Det började bra med ett briljant genombrott av Theo som sprang 30 m. innan han slängde ut en perfekt passning till yttern Alex Melander som sprintade över linjen. Då blev det 10 – 0 efter en tidigare straffspark och man trodde att Kanogos XV skulle gå mot den väntade storsegern. Så blev det inte, Lettland började dominera och gick upp till 10 – 8 efter 30”. Mot slutet av perioden hade dock Kanogos XV en bättre period med en straff och ytterligare en bra passning som gav Alex sitt andra försök. 18 – 8 i halvlek, men fortfarande en jämn match 

Det blev slutligen 3 – 3 i försök, Lettland vann andra halvlek med 14 – 8 då det var uppenbart att många i Kanogos XV var slutkörda. De gick bakåt i ställkungorna hade svårt vid inkasten och enda anfallen var att i medvind sparka bollen så långt det gick. Detta gav en straffspark och ett klungförsök efter ett 5-meters inkast. I övrigt var det mest Lettland som drev på fram och tillbaka utan att deras backar var tillräckligt bra för att avgöra. Det blev dock två försök skapade av deras klunga.

Plus poäng till Theo som var bäst på plan enligt min uppfattning, plus även till Alex Melander som skickligt tog sina två chanser och Axel Kalling-Smith som alltid letade efter arbete. I övrigt en tystnadens slöja.

Det är synd att så många av Kanogos vänner är överviktiga, spelar så få matcher och dessa på mycket låg nivå (andra ledet hade t ex spelat senast för 7 resp. 9 veckor sedan) samt att de sällan har tränat eller spelat ihop. Antagligen ser vi samma kompisgäng nästa vecka mot Luxemburg. Innan dagens match trodde jag att det skulle vara en lätt uppgift, nu är jag inte så säker.

Det har sedan i går varit en hetsig debatt i ”rugby fans” sedan någon satte upp den andra SM-finalen och bad om jämförelser, underförstått att SM var en klass bättre än gårdagens landskamp. Det är så klart min uppfattning. Intensiteten, spelskickligheten i ösregnet och snabbheten var alla till finalens fördel. I den matchen hade Exiles 11 landslagsmän som startade och 6 till på bänken. Pingvin hade 6 stycken. Av dessa startade två för Kanogos XV. Det innebär att man struntade i 19 övriga landslagsmän som var på plan. Ingen av de 5 ”utländska” spelarna i gårdagens startuppsättning skulle platsa i Exiles mästerskapslag (möjligtvis Axel Kalling-Smith i truppen).

Debatten kretsar som vanligt kring ”gubbarna” som anser att radikala förbättringar behövs och ”snälla supporters” som anser det vara en bragd att ”Sverige” (50:e) vinner en bortamatch, även mot lag som rankas 60:e Lettland, 62:e Luxemburg eller 65:e Ungern. Medan alla våra traditionella motståndare rankas som 25:e – 39:. Det är för mig en gåta varför SRF godtar att en person vars omdöme är så starkt ifrågasatt kan få förnyat förtroende år efter år, trots uppenbara misslyckanden. Eller är det jag och många andra som fått allt om bakfoten?