Södertälje på segern i sista sekunden. Min fru och jag har träffat Robin i många rugbysammanhang och han har alltid varit vänlig och trevlig, men hatar att förlora när han kommer ut på plan. Vi har också lärt känna Robins mor, far och fru i samband med diverse rugbyresor och vi lider med dem i denna svåra stund. Hela Exilesklubben hoppas att Robin blir helt återställd och att han kan fortsätta att bidra till svensk rugby på olika sätt.