De flesta rugbyspelare i Sverige tog semester för länge sedan, men denna helg hade vi två matcher kvar för att nå halvvägs i Superallsvenskan. Efter många dröjsmål blev det äntligen dags att inviga Pingvins nya arena i Trelleborg. Det är en jättefin anläggning och en viktig tillgång för rugby i Skåne och Trelleborg. Det samlades 350 människor för att bevittna Pingvins match mot svenska mästarna Stockholm Exiles. Matcherna mellan de två lagen har varit jämna på senare år och det var en knapp seger för Pingvin som ledde till att de 2022 blev Svenska mästarna för första gången på 20 år och som bröt Exiles tio-åriga mästarskapssvit.

Det var då det. Året därpå blev det kris inom Pingvin och Exiles återtog SM utan större besvär. I år har lagen fortsatt att uppleva olika öden: Exiles obesegrade  efter 5 matcher medan Pingvin hade 5 förluster och noll poäng i serien. Hade detta varit en pojkberättelse hade Pingvin inför sin hemmapublik och i sin skinande nya arena vunnit en dramatisk seger med ett försök strax före slutsignalen. Tyvärr blev det inte så: Pingvin fick genomlida sin största förlust någonsin på hemmaplan då de släppte in 12 försök och förlorade 78 – 7. Vi visste att Exiles var rätt starka och att Pingvin var rätt svaga; när jag såg laguppställningarna insåg jag att poängskillnaden skulle bli stor.

En bidragande faktor var att den nya spelplanen är av normalstorlek. Pilevallen, som varit Pingvins hemmaplan från starten för drygt 60 år sedan var mindre än de formella kraven på en rugbyplan, både på längden och på tvären. Det var relativt svårt att skapa utrymme och att över huvud taget göra försök. Den nya spelplanen framstod dock som gigantisk och det kunde Exiles yttrar utnyttja till fyllest.  Främst gynnades David Hill som fick ihop fem försök av totalt ledande 13 för säsongen.

Den andra aspekten var åldern på spelarna. Pingvin ställde upp med ett gäng 19-åringar i kedjan: dessa ställdes mot ett gäng härdade 30-åringar, de flesta på landslagsnivå. Här var det ingen tävlan. Detaljerna om klungaspelet vet jag inte så mycket om; men jag är informerad om att Exiles dominerade samtliga faser. Exiles bänk filtrades in strax efter pausen och samtliga 8 var med en stund före slutet.  Det kan nämnas att Pingvin fick tillstånd av Exiles att inför matchen låna två bra spelare från LUGI, vilket inte heller ger de rätta signalerna.

Exiles har nu 6 x 5 = 30 poäng och det vore märkligt om de inte vinner serien redan efter 10 omgångar. De har gjort 54 försök på 6 matcher, 9 per match, vilket ur konkurrenssynvinkel inte är bra. Pingvin vinner nog inga seriematcher i år och det vore bäst om de tillbringade viss tid på lägre nivå för att ge alla ungdomar tid att växa till sig.

Hittills har Spartacus visat sig bättre än Enköping, som också håller på att introducera ett antal unga adepter. Men i denna omgång kom de i närheten av en förlust. Det blåser mycket i Partille och Spartacus började lite nonchalant mot vinden. De ledde 5 – 0 tidigt, hade många genombrytningar men lyckades inte få bollen över mållinjen en andra gång.

Man inbillade sig att Spartacus skulle dra ifrån med vinden bakom sig efter pausen och de gled mot 17 – 0. Men Enköping  kämpade tillbaka och låg under med endast 22 – 17 då några minuter återstod. Ett anfall förde de 10 meter från linjen med chans till utjämning och målspark då 5” återstod, men Spartacus räddade situationen och lade till ett eget försök vid slutsignalen. 29 – 17 således till Spartacus som nu har 21 poäng. En bra insats dock av Enköpings unga kedja med goda bidrag dessutom av Mac Setanta och Solomon Saul. Spartacus´ centrala figurer hade en mellanvecka och får nog skärpa sig om de skall nå fram till silvret. Lagen möts igen andra veckan i augusti i Enköping.

Dagens nyhet är att Förbundets nye ordförande, Michael Hedberg, har hoppat av efter ett par månader. Antagligen har han nu insett i vilken penibel situation Förbundet befinner sig. Landslagstrupperna tycka dock leva ett eget, dyrt, liv utan någon som helst kontroll.

Det får bli ett extra årsmöte på nytt. Under tiden har klubbarna konstaterat att Förbundet, med undantag för Tävlingskommittén och Disciplinnämnden, upphört att fungera. Huvudproblemet är att Generalsekreteraren, som skall vara Förbundets ansikte och röst gentemot klubbarna och externa instanser inte fungerar. Han svarar nästan aldrig på brev, har misslyckats upprepade gånger med att lämna besked om viktiga frågor, visar sig ytterst sällan i rugbysammanhang och har aldrig lärt sig efter åtskilliga årtionden hur svenska språket är uppbyggt. Vederbörande har i åratal kvitterat ut en heltidslön utan att göra rätt för sig. Behöver jag precisera den första åtgärd som bör vidtas när vi får ytterligare en omstart?