Sveriges ambitioner att återvända till Trophy- resp. GP-nivå misslyckades i samtliga tre avseenden under 2019. Herrarnas 15-manna stannar på Konferens 1 N, medan såväl herrarnas som damernas 7-manna stannar på Trophynivå.
Herrarna kom tvåa på en rått svag Konferens 1 N; de slog lågt rankade Luxemburg och Ungern med 1 resp. 9 poäng, gjorde 80 poäng mot ett katastrofalt svagt Moldavien och förlorade knappt mot Ukraina som nu flyttas upp till Trophy. Otroligt nog lyckades Moldavien slå Ukraina och mycket tyder på att Ukraina återvänder till Konferensen inför 2021. Öststaternas försvagning fortsatte med Tjeckiens nedflyttning till Konferensen, medan yo-yo landet Lettland flyttas upp från Konferens 2 och ersätts av nedflyttade Moldavien.
Sverigemotståndarna 2020 blir således:
Tjeckien, Luxemburg, Ungern och Lettland. Inget särskilt starkt motstånd och ett seriöst försök att plocka ihop vårt bästa lag och förbereda det ordentligt bör kunna leda till uppflyttning. Men fortsätter vi med samma brister i uttagning och förberedelser som vi tillämpat på senare år är det stor risk att vi förlorar mot Tjeckien och hamnar i farozonen mot Luxemburg och Ungern som verkar vara på uppåtgående.
Herrarnas 7-manna hade sin sämsta säsong på många år. Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning. De var seedade på Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot svagt motstånd. På Dag 2 gick det betydligt sämre. De förlorade med bred marginal mot Ukraina och Israel och hamnade till sist på 7:e plats efter en seger mot Luxemburg. Klart bäst var Belgien som hade en tuff match i semi mot Litauen men vann lätt mot Ukraina i finalen.
Andra omgången bekräftade att Belgien, Litauen och Ukraina var en klass bättre än de andra, inkl. Sverige. Dag 1 utklassade Belgien Sverige 35 – 7 och Dag 2 blev det nya förluster mot Tjeckien och Kroatien och en seger mot Danmark gav oss en ny 7:e plats. De tre bästa lagen gick till semifinal där ett tämligen nonchalant Belgien förlorade knappt mot Litauen medan Ukraina hade inga problem med Tjeckien. Belgien var också tämligen bleka mot ett klart bättre Tjeckien om 3:e plats, medan det blev en desperat kamp i finalen där segraren skulle bli uppflyttad. Det blev till sist Litauen som slog Ukraina 24 – 19.
Ur 2020-perspektivet blir det således två starka motståndare, Belgien och Ukraina, som var klart bättre än Sverige i år. Dessutom var det en hård kamp om nedflyttning ur GP där Rumänien drog det kortaste strået. Med dessa tre motståndare har Sverige få chanser att vinna Trophy nästa år, såvida inte en helt ny satsning är på plats inför 2020.
Bilden var nästan identisk när det gäller damernas 7-manna. ”Dåligt urval, dåliga förberedelser och dålig ledning innebar att de slutade mitt i fältet i stället för att konkurrera om uppflyttning.” Även här var damerna seedade Dag 1 i första omgången och vann sina tre matcher mot beskedligt motstånd.
Men redan i kvarten Dag 2 förlorade vi knappt kvarten mot outsidern Tjeckien. Vi vann sedan mot Portugal och Norge och slutade femma, dock utan att möta de två bästa lagen Tyskland och Rumänien.
Dag 1 omgång 2 mötte vi Rumänien och förlorade knappt. Dag 2 började vi med att förlora mot Finland och vinna knappt mot Norge. I matchen om 5:e plats hade Sverige en totalkollaps och förlorade 43 – 0 mot Portugal. Än en gång var det Tyskland och Rumänien som gick till final, men denna gång vanns den av Rumänien. Nu flyttas dessa två länder upp till GP, medan Sverige finns kvar på Trophynivå, tillsammans med tre länder, Tjeckien, Finland och Portugal, som alla slog dem i år. Ned från GP kommer dessutom Wales och Ukraina som i år spelade på minst samma nivå som de två som ersätter dem.
År 2020 blir konkurrensen minst lika hård på Trophy som i år och sannolikheten att Sverige platsar bland de två främsta är inte stor. Än en gång om vi inte vidtar åtgärdar för att i alla avseenden förbättra vår satsning.
Jag vet inte om det finns någon inom förbundet eller landslagsledningar (helt skilda grupper!) som kan eller vill formulera nuläget såsom jag har gjort i denna blogg. Och om min analys bara skall avfärdas vill jag påminna om att mina prognoser på senare år om hur det kommer att gå för olika landslag har slagit in till nästan 100%. Jag har för det mesta nöjt mig med att uppmana de berörda att förbättra sina ansträngningar, dock nästan alltid utan framgång. Men nu känner jag mig mer och mer förbannad att de inblandade sumpar bort våra chanser att visa var vi egentligen står eller borde stå i den europeiska hierarkin. Det gör ont att läsa internationellt att Sverige uppenbarligen lagt av och numera nöjer sig med att rumstera strax över nybörjarnivån. Det verkar som om våra landslag leds av sällskap för inbördes beundran; ingen analys, ingen (själv-)kritik, ingen vilja till förändring eller nytänkande. Många säger till mig att jag är den ende som ger någon som helst insikt i vad som händer inom svensk rugby. Men det blir svårare och svårare att fortsätta när man möts av en kompakt självgodhet och likgiltighet hos dem som besitter makten.