Med en ny styrelse kan vi kanske få veta vad vi har råd med och vad vi har för ambitioner internationellt.

Låt oss ta en titt på var vi står inför 2018-säsongen.

F18 7-manna: Deltar i kvalificering till Ungdoms-OS tillika Europeiska Mästerskapet. OS-regler, 16 länder, spelar den 28/29 april, Frankrike

U18 7-manna: Deltar i kvalificering till Ungdoms-OS tillika Europeiska Mästerskapet. OS-regler, 16 länder, spelar den 5/6 maj, Litauen

U 18 15-manna: Sverige deltar ej

U 20 15-manna: Sverige deltar ej

Dam 7-manna: Deltar på Europeiska Trophy-nivån. Spelar den 23/24 juni i Ukraina och 7/8 juli i Ungern

Dam 15-manna: Prel. Europeisk Trophy-nivå har ställts in

Herr 7-manna: Deltar på Europeiska GP-nivån. Spelar den 19-20/5 (Ryssland), 30/6-1/7 (Frankrike), 7-8/7 (England), 8-9/9 (Polen)

Herr 15-manna: Deltar i Europeiska Mästerskapet, Conference 1 N. Spelar den 28/4 (Litauen) och 12/5 mot Lettland (Sverige) + 2 i ny Conference 1 N i höst

Nya styrelsen har att reda ut hur våra landslag har finansierats på senare år: anslag; bidrag från spelare, föräldrar, allmänheten; sponsorer. Antagligen är det bara den f.d. styrelseordföranden som kan svara på detta. Sedan gäller det att fastställa hur mycket av vår budget som kan tilldelas den internationella verksamheten och vilka prioriteringar som bör göras. Jag överlämnar med varm hand åt nya styrelsen att ta itu med detta. Tar mig dock friheten att lämna några kommentarer och förslag.

Första frågan är U18-verksamheten, både pojkar och flickor. Här har vi glatt ställt upp i alla tänkbara sammanhang utan att vi haft någon ordentlig U18 verksamhet inom landet. Jag upprepar registreringssiffrorna från 2017: F18 – 12 st, F 17 – 18 st; P18 – 45st, P 17 – 42st. Och dessa fördelade på drygt 20 klubbar. Med ett nödrop har vi fått ihop ett par veckoslut om året med 7-manna turneringar. Det verkar som om en del av verksamheten har finansierats av föräldrarna men tills vi har någon grundläggande nationell struktur för denna ålderskategori, med regelbundna inhemska aktiviteter, är jag mycket tveksam till om vi skall visa upp oss internationellt. Vi har till och från några duktiga tjejer och killar, men för det mesta hamnar vi långt ned i resultatlistorna.

Självklart skall vi fortsätta att satsa på damernas 7-manna. De gjorde bra ifrån sig år 2016 när de vann och flyttades upp från Trophynivå. Det blev dock något av en besvikelse vid GP 2017 då de flyttades ned igen. Det blev klart att vi inte kunde konkurrera med de stora nationerna och att standarden höjs år för år. Det blir nog inte lätt att på nytt flytta upp till GP och ännu svårare att stanna där. Stämningen tycks vara god bland spelarna och de har en stabil ledningsgrupp. Ett problem kan dock vara att halva laget stuckit till utlandet, vilket kan försvåra förberedelserna.

Även herrarnas 7-manna skall få allt stöd nu när de debuterar på GP-nivå. Det märks att detta är en dröm för många spelare och det verkar som om alla står till förfogande. Massey är en bra tränare, men styrelsen bör raskt ändra på utnämningen av en okänd kvinnlig manager. Att leda en trupp under fyra veckoslut till Ryssland, Frankrike, England och Polen ställer stora krav på managern. Efter en pinsam och förolämpande behandling av poliskommissarie Anders Svärd förra året är det fråga om han kan övertalas att återta denna krävande uppgift. Låt oss emellertid inte ha alltför höga förväntningar om Sveriges insats på GP. De flesta deltagande länderna är nu proffs eller halvproffs, medan våra killar förblir amatörer.

Damernas XV-manna är problematisk. Den tidigare ordföranden lär ha kämpat mot hårt motstånd för att på nytt bygga upp detta landslag. Två vänskapsmatcher spelade i höstas mot svagt motstånd men nu är det fråga om att hitta några motståndare. 7-manna damrugby är visserligen på frammarsch medan XV-manna krymper. Det spelas Sex Nationer och inte mycket annat.

I år återinförde Rugby Europe ett Europeiskt Mästerskap, dock med endast fyra deltagande lag. Spanien var den drivande kraften bakom detta mästerskap; de ville visa att de borde vara med i 6N och onekligen finns ett dilemma här. De är klart bättre än de andra europeiska länderna, men 6N vill inte släppa in dem. De är nog på samma nivå som Italien, Skottland och Wales, men de sex nationerna är livrädda att en ändring på damsidan skulle bana vägen för att Georgien eller Rumänien släpps in på herrsidan. Enligt dem är 6N en vänskapsturnering som är avskild från europeisk rugby i övrigt.

Det visade sig för en månad sedan att Spanien och Nederländerna var mycket bättre än Tyskland och Belgien. Efter en tuff final drog Spanien ifrån och vann till sist med 40 – 7. Tyskland kom trea med 24 – 5 mot Belgien.

Det var tänkt att Europa skulle ha en Trophynivå också och där hade länder som Sverige, Ryssland, Finland och Tjeckien nämnts som tänkbara deltagare. Men det verkar som om detta har runnit ut i sanden och Sverige i år har inga givna motståndare. Sverige har inte spelat en tävlingsmatch på fem år, för första gången försökte de inte ens kvalificera sig till VM på Irland förra året,

Tittar vi på de fyra lag som deltog i årets mästerskap är jag övertygad om att Sverige är bättre än Tyskland och Belgien och det vore intressant att veta varför vi inte försökte delta i mästerskapet. Inte rätt årstid för Sverige förvisso, men det gällde även för Nederländerna, Tyskland och Belgien. Jag tror att det svenska laget skulle kunna läggas i malpåse i år, kanske med ett par regionala matcher i stället och någon match inom Norden, med ambitionen att kräva en plats på Mästerskapsnivå (ev. Trophy) 2019.

Till sist, det svenska XV-manna landslaget. Här har den f.d. ordföranden väckt stor bitterhet; hon skapade en förlustserie på 21 av 23 matcher och 30 förlorade platser på rankinglistan genom att konsekvent förneka laget adekvata resurser. Med två matcher kvar i Europas Conference N 1 för 2017 – 2018 vet vi att vi stannar kvar på den nivån i den nya omgången som börjar i höst. Dags att glömma allt groll och att satsa allt på att komma tillbaka till Trophynivån, som jag tror vi hör hemma. Detta är min högsta prioritering och jag vet att Exiles kommer att helhjärtat ställa upp för att försöka nå det målet.