För första gången denna säsong har vi haft några roliga seriematcher där resultaten var inte kända i förväg. Det tog 65” för Enköping att försäkra sig om en tredje plats i Allsvenskan och 67” för Exiles att klara första plats. Paradoxalt nog om resultaten hade varit det omvända hade semifinalerna varit de samma. Dock med ändringen att Pingvin hade fått den andra finalen på hemmaplan, om de nådde så pass långt.

Min prognos att Exiles skulle vinna med mer än 5 poäng slog in och uppfattningen att Hammarby inte skulle vinna med 18 poäng, under förutsättning att Robin F. spelade, visade sig också vara korrekt.
Jag visste inte vilka som skulle spela förra veckan: Tower var inte helt frisk för Exiles, medan uthalven James Campbell döck upp för Pingvin och deras Argentinare verkar ha tappat sugen. Från normalt bänken gjorde Emil Andersson en god insats som andraledare medan Erik Arvidsson som bara spelat ett par gånger i år dök upp som center och gjorde ett utmärkt individuellt försök. Två av fem spelare från Helsingborg. Erik´s bror Thomas spelade för Hammarby i andra semifinalen. Deras far, Nils, var en av Sveriges bästa yttrar genom tiderna. Pingvin spelade utmärkt de första 30 minuterna men i andra halvlek tog orken slut. De kom in i Exiles planhalva endast via enstaka sparkar och deras spelare låg skadade ett flertal gånger när matchen närmade sid slutet. Vi får hoppas att alla hämtat sig till lördagens semi. Exiles vann för resten andra halvleken 20- 0.
Den andra matchen i veckan, Hammarby mot Enköping, hade kanske inte riktigt samma intensitet, men var spännande ändå. Jag har framfört min oro inför att två allsvenska lag i praktiken slagit ihop sina påsar inför säsongen, men detta har åtminstone räddat Hammarby som hade varit en klass sämre utan förstärkningarna från Södertälje. Landslagskaptenen Fredrik Enstad, den främsta importen, gjorde två försök mot Enköping.
Nu skall förra veckans lag mötas i ytterligare ett par veckor i semifinalerna, fast i nya kombinationer. I serien har matcherna mellan semifinalisterna varit tämligen jämna. Exiles har slagit Hammarby med totalt 17 poäng och Pingvin Enköping med totalt 10 poäng. Det tyder på att hemma-borta semifinaler likaledes kunde vara jämna.
En faktor som dock ändrar ekvationen är att Robin Fransson och Fredrik Enstad blivit uttagna till ett Europalag som spelar mot Polen i en jubileumsmatch nu på lördag. Ett bra val, jag gratulerar båda två, men det kommer att innebära att båda deras semifinallag försvagas.
En annan faktor är att Exiles nu i stort har sitt bästa lag tillgängligt och det laget är hästlängder före några som representerat Exiles i år. Detta kommer att ge Exiles tränare huvudbry då han har säkert minst 25 spelare, av vilka 16 – 17 spelat för Sverige, som aspirerar på en plats i startuppsättningen. Hammarby har inte i närheten av det djupet i sitt spelarmaterial och jag räknar med att Exiles fortsätter sin segersvit mot Årstarivalerna.
Enköping skapade en viss oro hos Pingvin i båda sina seriematcher och de har nu ytterligare en lång resa efter urladdningen förra veckan (då minst 20 supporters följde med). Pingvin fick en del skador förra veckan som kan försvaga dem, men jag tror inte att Enköping har tillräckligt mycket ”fire-power” för att slå hål i Pingvins försvar.

Ett par ord till om U18 i Ungern. De kom tvaå på Trophynivå och missar uppflyttningen. De har hyllats oreserverat i Sverige, främst av släkt, vänner och den sedvanliga hyllningskören.
Jag har inget behov av att kritisera grabbarna, de gjorde en hyfsad insats, men låt oss inte gå till överdrifter. Att slå Slovakien, Bulgarien och Ungern var att slå nybörjare. Mot Lettland som kunde lite 7-manna spel vann de med ett nödrop. Ukraina var bara starkare och snabbare än de andra lagen, inte särskilt mycket bättre på 7-manna. Och Sverige gjorde ett otal elementära fel i finalen.
För resten, när blev David Henley tränare för detta lag? SRF har, vad jag vet, aldrig nämnt has namn och han är ingalunda det första namn jag skulle tänka på som en 7-mannatränare.