Två fantastiska turneringar I Paris med en halv miljon åskådare fördelade på sex dagar; damerna lockade lika mycket folk som herrarna. Spänningen och spelkvaliteten var på högsta nivå, nya länder höjde sitt spel, och överraskningar kom stup i kvarten. Detta måste uppfattas som ett internationellt genombrott för sjumannarugby på ett sätt som t o m kan hota den betydligt långsammare XV-mannavarianten, åtminstone på damsidan. Det märks hur mer och mer pengar kommer in i spelet, senast i dag fick USA $4 miljoner av en donator för utvecklingen av damsjumanna och det pratas om att de belgiska damerna skall få penningkontrakt. Sydamerika går framåt med stormsteg och de enda som tycks ha problem är Storbritannien där Skottland, England och Wales inte vill betala, med den påföljden att deras damer kom på 7:e plats och herrarna inte ens kvalificerade sig.

Och hur går det för Sverige? Både damer och herrar klarar sig bra på Trophynivån i Europa men har hittills inte räckt till på Championshipnivå. Både lagen får dock en ny chans 2025. Men amatörer har tyvärr ingen chans mot proffs.

Sveriges inhemska sjumannakrafter samladess i helgen i Enköping för att konkurrera om SM-tecknen. Herrarna hade ursprungligen 11 lag anmälda; det blev 9 sedan 7 och till sist 6 då Erikslund lämnade återbud i torsdags. Nu har vi Hammarby och Exiles från Stockholm, Spartacus och Göteborg från Västkusten och Vänersborg samt Enköping från övriga Sverige. Endast en liten remsa i centrala Sverige är således representerad.  På damsidan hade vi åtta lag. Det var tänkt att herrarna skulle spela en rak serie på sex matcher för att få fram SM-medaljörerna, men nu lades det till ett slutspel där serieettan mötte tvåan i en SM-final, trean mot fyran och femma mot sexan. Det blev således sex matcher på två dagar, ett rätt så krävande schema. Exiles ställde upp med ett starkt lag och var nog favoriter att bevara sin titel från förra året. De två återstående lagen från Superserien, Enköping och Spartacus utgjorde de största hoten medan Hammarby med en rad nya spelare kunde möjligtvis överraska. Jag kan inte erinra mig ett sjumanna SM med så få deltagande lag, men det här är bara ytterligare ett steg i sportens tillbakagång i Sverige. Av landslagets 12 senaste herrspelare var det fem som spelade i SM och tre som deltog i seriespel för Livonia i Balticum. Huvudtränaren för Livonia och Sverigerekryteraren är SRF´s heltidsanställde generalsekreterare. Att han inte avskedats för länge sedan för bristande lojalitet är ett nytt belägg för svensk rugby´s förfall.

På herrsidan visade det sig att de tre superlagen var en klass bättre än de tre allsvenska. De enda matcher som kunde avgöra SM-medaljerna var mellan dessa tre första. Enköping slog Spartacus med ett nödrop 19 – 17 medan Exiles slog dem 26 – 12. I serien slog Exiles Enköping  med 40 – 7, men i finalen var det jämnare, 14 – 0. Exiles pressade hela matchen, medan Enköping försvarade sig tappert utan att vara i närheten av att göra poäng. Spartacus vann sedan lätt över Göteborg om bronspengen. Matchen 5 -6 vanns av Vänersborg som besegrade ett oväntat svagt Hammarby.

Rangordningen blev 1. Exiles 2. Enköping 3. Spartacus 4. Göteborg 5. Vänersborg 6. Hammarby

Exiles var nog trots allt en klass bättre än motståndarna; på sina 6 matcher gjord de 33 försök och släppte in tre.

På damsidan hade Enköping halva landslaget och var nog favoriter. Exiles, som var rätt svaga förra året hade en rad nya spelare som kunde hota Enköping, medan Vänersborg brukar ha förmågan att resa sig när SM är med i bilden. Det blev inte riktigt så: i ena gruppen vann Enköping lätt sina tre matcher inkl. mot Exiles, medan Exiles slog de två återstående lagen, Malmö och Wexiö, med bred marginal. I andra gruppen visade det sig Lugi vara bäst med Vänersborg tvåa, medan Göteborg och Uppsala fick kämpa om platserna 5 – 8.

Semifinalerna blev sedan Lugi mot Exiles och Enköping mot Vänersborg. Lugi med ett par landslagsspelare nyss anlänt från Malmö var för snabba för Exiles, medan Enköping körde över Vänersborg. Finalen var en ganska jämn match i början men Enköping drog ifrån på slutet. Exiles var för starka för Vänersborg. Platserna 5 – 8 såg Malmö slå Göteborg och Uppsala  Wexiö. Slutplaceringarna såg Malmö slå Uppsala och Göteborg Wexiö.

Rangordningen blev 1. Enköping 2. Lugi 3. Exiles 4. Vänersborg 5. Malmö 6. Uppsala 7. Göteborg 8. Wexiö

Tävlingskommittén och Enköping skötte turneringen bra. Det är inte deras fel att klubbarna ideligen ändrar sig om bl. a. deltagandet. Det fanns minst ett halvt dussin spelare som ställde upp för klubbar där de inte är registrerade. Får alla dispens om moderklubben inte spelar? Då är det inte en riktig SM-turnering. Publiken bestod till 95% av de närmast sörjande.

Nu är det tillbaka till XV-manna där Exiles och Enköping tar emot Pingvin resp. Spartacus i helgen. Om inte serien helt skall punkteras måste Enköping slå Spartacus. Båda matcherna streamas, tror jag.