Alla tycks vara eniga om att det var en bra helg i Malmö och det kan vi alla vara tacksamma för. Vi behöver en ”feel-good factor” i svensk rugby efter diverse besvikelser. En av dessa var de dåliga insatser som herrlandslaget presterade i Europa-trophy där de slutade sexa, klart sämre än länder vi tidigare spelat jämnt emot eller slagit. Sex av de spelare som visade upp sig i Europa spelade i Malmö, ett par var antagligen skadade och fyra spelar i utlandet. Tre av Europa-spelarna ställde upp i Malmö för de två klart bästa lagen, Exiles och Wexiö. Om jag har räknat rätt var 19 av spelarna i finalen OS-behöriga för Sverige (svenskt pass) plus en till endast Sverige-behörig.
Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att uttagningen till landslaget varit mycket bristfällig. Det är svårt att bedöma kvaliteten hos de utländska spelarna då de aldrig ställs mot inhemska konkurrenter. Ta dock en titt på de två Europa-omgångarna i år. Jag tror inte många vill göra gällande att Sverige skulle slå Exiles i dagens läge. Tveksamt att de ens skulle besegra Wexiö. Jag tror att Masset T. gjorde ett bra jobb som coach för två år sedan men sedan dess har det gått utför. Han tränar ett lag på Irland, utser sin flickvän som manager, tar ut två spelare från sitt lag på Irland och två spelare från sitt lag i Sverige. Dagsformen tyder på att kanske bara en av dessa spelare borde ha varit med. Hur som helst, jag vill göra gällande att det inte bör vara så svårt att få ihop ett svenskt lag från de spelare som visade upp sig i Malmö i helgen. Det blir billigare och det blir lättare för dem att träna ihop, något som de uppenbarligen inte hade gjort före årets Trophymatcher. Och se till att vi får en ny coach baserad i Sverige, som gärna får ett mindre arvode för att ta hand om laget.
Jag är mindre insatt i damernas spelarmaterial men jag kan med egna ögon konstatera att spelet i Europa gått bakåt de två senaste åren. Nio av de 12 spelarna i Malmö är aktiva i Sverige och jag tror att åtta ställde upp i helgen. De återstående tre har alla varit Sverigebaserade och egentligen finns inga ”utlandssvenskor”. Semifinalisterna i Malmö var klart bättre än de fyra andra lagen; av finalisterna hade segrarna Pingvin noll spelare med i Europatrophy, medan Malmö hade två. I matchen om 3dje plats hade Exiles och Vänersborg en spelare vardera. Således fyra spelare från de fyra klart bästa lagen. Nu finns ingen direkt koppling mellan bra lag och bra enskilda spelare, men man kan tycka det är märkligt att svenska mästarna inte har en enda spelare i landslagstruppen. Var tränaren Mobbs-Smith med i Malmö med anteckningsblocket i högsta hugg?
Jag vet inte riktigt var vi för närvarande står på damsidan. Vi får gott om bilder av leende lag, men ingen reell rapportering om matcherna eller analyser. Det går bra för svensk damidrott för närvarande och när man tittar på landslagen i fotboll, basket och handboll, alla i huvudsak professionella, är det uppenbart att de bästa idrottsexemplaren väljer att delta i sport för pengar i stället för amatörsporten rugby. Nyrekryteringen inom rugby sker oftast inom rugbyfamiljer och basen behöver nog vidgas.
Jag har börjat inse att, om en viss person har en negativ inställning till en budbärare och en positiv inställning till en viss företeelse, då är det omöjligt för personen att godta kritik från budbäraren angående företeelsen. Senaste exemplet på detta var min kritik av en alltigenom urusel engelsk kommentator i Malmö i veckan. I stället för att påpeka vilka förtjänster kommentatorn hade eller kanske rentav tillstå att det fanns utrymme för viss kritik valde en Malmöanhängare att kritisera budbäraren, dvs mig, personligen. Jag borde ha kopplat ihop en tråd till köket därifrån två av mina söner hade kunnat kommentera i stället. Poängen var förstås att sönerna kommenterar rugby och amerikansk fotboll på Viasat och att min kritik egentligen bottnade i att sönerna inte hade blivit tillfrågade om Malmöturneringen.
Nu är det så att mina söner är medelåldersherrar, framgångsrika affärsmän, som flyttade hemifrån för mer än 30 år sedan och har numera egna kök. De har anlitats i många år av kommersiella TV-bolag som uppenbarligen anser att de tillför sändningarna ett visst mervärde. De får hyfsat betalt för detta arbete och varje krona tillfaller ograverat Exiles RFC, då de ser detta som en del av sitt engagemang inom föreningen och idrotten. Det handlar om stora belopp varje år. Inför varje sändning lägger de ned åtskilliga timmar i förberedelser för att kunna ge en initierad skildring av turneringen, lagen, regeltolkningar, spelare, namnuttal och diverse (skämtsamma) anekdoter. Mannen i Malmö hade inte lagt ned en enda minut på dessa förberedelser och kunde således inte berika bildspelet i något avseende.
Jag ser för resten att han är upprörd över att jag kallat honom för en ”engelsk” kommentator som om det vore ett hätskt angrepp mot en del av det förenade kungariket. Jag menade naturligtvis till skillnad från den ”svenska” kommentatorn som lär ha gjort ett hyfsat jobb.